Vilken är bäst?
Uppgift 1
Katastrofövnings uppgift
I varje kommun finns en räddningsnämnd och en räddningskår. Räddningschefen har ansvaret för arbetet vid en skadeplats.
Varje kommun ska ha en räddningsplan. I planen anges hur räddningstjänsten ska organisera räddningsarbetet vid olyckor. Dessutom anges olika förebyggande åtgärder som kontroll av brandskydd, säkerhetsåtgärder, återkommande utbildning av personal på speciella riskplatser etc.
Räddningstjänstlagen anger hur samhällets räddningstjänst ska organiseras och utföras. Dessutom finns bestämmelser om olycks- och skadeförebyggande åtgärder, t.ex. kontroll av brandskydd i byggnader och sotning. Lagen tar också upp skyldigheter och rättigheter för enskilda personer.
Länsstyrelsen har ansvar för samordningen av den statliga räddningstjänsten i länet.
Polismyndigheten ska alltid underrättas vid varje räddningsinsats.
SOS-centralerna spelar en central roll i räddningstjänstens arbete. De larmar i sin tur olika hjälpinsatser, som kan komma att behövas. Det är till en SOS-central du kommer när du ringer 112. Det är viktigt att uppgifterna som SOS-operatören får är så utförliga som möjligt. Han/hon avgör vilken typ av olycka det är och vidarebefordrar information till rätt räddningstjänst. Är olyckan av allvarligare art meddelas Sveriges Radio för information till allmänheten.
Vid en större olycka, som en tågolycka t.ex. med ett stort antal skadade måste organisationen av räddningsarbetet fungera effektivt.
Räddningstjänsten står för organisationen och räddningsledaren är den som leder arbetet på skadeplatsen.
Skadeplats eller skadeområde är den plats där olyckan inträffat.
Om det föreligger risk för explosion eller dylikt kan en riskzon upprättas. Till riskzonen får ingen passera utan räddningschefens tillåtelse. Räddningstjänsten anger en inre avspärrning och polisen gör en yttre avspärrning, så att obehöriga inte tar sig in på området, samt organiserar trafiken.
Räddningsledaren avdelar en person som ansvarar på skadeplatsen, skadeplatschef.
Sjukvårdsgrupperna, som anländer till olycksplatsen, ska tillsammans med läkaren uppsöka räddningsledaren för information.
Läkaren blir ledningsläkare och har det medicinska ansvaret.
I en sjukvårdsgrupp kan ingå en läkare och 1-2 sjuksköterskor. Antalet beror på hur stor den närmast belägna sjukvårdsenheten är.
Transporten utförs av en eller flera ambulanser. Vid en olycka utses den ambulans som anlänt först till ledningsambulans. Både räddningstjänsten och polis kan få till uppgift att transportera skadade.
Vid en större olycka upprättar räddningsledaren en ledningsplats, som ska vara särskilt markerad. Dit ska samtliga enheter rapportera hur räddningsarbetet fortgår.
Räddningstjänsten upprättar en uppsamlingsplats för omhändertagande av skadade. För detta finns uppblåsbara tält som kan värmas upp och med belysning. På uppsamlingsplatsen utförs i huvudsak livräddande åtgärder samt en prioritering av skadade för vidare transport till sjukhus.
En omlastningsplats kan vara nödvändigt om terrängen är besvärlig och uppsamlingsplatsen ligger långt från trafikerad väg. Där placeras ambulanser i avvaktan på transport. Alla räddningsfordon dirigeras till en brytpunkt för att inte fordonen ska hindra viktiga transporter.
Vid en större olycka med stort antal skadade innebär arbetet på skadeplatsen livräddande åtgärder. Räddningstjänsten ser till att skadade kommer loss, släcker eventuella bränder och gör en bedömning av risksituationen.
Läkaren på skadeplatsen gör en inventering av antal skadade vilka skador de har och gör en grov prioritering av skadade. De skadade ska föras till uppsamlingsplatsen så fort som möjligt. Räddningstjänsten ombesörjer bårtransport.
En av de första åtgärderna för läkaren är att göra en prioritering av de skadade. Ett skadekort sätts på personen. Korten har fyra olika färger:
Rött kort – mycket brådskande
Gult kort – mindre brådskande
Grönt kort – kan vänta
Vit/svart – död
På korten finns ett nummer, som ger den skadade en identitet. Numret är viktigt, det följer den skadade tills annan registrering kan göras. Anteckningar förs över vilka åtgärder som gjorts, om patientens tillstånd etc.
Efter prioritering vidtar ABC-sjukvård:
Säkerställ fria luftvägar, gör eventuellt intubation
Åtgärda synliga blödningar
Ge smärtlindring
Grovreponering och fixering av frakturer
Ge intravenöst infusion, läkemedelsbehandling
Förebygg chock, kontrollera regelbundet blodtryck, puls och vakenhetsgrad.
En viktig sak är att observera de skadades tillstånd, ifall det försämras måste en omprioritering göras. Först transporteras de svårast skadade med ambulanserna.
I de flesta kommuner har POSOM-grupper bildats (Psykiskt Och Socialt omhändertagande). De har till uppgift att vid större olyckor psykiskt omhänderta skadade och deras anhöriga. Erfarenheterna visar att detta är mycket värdefullt, speciellt med tanke på de psykiska reaktioner som kan uppstå efter olyckan.
Under räddningsarbetet är den psykiska belastningen på räddningspersonalen mycket stor. De som deltagit behöver utvärdera sina insatser och ges psykisk handledning. Det är lätt att känna skuld om något gått fel. Denna typ av handledning, debriefing, är viktig och gör det lättare att komma över rädsla som man annars kan bära med sig.
eller uppgift 2
Katastrofövnings uppgift
Socialstyrelsen har givit ut detaljerande råd för hur sjukvården ska förbereda sig för katastrofer.
I medicinsk mening definieras en katastrof så här: ” Situation då det akuta hjälpbehovet är större än de omedelbart tillgängliga resurserna, och då extraordinära och samordnande åtgärder måste vidtas för att normala kvalitetskrav ska kunna upprätthållas”.
Enligt definition blir även olyckor som inte har så stor omfattning, men som kräver sjukhusresurser, katastrofer.
Katastrofmedicinens målsättning är:
” att i varje situation ge största antalet människor tillfälle till fortsatt liv och bevarad funktion”.
För att uppnå denna målsättning krävs en väl förberedd organisation där tillräckliga extra resurser snabbt kan mobiliseras.
Det krävs att personal som arbetar i vården vet hur organisationen fungerar och hur olika samverkande organ fungerar. Vårdpersonal behöver även kunskap om hur man handlar vid akuta åtgärder.
Centrala katastrofkommitténs ansvarsområde:
Ansvarar för att sjukhus och primärvård upprättar och övar katastrofplaner.
Ansvarar för samordning av katastrofberedskap med utbildning, utrustning och planering mellan sjukhus, primärvård och kommuner.
Utarbetar riktlinjer för SOS-centralens verksamhet.
Katastrofplan för landstingsområde ska innehålla:
Tillvägagångssätt vid larmning
Ledning, samverkan, samband
Åtgärdskalender
Sjukvårdsresurser
Transportresurser
Katastrofplan för sjukhus och vårdcentraler bör innehålla:
Definition av beredskapsgrader
Larmplan för hur larmet ska spridas på sjukhus eller vårdcentral
Åtgärdskalender för varje befattningshavare/funktion som berörs av katastrofsituation
Plan för att sända ut sjukvårdsgrupper.
Katastrofplanen bör även innehålla information om följande:
Mottaagande och fördelning av vårdtagare
Registrering av vårdtagare
Information (intern och extern, dvs inåt och utåt)
Psykiskt omhändertagande
Ledning och samverkan
Service/försörjning.
Katastroforganisation vid skadeplatsen
Vid katastrofer ska arbetet organiseras efter dessa principer:
Inre och yttre avspärrning ska göras.
Uppsamlingsplatser ska ordnas för oskadade, skadade och döda.
Räddningsledare ska utses och leda arbetet på skadeplatsen.
Ledningsläkare ska utses och leda det medicinska arbetet på skadeplatsen.
Sjukvårdsgrupper ska sändas ut från sjukhus. Räddningsledaren fördelar arbetsområde till respektive grupp på skadeplatsen.
I gruppen ingår läkare, sjuksköterska och undersköterska från akutmottagning eller narkosavdelning.
Information om katastrofen ges av räddningsledaren eller polisinsatschefen.
Transporter sköts av ambulans, räddningstjänst eller polis.
På skadeplatsen görs inga större ingrepp utan de skadade förbereds för förflyttning till sjukhus. Personer med livshotande skador får livräddande behandling. En prioritering av i vilken ordning de ska transporteras till sjukhus sker.
Vid större katastrofer inkallas även personal från primärvården efter en plan som varje sjukvårdsområde ska ha gjort upp.
Stat och kommun är ansvariga för räddningstjänsten vid katastrofer och olyckor. De ska även förebygga så att risken för katastrofer minskar. Ansvaret för detta arbete har räddningsnämnden i varje kommun. Nämnden ansvarar för att det finns en plan för att olycksrisker kartläggs och hur de förebyggs. Räddningschefen ansvarar för räddningskårens insatser.
Varje medborgare mellan 18-65 år kan bli uttagen till tjänsteplikt av räddningsledaren.
Efter hjälpinsatser ska en genomgång göras av vad som har hänt. Detta görs för att räddningspersonal ska ha möjlighet att bearbeta sina upplevelser.
Tacksam för hjälp!!