Hade velat ha fler barn men tiden rinner ut...

Man får tänka på barnets bästa i första hand. Om 5 år när du ha en 5 åring som springer runt orkar du? om 10 år? är det rätt mot barnet? hur känns det för barnen när hen fyller 20 år och ni är pensionärer. Ett barn behöver sina föräldrar efter 20 också.  

Man får tänka på barnets bästa i första hand. Om 5 år när du ha en 5 åring som springer runt orkar du? om 10 år? är det rätt mot barnet? hur känns det för barnen när hen fyller 20 år och ni är pensionärer. Ett barn behöver sina föräldrar efter 20 också.  

Fast ts man är ju yngre, oklart hur mycket men vad jag förstår "mellan raderna " så är han nog max 35.

För övrigt går väldigt få i pension strax efter 60.

I övrigt håller jag med.
Fick min yngsta vid 36 och det var i senaste laget för att orka i det långa loppet. 

Ni får gärna specificera vad ni menar med orka? Vad är det ni inte orkar? Det gäller att jobba med detta på rätt sätt att inte ta på sig allt, hålla nere antalet prylar hemma och kanske inte vara klassmamma och springa på alla onödiga bollar så går det alldeles utmärkt.

Hur mycket av rädslan tror du handlar om åldern/orken, och hur mycket av den är den vanliga rädslan många tycks få när det gäller att ta steget från två barn (normalt! praktiskt!) till tre barn (lite udda i vissas ögon, t.o.m. i den här tråden - varför ska man ha det?)

Frågar eftersom jag är i samma situation som du, men minus åldern. Jag är bara 36, vilket känns som en helt ok ålder att få ett tredje barn i. Men beslutet är ändå kantat av tvivel: yrkeslivet, bilen, umgänget med vännerna (blir jag den jobbiga kompisen nu?) osv. Jag kan se rent logiskt att allt skulle bli krångligare och dyrare... Men det kan man ju säga om de två första barnen också - lättare och billigare att vara själv ju! - och de skulle jag ju aldrig vilja vara utan, för familjelivet och Play-doh-kladd ger mig mer än vilken utlandsresa som helst. Är själv uppväxt i en trebarnsfamilj, så jag är väl lite partisk på så sätt.

Lämnar de tankarna här så kan du fundera över vad som stämmer på dig och inte. Jag har i princip bestämt mig för en trea, men avvaktar ett år för att ge de andra (och oss!) lite tid. Jobbigt att känna att tiden inte är på din sida. Tre barn så tätt verkar jättetufft. Men jag ifrågasätter starkt den trend jag ser av folk som undrar vad man ska med en trea till och vad man "får ut av det". Ett helt liv, kanske? 

Jag har också tänkt så men sammantaget så har jag kommit fram till att det fick bli barn under rätt omständigheter eller inget alls. Ville ha det ekonomiskt bra för att mitt barn skulle slippa att ha det fattigt som jag hade det. Nu fick han istället två gamla föräldrar. Rätt eller fel så är det vad det är och man bör nog i detta fall bara förtränga dessa känslor som bara kan göra skada.

Vi fick barn genom IVF så det är ju inte bara att skaffa fler barn bara sådär men kände jag att kroppen skulle klara det skulle jag försöka med fler. Då har dom iaf varandra om (ta i trä) man skulle gå bort tidigt. Är uppvuxen med fyra syskon och äldre föräldrar och haft stort utbyte av min syskon. Mamma som än ensambarn med två äldre föräldrar och en fosterbror har känt sig väldigt ensam.

Annars tänker jag att man kan vara fosterförälder. Vissa barn behöver placering till dom blir myndiga. Kanske börja jobba med barn. Gå med i scouterna och bli ledare. Träna fotbollslag etc eller något för att tillgodose behovet av fler barn. Är ju inte riktigt samma men det kan nog fylla ut hålet lite iaf. Min sambo var tränare för två kullar fotbollskillar och dom kommer fortfarande fram och pratar med honom när dom ses på stan och han pratar ofta om dom med värme ☺️

Kan du gräva lite i det där? Varför var den fasen mer givande än alla andra, och även möjliga framtida faser? Kan det vara så att du känner dig starkt bekräftad av att vara mamma? Kan du inte få den bekräftelsen på andra sätt?

Nackdelarna med att skaffa ett barn till är flera. Ni blockerar en del möjligheter till fortsatt yrkesutveckling, till att resa i världen med mera. Jag hade sorg i ett par år när mina stora barn flyttade hemifrån, men upplevde sedan hur världen öppnade sig, hur fri jag blev. Man får äta vad man vill, när man vill, man slipper vara ett föredöme och kan dricka champagne till frukost. Man kan ha sex när som helst, var som helst.

Ekonomin blev så mycket bättre, och friheten att välja vad jag vill göra och när och hur. Att försörja ett barn kostar mycket. Enligt Länsförsäkringar: "Den totala kostnaden för ett barn 0-18 år landar på nästan 2,3 miljoner kronor."

Sen är det inte klimatsmart att skaffa fler. Varje svensk ger varje år upphov till fyra ton koldioxid, om man ska vara lite provokativ...

Handlar det här med ett tredje barn om att du har två barn av samma kön och vill ha ett av motsatt kön? 

Ja, det är nog så att det är bekräftande, helt klart. Men det är också en roll där jag betyder något på riktigt - och jag tror jag sökt det en del i livet. Hade länge tankar att bli läkare tex för att kunna göra skillnad, och hade kunnat söka in till det , men valde ett annat jobb som i efterhand inte alls givit samma känsla av att göra något av betydelse för någon. Så mammarollen har nog helt klart givit en stor sak jag saknat där.