Brukar ha en kudde mellan knäna när jag sover. Men när jag inte sover så hamnar kudden under knävecket ner till fötterna. Då jag är konstant hemma för tillfället så blir det att jag ligger så väldans många timmar.
Kan det vara farligt?
Är en kille
Nej det är inte farligt i sig men varför ligger du så mycket - är du sjuk eller så?
Det är ingen vanlig liten kudde alltså utan en stor tjock soffkudde.
Så tårna kan nog vara strax över huvudhöjden.
O jag är liggandes ca 20h / dygnet. Har funderat på ifall blodet samlas vid nedre magpartiet?
Alltså jag är sängliggande jämt när man inte arbetar eller studerar.
Då är det nog bra att göra något åt den saken - det låter inte så sunt. ;)
Svårt att göra något åt det.
Tog mig en hel månad efter att ha gått ifrån arbetet tillfälligt tills att jag kände mig pigg under 2 dagar. Har haft o-diagnoserad komplex ptsd, seriösa depressioner och ihållande depression så länge jag minns. Det vill säga ända ner till 4 års åldern då jag var med om traumatiska saker och sedan under hela uppväxten.
Jag får ingen hjälp. Har sökt men psykologerna är alltid sjuka vid första mötet.
O sedan 10 år tillbaka så har jag stängt in mig och umgås inte eller pratar med någon på min fritid. Har en kompis som jag träffar kanske 2 ggr per år.
Jag lever inte. Jag fann ett hjälpmedel som fungerade för mig men det får man inte använda i Sverige. Är nästintill apatisk på min fritid, men inte i närheten av hur illa det var för 10 år sedan.
Klarar inte arbeta heltid heller. 80 % hade kanske fungerat, men finner inga sådana arbeten och har inga diagnoser på pappret. Har dock testat 2-3 olika mediciner via läkare på vårdcentralen, men de förändrade mig negativt och jag gillade inte vara likgiltig inför precis allting. O någon av dom kändes som en stor sten i huvudet istället för hjärnan.
Så lär inte lyckas göra något åt saken försen jag lyckas ta mig ifrån det här landet till värmen.
Finns massor med saker som jag vill göra och lära mig. Men jag är för trött och kylan stoppar mig och vill inte vara bland socialt längre o så har jag inte råd. Har börjat ha på mig hörlurar när jag ska handla mat för att stänga ute folk.
Men jo, hela min kropp skriker efter att jag vill göra saker osv. Men det tar stopp.
Skaffade mig ett garage utrymme och köpte mig en billyft, men har inte installerat klart billyften än o nu har det nog gått över ett halvår. O nu har jag tappat energin för det och funderar på att bygga om platsen till förråd och hyra ut.
Men som sagt, så stoppar kylan mig och jag sover bort livet istället.
Försöker lära mig lite om daytrading, på fritiden o så studerar jag just nu på distans. Vill lära mig Phyton, java, skapa saker, renovera mindre saker, vill få ut produkt ideer på marknaden men har inga kontakter eller någonting. Vill hoppa både fallskärm bungyjump och skaffa mig skydiving licens, vill ta dyk cert och cert för cessna plan. Vill börja vandra och campa. Har köpt det mesta för det, bara tältet kvar. Men någonting stoppar mig.
Har haft en nära anhörig som jag har haft kontakt med och den har alltid varit så negativ, allt är så himla OJ VA NÄÄ Går det? Ska du verkligen göra det? Så kan du ju inte leva eller bo osv. Alltid så negativ när jag väl brinner för någonting.
Personen anser att en miljon är en hiskligt stor summa och något man aldrig kommer att lyckas tjäna ihop o ha på spar kontot osv. Jag blir so men ballong man sticker hål på om och om igen.
Jag kom på ideerna som Instabox innan det fanns. Jag kom på en del av slogan som Lidl roffade åt sig. Har kommit på andra små ideer som jag sedan har sett några år senare ute tillgängligt att köpa.
Jag vill starta eget. Jag vill bli starta upp ett solcells företag i asien. Vill skaffa familj utomlands med.
Juste, jag köpte mig visst en vinterbonad husvagn för ett litet tag sedan med som jag inte vet om det blir någonting med att använda sig utav än osv. osv Så mycket jag vill göra men jag är typ 15 år först ute känns det som. Är 35+ Och känner att tiden bara försvinner eller inte är tillräcklig när jag väl försöker mig på någonting.
Så jag går tillbaka till att bli apatisk istället. Så det lär inte bli någonting av med mig. Men jag ska iallafall inte dö som en loser som inte klarade gymnasiet.
Jag tog Ce kortet, allt på första försöket och på 1 månad. Så jag vill iallafall inte tro att jag är den trögaste i rummet, fast det är jag ju.. då jag är ensam..
Vill starta food truck också. O hade plan på det, men blev inte så.
För enligt min anhörig så kan bara alla andra lyckas. Ett ex jag berättade att jag ville börja polera bilar för att sälja vidare. Släktingen var jättenegativ mot iden. Men sedan när jag berättade om att min enda kompis, kompis gjorde det och det hade gått jättebra för honom, då var personen helt tills av glädje över det. Men när det är jag som säger något så duger det aldrig försen personen ser att det jag säger stämmer så berättar personen det att den o den visade eller sa lika dant som du sa redan för några år sedan osv..
Jag har ingen och har aldrig haft en stöttepelare som vill att man ska lyckas. Utan är ensam.
Aldrig funderat på det. Visste inte ens att det gick att göra det.
Men nu är allt så sent ute för mig redan så det är ingen ide. Jag kommer att dö ensam. O om några år. om jag inte lyckas ta mig härifrån. O jag har hittat en "medicin" men skriver jag vad det är så raderas det här då det är olagligt i Sverige.
På den så orkar jag tom att träna samt springa och jag gör saker som läser på väldigt mycket om saker och skissar, bygger saker samt känner mig glad och vill ut o njuta av naturens fina underverk överallt. På den medicinen så vill jag leva.
Vilket jag inte vill annars.
Hur går man tillväga o vilka länder tänker du på? DK?