Brukar ha en kudde mellan knäna när jag sover. Men när jag inte sover så hamnar kudden under knävecket ner till fötterna. Då jag är konstant hemma för tillfället så blir det att jag ligger så väldans många timmar.
Kan det vara farligt?
Är en kille
Finns massor med saker som jag vill göra och lära mig. Men jag är för trött och kylan stoppar mig och vill inte vara bland socialt längre o så har jag inte råd. Har börjat ha på mig hörlurar när jag ska handla mat för att stänga ute folk.
Men jo, hela min kropp skriker efter att jag vill göra saker osv. Men det tar stopp.
Skaffade mig ett garage utrymme och köpte mig en billyft, men har inte installerat klart billyften än o nu har det nog gått över ett halvår. O nu har jag tappat energin för det och funderar på att bygga om platsen till förråd och hyra ut.
Men som sagt, så stoppar kylan mig och jag sover bort livet istället.
Försöker lära mig lite om daytrading, på fritiden o så studerar jag just nu på distans. Vill lära mig Phyton, java, skapa saker, renovera mindre saker, vill få ut produkt ideer på marknaden men har inga kontakter eller någonting. Vill hoppa både fallskärm bungyjump och skaffa mig skydiving licens, vill ta dyk cert och cert för cessna plan. Vill börja vandra och campa. Har köpt det mesta för det, bara tältet kvar. Men någonting stoppar mig.
Har haft en nära anhörig som jag har haft kontakt med och den har alltid varit så negativ, allt är så himla OJ VA NÄÄ Går det? Ska du verkligen göra det? Så kan du ju inte leva eller bo osv. Alltid så negativ när jag väl brinner för någonting.
Personen anser att en miljon är en hiskligt stor summa och något man aldrig kommer att lyckas tjäna ihop o ha på spar kontot osv. Jag blir so men ballong man sticker hål på om och om igen.
Jag kom på ideerna som Instabox innan det fanns. Jag kom på en del av slogan som Lidl roffade åt sig. Har kommit på andra små ideer som jag sedan har sett några år senare ute tillgängligt att köpa.
Jag vill starta eget. Jag vill bli starta upp ett solcells företag i asien. Vill skaffa familj utomlands med.
Juste, jag köpte mig visst en vinterbonad husvagn för ett litet tag sedan med som jag inte vet om det blir någonting med att använda sig utav än osv. osv Så mycket jag vill göra men jag är typ 15 år först ute känns det som. Är 35+ Och känner att tiden bara försvinner eller inte är tillräcklig när jag väl försöker mig på någonting.
Så jag går tillbaka till att bli apatisk istället. Så det lär inte bli någonting av med mig. Men jag ska iallafall inte dö som en loser som inte klarade gymnasiet.
Jag tog Ce kortet, allt på första försöket och på 1 månad. Så jag vill iallafall inte tro att jag är den trögaste i rummet, fast det är jag ju.. då jag är ensam..
Håller lite med.föregående inlägg. Du har ju både bra och realistiska drömmar och för att uppnå dem krävs jobb, jobb, jobb. Ett tips är att läsa berömda människors självbiografier - där kommer du ofta läsa om hur ingen trodde på dem.i början och hur de fick utstå mobbing och annan skit men valde att ignorera och köra på. Inget.kommer ju komma till dig på soffan...
Sådana här svar hjälper inte en person som mår dåligt utan tvärtom och gör saken ännu värre.
Du är precis som en sådan som säger till folk att det bara är att ta sig i kragen. Sen går det. Verkligheten är inte alltid så lätt.
Att tex ut och gå är inte alltid så enkelt. Men man har ofta inte tänkt vad som är jobbigt med det. Man kanske provar att gå mitt i en ny, bland hus och bilar. Det är MASSOR med intryck där för en uttröttad kropp och hjärna. Man behöver skogen. Natur. Fågelkvitter. Vatten. LUGNET. Där intryck är mindre.
Sen tar man gärna ett alldeles för stort steg framåt för man vill så jäkla mycket. ts är inte klen. Men folk har förutfattade meningar, det bara är så, så rädslan ts har i att folk ska se hen som lat, trög eller dum, den är helt befogad. Den är normal.
Men med promenad i skogen, där kan man Börja. Och då kanske i 5-10 min att börja med. Kanske inte ens en promenad. Sitt och lyssna på vattnet som porlar, lyssna på skogens sus. Fågelkvitter. Behöver du så skärma av, med hörlurar (utan musik i dock) och luva. Allt för att minska intrycken. Börjaninte träna POFF och sen sliter sig allt och man känner sig oduglig igen. Börja lugnt. Försiktigt. Din kropp är inte van vid detta. Inte din hjärna heller.
Du kommer fixa det här och lyssna inte på folk som säger vissa saker.
Håller lite med.föregående inlägg. Du har ju både bra och realistiska drömmar och för att uppnå dem krävs jobb, jobb, jobb. Ett tips är att läsa berömda människors självbiografier - där kommer du ofta läsa om hur ingen trodde på dem.i början och hur de fick utstå mobbing och annan skit men valde att ignorera och köra på. Inget.kommer ju komma till dig på soffan...
Självbiografier kan dock dra igång tankeverksamheten och få hjärnan att börja tänka ÄNNU mer. Inget att rekommendera att mata hjärnan med problem som det ofta är i sådana böcker. Ts behöver positiva intryck. Lugna intryck. Här måste man reparera.
Ska ts läsa en bok är det möjligtvis om mindfulness , faktaböcker om natur eller djur/fåglar. En hobby tex fota ute.
Gå till en arbetsterapeut. De är experter på sånt här.
Kan du vara manodepressiv, TS? Ena stunden kan du enkelt spara en miljon och starta företag och nästa ligger du apatisk i sängen. Bara en tanke.
Sådana här svar hjälper inte en person som mår dåligt utan tvärtom och gör saken ännu värre.
Du är precis som en sådan som säger till folk att det bara är att ta sig i kragen. Sen går det. Verkligheten är inte alltid så lätt.
Att tex ut och gå är inte alltid så enkelt. Men man har ofta inte tänkt vad som är jobbigt med det. Man kanske provar att gå mitt i en ny, bland hus och bilar. Det är MASSOR med intryck där för en uttröttad kropp och hjärna. Man behöver skogen. Natur. Fågelkvitter. Vatten. LUGNET. Där intryck är mindre.
Sen tar man gärna ett alldeles för stort steg framåt för man vill så jäkla mycket. ts är inte klen. Men folk har förutfattade meningar, det bara är så, så rädslan ts har i att folk ska se hen som lat, trög eller dum, den är helt befogad. Den är normal.
Men med promenad i skogen, där kan man Börja. Och då kanske i 5-10 min att börja med. Kanske inte ens en promenad. Sitt och lyssna på vattnet som porlar, lyssna på skogens sus. Fågelkvitter. Behöver du så skärma av, med hörlurar (utan musik i dock) och luva. Allt för att minska intrycken. Börjaninte träna POFF och sen sliter sig allt och man känner sig oduglig igen. Börja lugnt. Försiktigt. Din kropp är inte van vid detta. Inte din hjärna heller.
Du kommer fixa det här och lyssna inte på folk som säger vissa saker.
Kan du vara manodepressiv, TS? Ena stunden kan du enkelt spara en miljon och starta företag och nästa ligger du apatisk i sängen. Bara en tanke.
En person som bara ligger och knappt orkar t hand om sig själv mår inte bra, det är inte så lätt att bara ta sig ut! Ta sig i kragen! Funkar inte så.
Självbiografier kan dock dra igång tankeverksamheten och få hjärnan att börja tänka ÄNNU mer. Inget att rekommendera att mata hjärnan med problem som det ofta är i sådana böcker. Ts behöver positiva intryck. Lugna intryck. Här måste man reparera.
Ska ts läsa en bok är det möjligtvis om mindfulness , faktaböcker om natur eller djur/fåglar. En hobby tex fota ute.
Kan du vara manodepressiv, TS? Ena stunden kan du enkelt spara en miljon och starta företag och nästa ligger du apatisk i sängen. Bara en tanke.
Precis vad jag också tänkte. (Kallas ofta bipolär sjukdom, tror jag).
Sök vård igen och igen, TS. Det kan ta tid innan man hittar rätt person, så ge inte upp.
Svårt att göra något åt det.
Tog mig en hel månad efter att ha gått ifrån arbetet tillfälligt tills att jag kände mig pigg under 2 dagar. Har haft o-diagnoserad komplex ptsd, seriösa depressioner och ihållande depression så länge jag minns. Det vill säga ända ner till 4 års åldern då jag var med om traumatiska saker och sedan under hela uppväxten.
Jag får ingen hjälp. Har sökt men psykologerna är alltid sjuka vid första mötet.
O sedan 10 år tillbaka så har jag stängt in mig och umgås inte eller pratar med någon på min fritid. Har en kompis som jag träffar kanske 2 ggr per år.
Jag lever inte. Jag fann ett hjälpmedel som fungerade för mig men det får man inte använda i Sverige. Är nästintill apatisk på min fritid, men inte i närheten av hur illa det var för 10 år sedan.
Klarar inte arbeta heltid heller. 80 % hade kanske fungerat, men finner inga sådana arbeten och har inga diagnoser på pappret. Har dock testat 2-3 olika mediciner via läkare på vårdcentralen, men de förändrade mig negativt och jag gillade inte vara likgiltig inför precis allting. O någon av dom kändes som en stor sten i huvudet istället för hjärnan.
Så lär inte lyckas göra något åt saken försen jag lyckas ta mig ifrån det här landet till värmen.
Hej hopp, jag lever som dig med komplex PTSD och haft depression. Känner verkligen igen hela din story. Mitt råd som jag kan ge dig är att du 3 dagar i veckan, försöker motionera i 45 min. Pulshöjande. Det ger samma effekt på din hjärna som antidepressiv medicin.
Du kommer få mindre ångest m.m. Jag vet att detta kan låta totalt orimligt, och det kanske det är just nu. Beroende på vilket stadie du är i. Men börja med lite lätta promenader, det gjorde jag. Bara kring kvarteret. Få lite ljus, lite luft. Kanske någon kan följa med dig.
Andra rådet är att praktisera mindfulness. Lyssna på det regelbundet. För att öva på att vara i nuet och känna dig lugn. Du kan också köra muskulär avslappning.
Gör sådant som du tycker om. Film, musik, eller vad det nu är som du gillar.
Sedan tycker jag att du ska försöka få en remiss till psykiatrin, samt kanske dagsjukvård.
Skulle du må mycket dåligt någon gång, tveka inte att ringa psykakut eller att åka in. Dom känner till detta.
Du kan behöva hitta rätt medicin som funkar för dig.
Kudden?Jag förstår att du är en man. Så detta kan låta dumt. Men kanske skaffa en amningskudde? Den är bekväm och går att lägga på det sättet som du vill kring dig, utan att den åker iväg när du sover.