Tycker du att båda parter i en relation har lika stort ansvar för att den fungerar?

Jag tror att vi behöver både anpassning och kompromisser i våra relationer fast i lite olika tillfällen.

Vissa saker är lättare att kompromissa om medan andra kräver att man anpassar sig.

Viktigast är att båda har samma ansvar att få relationen att fungera. Det räck inte med att en kompromissar och anpassar sig.

Det är en anpassning till varandra. Ingen kompromiss. Båda blir nöjda och man har förståelse för den andra parten.

En kompromiss hade varit vi äter thai den här gången ändå, och pasta den andra. 

Så på det ena synsättet så arbetar man som ett team, andra synsättet som två individuella parter.

Tror inte ett förhållande som bygger på kompromisser blir särskilt långvariga (anser jag naturligtvis) men det är väl olika förstås.

Självklart, vissa saker är inte förhandlingsbara. Vill partnern inte ha fler barn så får man anpassa sig till det, eller lämna. Det kan man inte kompromissa om. Däremot om man ska måla om köket, då får man kompromissa om man inte vill ha samma färg.

Att "anpassa sig" innebär att förändra något eller sig själv så att det bättre passar förutsättningarna eller omvärlden. Det kan handla om att följa med strömmen, acceptera situationen och göra det bästa av den, eller att anpassa sig efter regler och lyda.

Jag tror att vi behöver både anpassning och kompromisser i våra relationer fast i lite olika tillfällen.

Vissa saker är lättare att kompromissa om medan andra kräver att man anpassar sig.

Viktigast är att båda har samma ansvar att få relationen att fungera. Det räck inte med att en kompromissar och anpassar sig.

Håller med. Att bara anpassa sig alltid skulle bli som att bli överkörd.

Jag tror du missförstår. Om en part kör över den andre för att den är bra på att anpassa sig men den andre inte så är det ju ett tecken på ett dåligt förhållande.

En lösning på det är ju hålla på med kompromisser om man vill det för att få sin vilja och önskemål fram. Skulle påstå att det är en dålig dynamik och att personerna är okompatibla. Lite som konstgjord andning. Ett förhållande ska inte vara så komplicerat.

Jag tror du missförstår. Om en part kör över den andre för att den är bra på att anpassa sig men den andre inte så är det ju ett tecken på ett dåligt förhållande.

En lösning på det är ju hålla på med kompromisser om man vill det för att få sin vilja och önskemål fram. Skulle påstå att det är en dålig dynamik och att personerna är okompatibla. Lite som konstgjord andning. Ett förhållande ska inte vara så komplicerat.

Ta färg på väggarna t ex. I mina ögon så skulle en kompromiss vara att en part får ha en färg på väggen för att den andre får ha en konstig möbel. Båda parterna avskyr den andres vilja (möbeln, färgen på väggen) men de har kompromissat fram det.

Bättre lösning (enligt mina ögon förstås) är att hitta gemensamma plattformar, hitta en färg som kanske inte är 100% det man vill ha och en möbel som inte är 100% den man vill ha. Dvs anpassa sig efter partnern. Skapa ett teamwork. 

Jag tror du missförstår. Om en part kör över den andre för att den är bra på att anpassa sig men den andre inte så är det ju ett tecken på ett dåligt förhållande.

En lösning på det är ju hålla på med kompromisser om man vill det för att få sin vilja och önskemål fram. Skulle påstå att det är en dålig dynamik och att personerna är okompatibla. Lite som konstgjord andning. Ett förhållande ska inte vara så komplicerat.

Jag tror du missförstår. Om en part kör över den andre för att den är bra på att anpassa sig men den andre inte så är det ju ett tecken på ett dåligt förhållande.

En lösning på det är ju hålla på med kompromisser om man vill det för att få sin vilja och önskemål fram. Skulle påstå att det är en dålig dynamik och att personerna är okompatibla. Lite som konstgjord andning. Ett förhållande ska inte vara så komplicerat.

Tvärtom, de flesta kompromissar om olika saker. En kompromiss innebär inte att någon får sin vilja igenom, det är tvärtom. Om man inte är överens väljer man något båda gillar så båda blir nöjda. Att du tycker det är dåligt i en relation begriper jag inte. Men som jag skrev i ett annat inlägg, du blandar ihop orden.

I kommunikation så är det vanligt att vi vill försöka få andra att förstå oss och att de ska ändra sig. De jag kommunicerat bäst med i konflikter, så har vi istället genuint till att början med velat förstå varandra. Ta reda på vad som är viktigt för den andra och hur den ser på situationen. det är ett så mycket behagligare och mer stärkande sätt att lägga grunden i att lösa alla konflikter. När man förstår varandra så är det i sin tur så otroligt mycket enklare att hitta lösningar tillsammans. Lösningar som båda måste mår bra av. Jag skulle aldrig må riktigt bra om jag kände att jag vann en diskussion. Att vinna skulle för mig innebära att den andra måste anpassa sig till mig mer än vad den skulle må bra av och relationen skulle på så sätt lätt skadas. För att en konflikt ska lösas måste båda känna att de har vunnit om någon behover det!