När vänner blir gravida men inte du!

Linsis: jag visst är det ganska bra! Våran läkare har ju sagt att om inget händer så ska jag ringa innan semestern och kan då förhoppningsvis få komma för IVF efter sommaren.Bra med något positivt!

jds: Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver. Det är så hemskt att inte kunna glädjas åt sina vänners graviditeter, utan istället bli så himla ledsen och avundsjuk.
Själv har jag "bara" väntat i snart 1 år och fått två mf på vägen, men redan känner jag dessa känslor tydligt. Känner så för er som väntat i flera år och hoppas innerligt att ni lyckas snart.

Kan rekommendera en tråd där det man får lov att vara hur avundsjuk och bitter som helst; www.familjeliv.se/Forum-1-5/m19177974.html.

en till som väntar på tåget, ja blir så ledsen att det är så många som väntar,har förtillfälet har ja en svaka fast ja har kommit så långt står nu i kö för ivf har väntat i 4 år var av 3 år på utredning.

ja håller tummarna för er alla, ja hoppas att alla hör kommer att få en tjock mage en vaker dag.

kram på er

Snuffen: jag kunde skrivit detsamma själv...oxå ett år med ett par mf, misstänker ett par till men hann aldrig få plus. Har människor omkring mej som väntar barn och det är verkligen skitjobbigt!...

Kanner igen mig. Har statt pa denna vidriga perrong i 2.5 ar. Alla verkligen alla runtomkring blir gravida. Kan bara inte gladjas, blir grymt ledsen, besviken o avundsjuk. Blir bara mer och mer att jag drar mig undan vanner o slakt med barn. klarar inte av att vara glad med dom.

Vet precis hur det känns, har väntat 1,5 år och det har varit rena rama bergochdalbanan. ALLA har hoppat på tåget utom vi. Inte kul. Kan bara rekommendera samma tråd som Snuffen skrev ner, skulle ha gjort det själv om inte hon hunnit före. Den är UNDERBAR! Man får vara precis så arg och bitter som man själv vill, och det har iaf hjälpt mig att bearbeta sorgen och frustrationen lite.

Jag vet och känner så med er.Vill tala om att det är fullt naturligt att både vara ledsen, avundsjuk och inte orka träffa ens gravida vänner.Håll det bara inte inom er! Tala om det till de de berör.det skulle jag uppskatta eftersom jag kan förstå det fullt ut!!! Jag har 13 negativa besked bakom mig och 5 års slit.Tillslut så gick det, men nu är det 12 veckors nervös väntan om det ska lyckas hela vägen.
Känn nu inte att ni måste gratta eller nåt för jag har precis känt likadant varje gång när någon släkting eller vän blivit gravid. Man känner sig såå ensam och det känns som att man ska förlora sina vänner bara för att man inte kan skutta av glädje för deras skull, bara för att ens egen sorg är så stor och smärtsam! Så jag skulle vilja att min vän talade om hur hon kände det. Då skulle iallafall jag förstå och inte alls ta det personligt.Hoppas jag kunde ge er lite hopp.
Jag är 47 år och har kämpat länge!!!!

Stod på perrongen i 4,5 år och det blåste hårda vindar innan jag fick kliva på för att allt för snart bli bryskt avknuffad. Efter drygt ett halvår fick jag kliva på igen och det verkar som jag får stanna, har hitentills åkt snart halvvägs.

Känner också igen mig. Under de fem åren vi försökte han min svägerska träffa en kille, gifta sig och bli gravid två gånger, men sen fick vi tvillingar och "hann ikapp". Tyckte också det var jättejobbigt att vara positiv när andra berättade om sin graviditet, men med den närmaste familjen eftersom jag pratat om hur jobbigt det kändes. Tur i oturen var att vi flyttat utomlands och umgicks mycket med yngre par utan barn.

Håller med om att det är viktigt att gråta och att inte stänga eländet inom sig. Jag vet att min man ibland tyckte det var jobbigt att jag deppade ihop emellanåt och det var både positivt och negativt att han hela tiden peppade mig och sa att det skulle funka till slut.

Hallå alla tjejer!! Jag måste säga hur konstigt det än låter men jag tycker det är så skönt att jag har hittat hit. Efter 3 år och 1 mf (troligen fler ) så har jag verkligen kännt mej så ensam. Denna sorg, gråt, ilska och besvikelse att just "vi" måste gå den längsta vägen för att nå toppen, medan andra glider fram på en räkmacka som de tycks verka alla går ju med magarna i vädret. Det känns skönt att det finns andra som känner samma sak som jag, skönt att ni finns tjejer.De här forumet är det bästa som har hänt mej på länge.
Önskar er alla lycka till!!!!