• Anonym (yu)

    Farlig att ligga med benen i bröst höjd?

    Brukar ha en kudde mellan knäna när jag sover. Men när jag inte sover så hamnar kudden under knävecket ner till fötterna. Då jag är konstant hemma för tillfället så blir det att jag ligger så väldans många timmar. 


    Kan det vara farligt? 


    Är en kille

  • Svar på tråden Farlig att ligga med benen i bröst höjd?
  • Anonym (yu)

    Vill starta food truck också. O hade plan på det, men blev inte så. 
    För enligt min anhörig så kan bara alla andra lyckas. Ett ex jag berättade att jag ville börja polera bilar för att sälja vidare. Släktingen var jättenegativ mot iden. Men sedan när jag berättade om att min enda kompis, kompis gjorde det och det hade gått jättebra för honom, då var personen helt tills av glädje över det. Men när det är jag som säger något så duger det aldrig försen personen ser att det jag säger stämmer så berättar personen det att den o den visade eller sa lika dant som du sa redan för några år sedan osv.. 


    Jag har ingen och har aldrig haft en stöttepelare som vill att man ska lyckas. Utan är ensam.

  • Olsdotter

    On topic:

    Jag skulle säga att det är att föredra att du ligger med benen i högläge när du ligger så länge under dygnet.

    Försök gärna ändå att stiga upp och röra dig lite någon gång i timmen! Att gå mellan rummen hemma om så bara någon minut är mycket bättre än att bara ligga ned hela tiden.

  • Anonym (Kb)

    Sluta berätta om dina drömmar och planer för andra. Det kommer alltid finnas dom som motsätter sig. Bara gör dom istället. Du behöver inte andras validering. 

  • Anonym (yu)
    Olsdotter skrev 2025-02-12 23:49:07 följande:
    Komplex ptsd saknar resurser i dagens Sverige, men som du också konstaterat ser det annorlunda ut i många andra länder.

    Har du möjlighet att söka hjälp över nätet hos utländsk psykiatriker som åtminstone kan ge dig en relevant diagnos?

    Aldrig funderat på det. Visste inte ens att det gick att göra det. 

    Men nu är allt så sent ute för mig redan så det är ingen ide. Jag kommer att dö ensam. O om några år. om jag inte lyckas ta mig härifrån. O jag har hittat en "medicin" men skriver jag vad det är så raderas det här då det är olagligt i Sverige.


    På den så orkar jag tom att träna samt springa och jag gör saker som läser på väldigt mycket om saker och skissar, bygger saker samt känner mig glad och vill ut o njuta av naturens fina underverk överallt. På den medicinen så vill jag leva. 


    Vilket jag inte vill annars.


    Hur går man tillväga o vilka länder tänker du på? DK? 

  • Olsdotter
    Anonym (yu) skrev 2025-02-13 00:01:43 följande:

    Aldrig funderat på det. Visste inte ens att det gick att göra det. 

    Men nu är allt så sent ute för mig redan så det är ingen ide. Jag kommer att dö ensam. O om några år. om jag inte lyckas ta mig härifrån. O jag har hittat en "medicin" men skriver jag vad det är så raderas det här då det är olagligt i Sverige.


    På den så orkar jag tom att träna samt springa och jag gör saker som läser på väldigt mycket om saker och skissar, bygger saker samt känner mig glad och vill ut o njuta av naturens fina underverk överallt. På den medicinen så vill jag leva. 


    Vilket jag inte vill annars.


    Hur går man tillväga o vilka länder tänker du på? DK? 


    Jag skulle rekommendera USA.

    Cannabis ger tyvärr även den effekten på många att depressionen djupnar vid utsättning. Därför är jag emot dessa preparat, även i medicinskt syfte.

    Det finns vård för komplex ptsd, som sagt, men i Sverige är vi till och med nybörjare på ptsd och komplex ptsd har relativt nyligen ens blivit en diagnos här. Chansen för dig att få adekvat vård i Sverige är därför mycket liten.

    Möjligen kan någon kvinnojour ha folk som är duktiga på det.
  • Lynx123
    Anonym (yu) skrev 2025-02-12 23:44:42 följande:

    Finns massor med saker som jag vill göra och lära mig. Men jag är för trött och kylan stoppar mig och vill inte vara bland socialt längre o så har jag inte råd. Har börjat ha på mig hörlurar när jag ska handla mat för att stänga ute folk. 


    Men jo, hela min kropp skriker efter att jag vill göra saker osv. Men det tar stopp. 


    Skaffade mig ett garage utrymme och köpte mig en billyft, men har inte installerat klart billyften än o nu har det nog gått över ett halvår. O nu har jag tappat energin för det och funderar på att bygga om platsen till förråd och hyra ut. 


    Men som sagt, så stoppar kylan mig och jag sover bort livet istället. 


    Försöker lära mig lite om daytrading, på fritiden o så studerar jag just nu på distans. Vill lära mig Phyton, java, skapa saker, renovera mindre saker, vill få ut produkt ideer på marknaden men har inga kontakter eller någonting. Vill hoppa både fallskärm bungyjump och skaffa mig skydiving licens, vill ta dyk cert och cert för cessna plan. Vill börja vandra och campa. Har köpt det mesta för det, bara tältet kvar. Men någonting stoppar mig. 


    Har haft en nära anhörig som jag har haft kontakt med och den har alltid varit så negativ, allt är så himla OJ VA NÄÄ Går det? Ska du verkligen göra det? Så kan du ju inte leva eller bo osv. Alltid så negativ när jag väl brinner för någonting. 


    Personen anser att en miljon är en hiskligt stor summa och något man aldrig kommer att lyckas tjäna ihop o ha på spar kontot osv. Jag blir so men ballong man sticker hål på om och om igen. 


    Jag kom på ideerna som Instabox innan det fanns. Jag kom på en del av slogan som Lidl roffade åt sig. Har kommit på andra små ideer som jag sedan har sett några år senare ute tillgängligt att köpa.


    Jag vill starta eget. Jag vill bli starta upp ett solcells företag i asien. Vill skaffa familj utomlands med.


    Juste, jag köpte mig visst en vinterbonad husvagn för ett litet tag sedan med som jag inte vet om det blir någonting med att använda sig utav än osv. osv Så mycket jag vill göra men jag är typ 15 år först ute känns det som. Är 35+ Och känner att tiden bara försvinner eller inte är tillräcklig när jag väl försöker mig på någonting.  


    Så jag går tillbaka till att bli apatisk istället. Så det lär inte bli någonting av med mig. Men jag ska iallafall inte dö som en loser som inte klarade gymnasiet.


    Jag tog Ce kortet, allt på första försöket och på 1 månad. Så jag vill iallafall inte tro att jag är den trögaste i rummet, fast det är jag ju.. då jag är ensam..


    Det låter som att du varken är trög eller oförmögen. Och jag förstår.att du inte orkar med folk om de i din.omgivning är så negativa.

    Har själv.gått igenom liknande, men för många år sedan tog jag mig ur det. Började mekaniskt att träna - inte för att jag ville utan för att jag hade läst att det kan hjälpa. I samma veva började jag också tvinga mig själv att bli lite socialare. Slutade helt med alkohol och cigaretter. Till en början märkte jag ingen skillnad men så småningom började saker och ting lätta.
  • burleskburkläsk
    Lynx123 skrev 2025-02-13 06:52:25 följande:
     I samma veva började jag också tvinga mig själv att bli lite socialare. 
    Det där med att tvinga sig själv är bra, ofta tråkigt där och då men väldigt effektivt
  • Anonym (J)

    Har du läst klart gymnasiet? Har du en bra grund att stå på? Annars börja där, och läs då på distans. Brukar gå att ordna via din hemkommun. 


     


    Fokusera på En sak i taget. Vad behöver du göra Nu? Sedan tar du nästa grej, när du är klar med det. 


    Det där om att du läser IT var väl jättebra. Där finns möjligheter till arbete sen och jag tror mycket väl du kan få ett på 80%. Med IT finns ofta möjligheten att jobba på distans med vilket kanske kan funka för dig. Foodtruck är en kul idé men kanske inte funkar om du har så mkt ångest och behöver stänga in dig med hörlurar för att klara att gå i en affär. Tänk på dig själv och vad Du behöver. Satsa på ett yrke där du kan jobba själv tex med IT, eller köra lastbil möjligtvis men då måste du ju läsa för att bli det och då på plats.


    Jag läste själv till medicinsk vårdadministratör av samma anledning för jag har ångest och man får sköta sig själv. hade ingen utbildning i grunden så läste upp hela gymnasiet på distans, tog flera år. Arbetsförmedlingen hade i princip gett upp om mig, de menade att det inte fanns ett jobb som skulle funka för mig. Så jag tog saken i egna händer. Drömmen är psykolog. Men jag är nöjd ändå som kan hjälpa til i vården bakom en skärm iallafall från mitt håll. 


    Angående ångesten. Ångest är ett sätt kroppen säger ifrån på. Överbelastning. För dig kanske det är alla tankar och så (tänkte på PTSD) det är skrämmande och läskigt och drar energi. Min gissning nu bara. Sen kanske du sitter mycket vid skärmar vilket också tröttar ut hjärnan. Har du nära till naturen? Kan du hitta en runda där du kan ut och gå, där du inte behöver gå i en by/stad? Där det är minst folk. Tex ett elljusspår. Lugnet i naturen behöver man. Det räcker om du så är ute 5-10 min till att börja med, små små steg framåt bara, skapa små hållbara rutiner. Gör lite yoga eller annan lugn träning hemma framför YouTube. Försök ät bra. och bland det viktigaste - var snäll mot dig själv. du kan inte hjälpa dett här. Och du försöker, det är långt ifrån alla som gör.


     

  • Anonym (J)
    burleskburkläsk skrev 2025-02-13 06:59:59 följande:
    Det där med att tvinga sig själv är bra, ofta tråkigt där och då men väldigt effektivt
    Så länge det känns bra efteråt iallafall. Annars har man kanske tagit ett för stort steg. Men att vara social är alltid bra.

    Träffa en vän, i en lugn miljö? Och inte så länge åt gången?

    Det här var mina tips. 
  • burleskburkläsk
    Anonym (J) skrev 2025-02-13 07:03:36 följande:
    Så länge det känns bra efteråt iallafall. Annars har man kanske tagit ett för stort steg. Men att vara social är alltid bra.

    Träffa en vän, i en lugn miljö? Och inte så länge åt gången?

    Det här var mina tips. 
    Bra tips, inte dumt att börja mjukt, så länge det blir av.
Svar på tråden Farlig att ligga med benen i bröst höjd?