Denna hemska tanke slog mig idag! Tänk OM detta skulle ske!!!! Vad gör man!!! Har själv ingen aning. Självklart skulle man då vilja ha båda, men att då ta ett barn från den enda familj den känner, men ändå är det då mitt biologiska barn......Känns hjärtskärande att ens tänka på......
Så, få höra några tankar och åsikter. Vad skulle DU göra?
Skulle inte kunna lämna ifrån mig det barn jag haft i ett år, och skulle nog inte våga tvista om båda av rädsla för att förlora båda. Men som andra skrivit tidigare, det blir ju annorlunda om man märker att ens bio-barn inte har det bra...
Man skulle nog känna sig lite "ansvarig" för ens bio-barn, men kärleken till det bran man haft och lärt känna skulle nog vara starkare.
Det sägs ju att blod är tjockare än vatten, men kärlek är tjockare än blod!
jag skulle aldrig lämna bort mina barn om det visade sig att det var "fel barn"
Usch vad svårt, kan inte rösta, skulle inte lämna bort det barn ajg fått, men ville nog ha mitt "biologiska" barn också...
man får hoppas båda familjerna klickar bra ihop, så kan man bo i et jättehus ihopa...
jag vill ha MITT biologiska!! annars kan man ju lika gärna skita i att skaffa barn och adoptera.
Skulle i alla fall aldrig vilja ha någon konstlad kontakt med en familj "bara" för att vi råkat byta barn med varann. Det skulle jag aldrig stå ut med. Jag _tror_ att jag skulle vilja ha mitt biologiska, men eftersom detta scenario är svårt för att inte säga omöjligt att fantisera sig in i kan jag inte rösta.
Ingen som väljer motsatsen till "Tvistar om att få båda", dvs. frivilligt ger ifrån sig fel barn utan att göra anspråk på det rätta? 
Röstade "ger tillbaka fel barn" men ångrade mig genast. Tror definitivt att jag skulle behålla det barn jag haft i ett år. Tänkte nog inte igenom situationen....
Efter ett år vill jag självklart få leva med det barn jag knutit an till. Sedan skulle man ju bli helt bestört och vilja lära känna den andra familjen och vilja ha en nära relation till det biologiska barnet också. Men jag tror fullt och fast på att det är bäst för barnen att få stanna med dem som det knutit an till under sitt första så viktiga levnadsår.
Jag tänker aldrig någonsin släppa min son ifrån mig. Han är min, bara min! Om det nu skulle vara så att han inte är mitt kött och blod, so what? Det finns inte en chans att jag skulle byta ut honom. Gener är ingenting, det är kärleken som räknas.
Jag blir helt förskräckt över att vissa skulle kunna tänka sig att byta! 
usch vilken hemsk tanke