Hur upplever ni er adoption?

mariasthlm: 157 cm är ty´dligen en klassisk längd oavsett om man är asiat eller inte men på vilket sätt längden är klassisk vet jag som sagt inte.

Min syrra har fårr kontaktr med sina biosläktingar genom den organisation som hon blev adopterad igenom. De är väldigt hjälpsamma.

Vildrosen: Självklart kan man se ung ut utan att vara adopterad och självklart kan folk tro att man är sin pappas fru om man inte är adopterad! Däremot är det kanske vanligt att folk tänker vissa tankar när de ser en ung asiatisk tjej med en äldre man med svenskt utseende, som de inte tänker när de ser far och dotter som båda ser svenska eller asiatiska ut.

Myrna,

Alltså..gahh..jag är hel förvirrad! Bara för att ni är adopterade från samma land, började jag tänka att ni var biologiska systar. Haha..oj, oj vad förvirrad man är!
Åh, vad roligt att din syster fått kontakt med biologiska syskon! Vad härligt att de är så hjälpsamma. Önskar också jag kunde få det någon gång. Har du själv fått någon kontakt med dina bio-släktingar?

Blir lite avundsjuk...

Jaha..jag trodde du menade asiater. Märkligt för 157 cm på så sätt, känns ju som alla skandivanier och övriga är 170 cm som strandad, förutom asiater. Undrar vad de menar som "klassisk längd" egentligen.

De flesta är ju mot 180 cm vanligtvis, tycker jag, men...

________________________________________________________

Vildrosen,

Oj, blir lite förvirrad här! Men visst är det så att det inte bara kan gälla asiater. Instämmer lite med Myrna. Men visst kan det ibland vara lite "crasy".

mariasthlm: Ja, jag sökte upp biopappan i tonåren och har efterforskat biomamman för inte så länge sedan.

Nja, 180 vet jag inte om jag känner så många som är. Åtminstone inte mina tjejkompisar, har flera som är runt 160 faktiskt .

Apropå 157 cm så har jag för mig att det är en hel hög med kändisar som är ungefär i den längden. Kylie, JLo, Janet Jackson m.fl är väl runt den längden.

Myrna,

Åh, vad roligt att du sökte upp din biologiska pappa och mamma. Fick du någon slags "kontakt"? *nyfiken*

Oj, på så sätt! Runt 160, de flesta av mina klasskamrater, är uppåt 165, de är långa hela bunten. Dock finns det faktiskt nån som är i min längd, kanske t o m kortare. Träffade pappas jobbarkompis med fru idag och hon var t.o.m typ 7 cm kortare än mig, rekord! Första gången tror jag som jag känt mig lång.

Hihi, skönt att känna att man inte är ensam då, om sina 157 cm, när det finns några andra, t.o.m kändisar i sin längd(!).

På tal om 180 cm, som jag sade, är de flesta av mina lärare runt den längden, min engelska-lärare är säkert 198(!) cm. Men han är över 190 cm iaf! Jättelång!

Har läst hela tråden nu. Jag är äldre än du, men har upplevt min adoption som positivt. Har aldrig haft problem i varken skola eller jobb. Var i Thailand (ursprungsland) i feb för första gången. Var ganska skum upplevelse tyckte jag. Såg mer olikheterna än likheterna. Sen kan jag tänka mig att folk trodde att jag var en bar-tjej/prostituerad när jag gick med min man.

Det enda jag kan irritera mig på är att jag uppfattas som barn fortfarande. Får ofta visa leg på systemet eller om jag ska köpa tobak. Jag är ändå 31år. Vilket betyder att folk verkar tro att jag är under 18år. Beror så klart på vad det är för kläder jag bär.

mariasthlm- du är ju en "lååångis", jag är bara 150cm, nästan . Kan säga att när jag gick i högstadiet var de flesta tjejer över 170cm och killarna upp mot 190cm. Kan säga att jag drog ned snittet, rejält i klassen. Kände mig som en riktig liten pygmé då.

jag är 1.40 och är medellängd i sri lanka. :) Jag klarar mej bra på både koncerter och i affärer...

mariasthlm: Fick ett brev och foto av biopappan och kände mig nöjd med det. Det var så abstrakt att titta på en bild av en främmande koreansk man och läsa att han var min bio-pappa. Kände faktiskt inget speciellt och dessutom ville han ju varken ha min biomamma eller mig en gång i tiden (träffade nog aldrig ens mig som spädbarn) så, ja... jag kan inte påstå att jag ville ha mer kontakt och det ville nog inte han heller.

Lite mer än tio år senare, när jag själv blev mamma, bad jag SWS i Korea om hjälpa att leta upp biomamman. Mest för att jag ville berätta att hon fattat rätt beslut när hon valde att adoptera bort mig samt att mitt liv varit bra. Den person de hittade med rätt personuppgifter förnekade dock att hon skulle vara min biomamma så det blev inget mer av det. Vet inte om de hittat fel person eller om personen ifråga ljög. Min kontakt på SWS sa dock att berättat för kvinnan som ev. är min biomamma, att jag hade ett bra liv och inte var arg på min biomamma. Så om hon trots allt var biomamman så vet hon det nu vilket jag tycker känns bra.

Syrran är dock i Korea nu och träffar biosläkten och har visst fått bra kontakt. Hon var dock äldre än mig när hon adopterades bort och levde ett tag med sin biofamilj.

LCW,

Spännande att du gjort en återresa! Förstår att det är många intryck man måste ta in, tror därför att jag väntar att göra en återresa till Vietnam. Blir lite avundsjuk!  Verkar så spännande men samtidigt "skräckblandad förtjusning" eller vad man ska säga. Vill också göra en men vågar inte riktigt än. Har börjat fundera på att jag kanske skulle vilja göra en då jag slutar 9:an. Kanske har "mognat" ännu mer tills dess. Får man fråga hur du upplevde återresan tillbaka?

Vad märkligt att du fortfarande uppfattas som barn. Jag har liksom uppfattas som vuxen t.o.m myndig! Och som du kanske läste, också blivit tillfrågad om jag ville ha vin(!).   Blev lite smått chockad måste jag säga. Trots mina ynka nyblivna 14(!) år, igår!  Undrar ibland vad som gör asiater och övriga till utseendet att vi ser både äldre och yngre ut än vad vi är. Lite krångligt att förklara, hoppas du ändå förstår.

Som Myrna också sade så har man någon gång också uppfattas som sin pappas yngre fru.  Jag personligen tycker att skandinavier är lik sin ålder. Barn som barn, tonåring som tonåring, vuxen som vuxen, osv... Men det kanske bara är något jag personligen uppfattar. Känns lite märkligt iaf, att asiater skulle vara "annorlunda" i utseendet av ålder på så sätt. Hoppas du förstår vad jag menar.

Skönt att höra att adoptionen i "sig" iaf har uppfattas bra av dig. Det är det viktiga!

På tal om längd, så det där med "lååångiis" så känner mig inte speciellt lång. Hihi, kanske lite nu, efetr ditt inlägg. Men asiater har ju kortare medellängd än skandivanier, så ja, that´s life! Men jag klarar ju mig bra på 157 cm. Oj, tjejerna uppåt 170 cm(!). Det var mycket. Förstår att du kunnat önska en längre längd då. Mina klasskamraterna är ju ändå, de flesta mot 160 cm. Lite längre. Finns några i min längd, men de flesta är ca 165 cm, och jag känner mig kort t.o.m av det.

Tack för ditt inlägg!

inoka,

Oj, jösses! 140 cm(!). Menar inget illa, känns skönt att du tycker du klarar dig bra med den längden.  Men jag som är 157 cm, kan t.o.m känna mig kort. Trodde singaleser(?) ändå hade längre medellängd än det. Har nämligen varit på Sri Lanka, 4(tror jag ) ggr. tidigare med familjen på semester där. Mest i Negombo. Ett underbart land! Alla människor har ändå varit rätt långa där, i min längd. Så jag trodde ändå medellängden var runt 150 cm.

Jättefina barn du har!

Myrna,

Tråkigt att din pappa "bemötte" dig så illa. Måste känts märkligt att få ett brev och foto av någon som är ens biologiska pappa. Förstår att det kändes "märkligt"! Vad "gulligt" av dig att du på så vis ville "rapportera" din mamma om "läget" och besultet. Tycker det var väldigt bra gjort av dig. Sedan om mamman ifråga inte var din biologiska eller om hon helt enkelt ljög, är ju ett annat kapitel, men jag tycker tanken av dig var väldigt trevlig.  Förstår att du känner att det var bra och "rätt" beslut.

Vad roligt att din syster har så bra kontakt med sina bio-släktingar.  Vad roligt! Måste vara roligt för henne att åter träffa dem, om hon levt med dem ett tag, även fast hon kanske inte minns det så mycket.

Vet att du är äldre än mig, men måste bara säga att jag tycker du har mycket erfarenheter. Tack!

Hoppas ni alla har haft en bra påsk!

Oj, vad mycket mellanrum det blev, på slutet!

Nja, illa bemött av biopappan blev jag ju inte, men det kändes absurt att se ett fotyo på en vilt främmande karl och föreställa sig att man var släkt på något vis om du förstår hur jag menar.