Ja, jag tycker båda parter har ett ansvar i att förhållandet fungerar. Däremot i förhållanden där psykisk och fysisk misshandel pågår ifrån ena parten talar för sig själv. Men förutsatt att båda är goda människor utan störningar så har båda ett ansvar.
Det tycker inte jag. Ta exemplet med att en part vill flytta utomlands. En kompromiss skulle i så fall kunna vara att gå med på (det egentliga nej:et) om den andre parten får det eller det. Sen kanske den andra parten sitter utomlands och är djupt olycklig för att den blev övertalad att kompromissa.
Det enda rimliga är att förstå och respektera att ett nej väger tyngre. Värderar den ena en flytt utomlands högre än relationen så bryter man naturligtvis upp.
Jag tror man måste kompromissa lite i alla relationer i livet. Arbetskamrater, partner, syskon, vänner, föräldrar osv. Jag menar man arbetar inte eller umgås med sig själv om man har en relation med ovanstående relationer? Sen har kompromisser sina gränser. Tycker absolut inte man ska gå emot sig själv i något som gör en olycklig. En flytt utomlands är en ganska ordentlig omställning. Tänker mer på kompromisser i det vardagliga livet, viljor, intressen osv.
Ge och ta.
Ska försöka bena ut hur jag tänker.
Kompromiss: Du får det och så får jag det. Betyder då att en någons egen vilja har förhandlats fram.
Anpassa: Förståelsen för att alla vill olika saker.
Samt att ett nej väger tyngre i princip i alla situationer. Och att mottagaren av nej:et då behöver anpassa sig själv efter det. Ta exempelvis hushållssysslor. Säger någon nej till hushållssysslor så behöver den andre anpassa sig efter det. Ett sätt att lösa det är att ta ansvar för all städning, ett annat mer rimligt scenario är att lämna det dåliga förhållandet.
Det krävs två för att få en relation att fungera, men det räcker med en för att förstöra den. Dvs. självklart händer det att en av parterna beter sig så destruktivt att den andra inte kan göra något för att rädda relationen.
Det är väl olika hur man vill att en relation ska se ut.
Tar vi exemplet att någon ska skjutsas någonstans. I en normal relation så innebär det ingen konflikt, någon inser att den behöver ge avkall på netflixandet eller annat för att få det att fungera. Dynamiken finns på plats. Teamwork där alla har parets bästa i siktet.
Betraktar man det från kompromiss-hållet så kanske en part anser att om den skjutsar så behöver den få något annat som kompensation. Det är inget teamwork och båda parterna ser det från en egoistisk synvinkel.