Mamma1973

Äldre 19 Jul 22:30

54 svar

Är det fler än jag som förlorat sitt syskon?

Jag känner mig så ensam i min sorg, för 2 år sedan dog min lillasyster hastigt. Hon blev bara 27 år gammal. Jag glömmer aldrig samtalen jag fick av mamma när jag på jobbet, och hon bara så något att hon finns inte mera.
När vi satt på hennes begravning kunde jag fortfarande inte förstå att det var min vackra syster som låg i den vita kistan.
Alla sa åt mig att det kommer kännas bättre med tiden, men för mig blir saknaden bara värre och värre. Jag saknar henne så otroligt mycket. Hon hann aldrig få träffa min sambo och vår dotter.
Skulle gärna vilja prata med andra som varit med om samma som mig. Nu pratar knappt någon om det som har hänt, precis som om min syster är glömd.

Mamma1973

Äldre 19 Jul 22:53

#5

Pernilla74: usch vad hemskt, bara 9 år, han var ju bara ett barn med hela livet framför sig. Det är så orättvist när så unga bara försvinner. Hur mår du idag?

Cancer är sån hemsk sjukdom, min pappa dog 6 månader efter min syrra, men vi hann säga hejdå till honom.

Sannastina: Hade han någon infektion i kroppen? Livet är så orättvist när så unga dör.
Skönt att du bearbetat din sorg. Jag och mamma pratar ofta om min syster och det är jätteskönt. Min lillebror han har skjutit allt ifrån sig så han har nog inte kommit så långt som jag.Han tog pappas död hårt, men jag tror det var för han höll sin sorg inom sig när syrran dog.Vi vet fortfarande inte riktigt vad som hände syrran men hon mådde dåligt vet vi. Det är det som är så jobbigt att aldrig få veta om det var självmord eller en olyckshändelse.

Mamma1973

Äldre 21 Jul 09:25

#9

Igår 21:52 - ID: 22983897

gambler07

Jag förlorade min lillebror två veckor innan han skulle fylla 18 år.
Han fick aldrig träffa min lilla son.

Han finns i mitt hjärta för alltid.

* med en ängel i mitt hjärta *

Så ung han också var, våra syskon finnas alltid med i våra hjärtan. För mig går inte en dag då jag inte tänker på min syster. var det längesen han dog?

Mamma1973

Äldre 21 Jul 09:26

#10

oj nu blev det fel. tänkte lättare o kopiera texten från förgående..

Våra syskon finns alltid med i våra hjärtan för mig går det inte en dag då jag inte tänker på min syster. Var det längesen din lillebror dog?

Mamma1973

Äldre 21 Jul 20:49

#18

gambler07: Att förlora sitt barn måste vara det värsta man kan vara med om..vågar inte ens tänka tanken på om min tjej försvann från oss. Hur gammal blev din son? var han sjuk? *kramar om* Vad dåligt av din brors mamma o meddela er detta dödsfall på detta viset. Förstår om du är ledsen och arg på henne. Det är säkert din bror också.

The sunset: Vad hemskt och förlora sin lillasyster på detta viset. Hon var ju bara barnet. Hur mår du idag?

Lilla Hanna: Hoppas fylleristen verkligen har ånger även om ni inte får tillbaka din lillasyster. Så hemskt. Finns inga ord för när sånt händer som inte får hända.

LillaMy68: Ms är en fruktansvärd sjukdom, kan tänka mig att du kände dig hjälplös och inte kunde göra något för henne. Vet när pappa blev döende i cancer. Han ville verkligen inte dö, och man stod hos honom och inget kunde göra.Jag är glad över att jag hann säga hejdå till honom, nu hoppas jag han och min lillasyster gör varandra sällskap där dom är nu.

SannaStina: vet du hur man gör för att kopiera texten som förgående har skrivit?Känns skönt och veta att det kommer kännas bättre ju längre tid det går att kunna gå vidare i sin sorg. För mig känns det som om jag inte kommer någonstans med min sorg. Saknar min lillasyster så det gör så ont hela tiden.

Är det någon som gått på något medium och fått kontakt med era syskon?

Mamma1973

Äldre 23 Jul 10:32

#26

Dorabella skrev 2007-07-22 11:14:55 följande:

Min bror tog livet av sig för snart 3 år sedan. han blev då 34 år.

Det är så hemskt när människor mår så dåligt och tar livet av sig i tysthet. Hade han mått dåligt länge?

SannaStina skrev 2007-07-22 15:04:12 följande:

Inget medium angående min bror men spådde mig för många år sedan själv. Mediumet sa då att hon såg min bror och han hade inte varit beredd dö och var inte färdig med vår familj. Han skulle därför komma tillbaka som min son!Jag fick en son 061104...

Vilken gåva:) Jag har varit på medium men fick bara kontakt med pappa. Funderar på o gå till ett nytt medium och få kontakt med min syster. Man har så många frågor man vill ha svar på.

gambler07 skrev 2007-07-22 11:15:49 följande:

mamma33vi förlorade våran son strax innan förlossningen, jag blev dålig men nonchalerades av förlossningen därav den tragiska utgången.min historia finns att läsa på www.danderyds.seangående medium så har jag inte tagit kontakt med något personligenDäremot så träffade jag en dam som det visade sig ha sitt barnbarn begravt brevid våran son och hon är lite av ett medium och har även en vännina som bor i England som är ett framstående medium.Jag var väldigt orolig i själen när våran son hade begravts, jag var rädd för att han inte hade det bra. När jag mådde som mest dåligt så träffade jag denna kvinna och det hon sa till mig då fick mig att bli mycket lugnare på något sätt.Hon sa att Wiktor våran son inte längre var ensam och att han blev omhändertagen och det kändes bara så otroligt skönt. Jag kände mig helt plötsligt inte längre orolig.Jag är inte på något sätt religös och har tidigare kanske inte trott på allt sånt, men det här träffade rätt i mitt hjärta. Hon har berättat många saker som verkar stämma så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Jag läste din blogg, satt och rös när jag läste det. Kan inte förstå hur sjukvårdspersonalen kan vara så noncharlanta. Blir så arg när jag tänker på hur dom behandlar människor och liv.Vad skönt att du fått veta att din son har det bra nu.Har du några fler barn även om inga andra barn kan ersätta din son. Min mamma säger alltid att hon älskar mig och min lillebror men ingen kan ersätta min speciella syster. Så känner jag också.

Farfalla skrev 2007-07-22 15:18:07 följande:

Mamma 33 år: Har oxå förlorat min bror.. Jag var 16år och han blev 23år.. Suicid. Känner igen mig att det är många som tar avstånd från en och vågar knappt prata om det.. Jag tror att det blir extra känsligt att prata om när det rör sig om personer som inte orkar leva mer. Nu är det 7år sedan Mattias lämnade oss. Livet blir aldrig detsamma igen, han kommer alltid att fattas oss. Det är svårt att säga hur sorgen yttrar sig, det går inte en sekund utan att jag saknar honom. Han som min storebror ska ju lixom finnas här och skydda mig. I höst ska han bli morbror till mitt barn. Varje jul ska han oxå finnas där..osv. Men jag vet att vi har dom vackraste skyddsänglarna där uppe! Jag hade nog aldrig orkat leva om jag inte tror på ett liv efter döden. Alltså inte direkt på gudar och sådant utan mer att dom har det bra där uppe! Och vi kommer att ses igen! Det finns en stödförening för anhöriga som mist personer via suicid(självmord).www.spes.nu Suicid Prevention och Efterlevandes StödKika in där.. Kram!

Oh grattis till din gravidietet. Din bror kommer bli en stolt morbror.Jag är säker på att din bror vakar över bebisen i magen. Jag var lite nervös inför förlossningen men sen tänkte jag att min lillasyster hon ger mig styrka. Min önskan var att mitt barn skulle vara frisk, men när jag fick min flicka på magen då visste jag att det var en Miranda, tack vare min lillasyster. Hon har älskade Miranda nallarna, såfort man fyllde år fick jag alltid ett Mirandakort eller var hon ute o reste fick jag ett Miranda kort. Hennes lgh var full av dessa Nallar. Hennes största nalle följde med henne till himlen.
Jag känner som dig, tänker på min syster varjedag, det har endå gått 2 år. Visst har vi dom vackraste skyddsänglarna däruppe:)

Har någon fått något tecken från ert syskon? Min lillasyste älskade kaniner, på hennes begravning kom det 2 skuttande kaniner utanför kyrkan. Då visste vi att det var syrran som ville kolla vilka som kom, för hon var en nyfiken själ. Ibland vid födelsedagar eller som när min dotter döptes såg vi en kanin utanför mammas hus.

Jessica1982 skrev 2007-07-22 23:10:36 följande:

Jag förlorade min lillebror för snart 13 år sen. Han hade en hjärntumör. Han blev opererad 2gånger & fick cellgift + strålning varje gång, men de kom bara tillbaka. När dom upptäckte att det hade kommit igen en 3:e gång så kunde dom tyvärr inte göra något mer eftersom den hade satt sig så illa till. Jag minns så väl kvällen när han somnade in hemma i sin egen säng.

Det är så hemskt när barn dör..Sånt får bara inte hända. Måste varit fruktansvärt för dig och din familj. Har ni läst om den söta flickan Matilda hon som dog i hjärntumör?
http://hem.passagen.se/dummapricken/ jag följde hennes kamp mot sina dumma prickar.Men hon leker säkert med alla andra barn just nu.
Hur upptäckte dom din brors hjärntumör?

Mamma1973

Äldre 23 Jul 11:14

#31

gambler07 skrev 2007-07-23 10:44:29 följande:

Angående min sida så har jag en mera personlig sida till minne för Wiktor på www.wiktor06.dinstudio.se

Vilken fin sida du har för wiktor. Satt och läste den blir alldeles tårögd.Så fin han är.
Grattis din bebis i magen, kan lova att Wiktor vakar över denna lilla varlelse. Jag försökte gå in på din sida på fl men kom inte in..

Jenniesmamma skrev 2007-07-23 10:59:10 följande:

Jag förlorade min lillebror den 28 december 2006,han hade lungcancer,och somnade in endast 13 år gammal. Saknaden är så stor varje dag!

Oh han var ju såå ung bara ett barn..Var han sjuk länge?hur upptäckte ni det?*kramar om*

Mamma1973

Äldre 24 Jul 21:03

#35

Har suttit o läst sista inläggen här, det är så man får tårar i ögonen när man hör om alla tragedier. skickar en styrkekram till er alla

Mamma1973

Äldre 27 Jul 14:56

#41

babykaboom skrev 2007-07-26 13:23:49 följande:

Hej TS,jag känner igen mig i det du skriver.Min storebror tog livet av sig för 9 år sedan... Och alla tror att det känns bättre nu, men nu saknar jag ju honom mer än någonsin...Det gör så ont att min bebis i magen aldrig får träffa sin underbara morbror!Men jag hoppas och tror att vi ses igen. Och att han vakar över oss!

Det är som om vänner i ens närhet tror att man gått vidare, men ingen förstår att sorgen bara blir värre och värre. Jag tänker också att jag kommer få se min syster igen och att hon är min skyddsängel. För mig har min sorg gått i olika faser, först chocken första tiden och förstod inget och sedan förnekelse , ilska och nu har jag börjat inse att hon är inte med oss här på jorden längre. Så många gånger jag plockat upp min telefon och skulle vilja ringah henne och höra hennes röst, skratt när hon var glad.

Jag förstår i ditt inlägg att din bror inte heller mådde bra, visste ni om att han mådde dåligt? Min syster mådde också dåligt men vi var så maktlösa ville så gärna hjälpa henne men kunde inte.

roseli skrev 2007-07-27 12:17:23 följande:

Jag har förlorat min lilla syster Samantha,hon blev bara 2 dagar gammal!

Så hemskt bara 2 dgr gammal, vet ni varför hon dog? styrkekramar till dig

Mamma1973

Äldre 30 Jul 21:31

#46

Jag skrev precis i din gb. Det är klart att det var din lillebror och man älskar alltid sitt syskon oavset vad som hänt.
Jag var med mamma och plockade bland syrrans saker, foto, brev osv..Det var riktigt jobbigt stundvis men man klarar det jag lovar. Det gör såå ont när man plockar i alla sakerna. Det är så mycket minnen som väcks. Du måste tänka på alla fina stunder ni hade. så tänker jag ofta. Har du varit och tittat på honom? jag var så rädd och nervös när jag åkte till kapellet men min syster såg så fridfull ut. världens vackrase.
Vännen jag finns här om du vill prata. Jag önskade att jag hade någon som varit i samma situation som mig även om man inte kunde få sin syster tillbaka.Många kramar till dig

Mamma1973

Äldre 31 Jul 22:11

#51

One Girl skrev 2007-07-31 19:38:22 följande:

Hej allihop.Jag har suttit och läst igenom alla inlägg här och blir glad, och ledsen, över att de finns dem i samma sits som mig. Önskar inte att någon mer drabbas av de vi drabbats av...Min bror tog sitt liv för tre veckor sen. Endast 26 år gammal..Vi vet i stort sätt ingenting om varför. Han var väldigt omtyckt av alla och många vänner. Dock så bodde han ca 60 mil i från oss så vi träffade inte honom varje dag direkt. Jag var så arg, så jäkla arg, på honom i början. Varför ställer han till med detta? Varför sätter han oss i denna sorg frivilligt? Tre dagar efter dödsbeskedet så hade jag en utlandsresa att åka på. Kändes verkligen skit att lämna mamma och pappa hemma. Men de sa att åker du inte så kör vi dig till arlanda och sätter dig på flygplanet. Okej tänkte jag och åkte. Man mår väl lika dåligt där som här... Men ack så fel, jag mådde sämre att vara borta än hemma. Ville bara hem hela veckan... Så jobbigt då de var en resa som jag och sambon längtat efter så länge.. Vi njöt lite i allafall. När jag kom hem så hade mamma, pappa och andra brorsan varit till min döde brors lägenhet och fixat. Jag förstår inte hur dem klarade av de men de gjorde dem. När jag kom hem till min mamma och pappa igen så fick jag läsa "brevet". Där skrev han att han visste att han var självisk men han klarade inte av att leva endast för att inte göra folk ledsna. Då ändrade jag mig direkt och tycker sååå synd om min bror, jag är inte arg på honom längre. Sen den eftermiddagen så åkte vi och fick se honom. De såg inte ut som honom... När han låg där i kistan så tog jag farväl. De var sista gången som familjen var samlad. Jag mådde verkligen piss då men nu är jag inte lika rädd för beravningen då jag bara ska se de som något vackert, eller försöka se de så. Ett farväl har jag redan tagit...Då han var med i donations registret så har de tagit hans hörselgångar som nu används hos någon som var döv. Och hans hjärtklaffar som en liten bebis fick. Jag vet att min bror hade blivit såå glad om han fått veta detta.Så skönt de var att skriva av sig...De värsta just nu är att jag inte får något grepp om hur mamma och pappa mår. De sover dåligt men annars är de ganska okej. När jag är där iaf. Jag är så rädd att de ska hända dem något...många kramar till er alla

Hur mår du nu?Jag bor också 60 mil från min familj, vi skulle åkt hem veckan efter min lillasyster dog. Därför kan jag bli så arg på henne att hon gjorde som hon gjorde. Jag ville så gärna träffa henne, vi pratade i tfn ngr dagar innan hon dog, fast då mådde hon inget bra och bara var ledsen.
Jag förstår att du är orolig för dina föräldrar, jag har och oroar mig fortf för mamma,. hon mår så himla dåligt. Efter bara 1 månad började hon jobba och för ngt år sen fick hon en kolaps.Min pappa dog bara 7 månader efter syrrans död men jag vet att han mådde jättedåligt när hon dog.
har du ngn du kan prata med om din sorg? du får gärna fråga mig om det är ngr tankar så ska jag försöka svara. många styrkekramar till dig

Är det fler än jag som förlorat sitt syskon?

INNEHÅLL