Tycker du att båda parter i en relation har lika stort ansvar för att den fungerar?

Många kloka ord från kloka skribenter.  Att kompromissa eller anpassa sig kanske beror på situationen men alla tycks vara överens om att om båda ger 100% i relationen så löser det sig. 

Någon tog upp att mannen skulle ha ansvar för den sexuella relationen, något jag ställer mig lite frågande till, kanske missuppfattade skribenten frågeställningen men personligen anser jag nog att samma utgångspunkt gäller för alla delar i relationen.

Att man i en relation tänker vi och inte jag innebär inte att man ger avkall på sin självständighet. Livet består av så många andra delar, som arbetsliv, personliga intressen mm, där man har alla möjligheter att utvecklas på egen hand. 

Då kommer vi osökt fram till frågan om vad vi prioriterar. Är det relationen, familjen, arbetslivet eller intressen? Min personliga erfarenhet är att det varierar under livet men att även detta kräver kompromisser och anpassningar. 

Vad tänker ni om detta? 

Är det möjligt att ge relationen 100% samtidigt som man ger 100% i arbetet och sina personliga intressen? 
Hur ser era erfarenheter ut?

Fast det skulle jag kalla för att anpassa sig och ha förståelse för andra. Skulle också föreställa mig ett scenario där en person vill åka till Skansen, den andre inte, men hänger med ändå för att det är kul att spendera tid med den andre. Personen hade egentligen tänkt ägna tid åt tv-spel. Ingen kompromiss eller förväntan att man behöver någon slags kompensation. Personen vet att den andre också hänger med på något de arrangerar. 

En kompromiss handlar mer om att förhandla och endast gå med på saker om man får något annat i kompensation. I mina ögon så lever man då helt skilda liv i praktiken. 

För dig handlar kompromiss om förhandling.
För andra (mig till exempel) är en kompromiss just det jag skrev.
En sorts problemlösningsmetod där utfallet blir en lösning som alla kan acceptera. 

Kanske åt hållet att jag ger avkall på det här om du ger avkall på det där. Jag tror inte på en sån dynamik.

t ex om jag skottar uppfarten som är helt neddränkt av snö  så bakar du bullar åt mig. I stället för att någon skottar uppfarten frivilligt, den andre bakar bullar frivilligt för att visa uppskattning.

T.ex jag vill ut och äta pasta, sambon thai. Jag är jättemätt på thai just nu och sambon på pasta. Ja då funderar vi lite, ger varann några förslag och bestämmer något som båda älskar, inte ätit på ett tag och båda blir den kvällen nöjda🤩