Farlig att ligga med benen i bröst höjd?

Finns massor med saker som jag vill göra och lära mig. Men jag är för trött och kylan stoppar mig och vill inte vara bland socialt längre o så har jag inte råd. Har börjat ha på mig hörlurar när jag ska handla mat för att stänga ute folk. 

Men jo, hela min kropp skriker efter att jag vill göra saker osv. Men det tar stopp. 

Skaffade mig ett garage utrymme och köpte mig en billyft, men har inte installerat klart billyften än o nu har det nog gått över ett halvår. O nu har jag tappat energin för det och funderar på att bygga om platsen till förråd och hyra ut. 

Men som sagt, så stoppar kylan mig och jag sover bort livet istället. 

Försöker lära mig lite om daytrading, på fritiden o så studerar jag just nu på distans. Vill lära mig Phyton, java, skapa saker, renovera mindre saker, vill få ut produkt ideer på marknaden men har inga kontakter eller någonting. Vill hoppa både fallskärm bungyjump och skaffa mig skydiving licens, vill ta dyk cert och cert för cessna plan. Vill börja vandra och campa. Har köpt det mesta för det, bara tältet kvar. Men någonting stoppar mig. 

Har haft en nära anhörig som jag har haft kontakt med och den har alltid varit så negativ, allt är så himla OJ VA NÄÄ Går det? Ska du verkligen göra det? Så kan du ju inte leva eller bo osv. Alltid så negativ när jag väl brinner för någonting. 

Personen anser att en miljon är en hiskligt stor summa och något man aldrig kommer att lyckas tjäna ihop o ha på spar kontot osv. Jag blir so men ballong man sticker hål på om och om igen. 

Jag kom på ideerna som Instabox innan det fanns. Jag kom på en del av slogan som Lidl roffade åt sig. Har kommit på andra små ideer som jag sedan har sett några år senare ute tillgängligt att köpa.

Jag vill starta eget. Jag vill bli starta upp ett solcells företag i asien. Vill skaffa familj utomlands med.

Juste, jag köpte mig visst en vinterbonad husvagn för ett litet tag sedan med som jag inte vet om det blir någonting med att använda sig utav än osv. osv Så mycket jag vill göra men jag är typ 15 år först ute känns det som. Är 35+ Och känner att tiden bara försvinner eller inte är tillräcklig när jag väl försöker mig på någonting.  

Så jag går tillbaka till att bli apatisk istället. Så det lär inte bli någonting av med mig. Men jag ska iallafall inte dö som en loser som inte klarade gymnasiet.

Jag tog Ce kortet, allt på första försöket och på 1 månad. Så jag vill iallafall inte tro att jag är den trögaste i rummet, fast det är jag ju.. då jag är ensam..

Sådana här svar hjälper inte en person som mår dåligt utan tvärtom och gör saken ännu värre. 

Du är precis som en sådan som säger till folk att det bara är att ta sig i kragen. Sen går det. Verkligheten är inte alltid så lätt.

Att tex ut och gå är inte alltid så enkelt. Men man har ofta inte tänkt vad som är jobbigt med det. Man kanske provar att gå mitt i en ny, bland hus och bilar. Det är MASSOR med intryck där för en uttröttad kropp och hjärna. Man behöver skogen. Natur. Fågelkvitter. Vatten. LUGNET. Där intryck är mindre. 

Sen tar man gärna ett alldeles för stort steg framåt för man vill så jäkla mycket. ts är inte klen. Men folk har förutfattade meningar, det bara är så, så rädslan ts har i att folk ska se hen som lat, trög eller dum, den är helt befogad. Den är normal. 

Men med promenad i skogen, där kan man Börja. Och då kanske i 5-10 min att börja med. Kanske inte ens en promenad. Sitt och lyssna på vattnet som porlar, lyssna på skogens sus. Fågelkvitter. Behöver du så skärma av, med hörlurar (utan musik i dock) och luva. Allt för att minska intrycken.  Börjaninte träna POFF och sen sliter sig allt och man känner sig oduglig igen. Börja lugnt. Försiktigt. Din kropp är inte van vid detta. Inte din hjärna heller. 

Du kommer fixa det här och lyssna inte på folk som säger vissa saker.