Hade velat ha fler barn men tiden rinner ut...

Varför inte försöka få en till? 

Hur gamla är barnen du har?

Om det är du som har bestämt att du är för gammal, snarare än kroppen som säger stopp, så får du ta en runda till med dig själv.
Vad är viktigast, att försöka få ett barn till eller din egendefinierade åldersgräns?
Kommer du fram till att du känner dig för gammal så är det ju så. Men det låter ju inte som att de barn du har fortfarande är relativt små. Har du hunnit bli så mycket äldre på bara några år?
Vad vill pappan?

Jag har inte det bekymret, varken med för få barn (har fem) eller att jag är för gammal (är 29), men jag tänker nog ändå att jag i dina skor hade försökt mig på ett till barn. OM det nu inte är så att du faktiskt är i klimakteriet och det tåget har gått, eller om du kanske har snittats och avråtts fler barn av medicinska skäl eller något. Dina tankar om att du är för gammal... Är det att du KÄNNER dig gammal och trött och orken tryter, eller att du tänker mer att "samhället i stort" ser dig som för gammal? Är det det sistnämnda så strunta i det! Så länge du kan bli gravid och själv känner att du har ork så är det ju rätt val. 😊

Eller så, ja... Väntar du på eventuella barnbarn, går i terapi, köper en hund eller vad du nu tror kan vara rätt sätt för dig.

Fast nä vem säger att 42 är gammalt?  Finns många föräldrar som får sitt allra första barn då och i rask takt får några till dessutom  

Varför låter du fördomar styra hur många barn du ska ha? 

Jag fick "bara" ett barn trots att jag drömde om många fler. Det var en sorg men den är inte livslång. En annan fas nu när barnet är tonåring. Det är rätt skönt att ha lyxen att ha både tid och ekonomi för att ge tonåringen uppmärksamhet som inte behöver delas. 

En annan möjlighet är ju att bli familjehem. Känner ett par familjer som har fått extrabarn på det sättet och längtar man efter fler barn och har tid och kärlek för det är det ju en fantastisk sak att göra som kan ge otroligt mycket tillbaka. 

Man går in i föräldrabubblan som kan vara alldeles ljuvlig. Och så växer barnen upp, och snart har man inte den där supergulliga bebisen längre.

Det kan vara lätt att försöka förlänga bubblan genom att skaffa en till, och kanske ytterligare en. Gäller nog särskilt kvinnor. I synnerhet om man inte trivs på jobbet eller inte har en karriär (i positiv bemärkelse) att ägna sig åt.

Jag tror på att gå in i nästa fas i livet, lämna bebis- och barnfasen och gå in i sin nya vuxenhet. Det finns så mycket att göra och upptäcka där, utvecklande saker.

Varje fas man lämnar kan skapa sorg, vemod och längtan tillbaka. En del saknar högstadiet, en del saknar äktenskapet som faktiskt inte funkade, en del saknar sommarstugan de sålde. Men det är mer utvecklande att gå vidare. Livet är både trygghet och äventyr, sorg och glädje.

Precis som du skriver så har ju alla med sig olika besvikelser i livet. Och en del av livet är att hantera hur livet blev, och hur det skiljer sig från vad man hoppades och förväntade sig. Acceptans.

Hur man sen gör det är väl lite olika, en del är vana vid att få allt de vill ha, oh faller stort av minsta besvikelse. Andra har mer motståndskraft och hanterar motgångar bättre. Ibland kan man behöva professionell hjälp att ta sig vidare från nåt man fastnat i. 

Att hoppas på barnbarn är nog ingen vidare idé, det är inte din sak att planera för dina barns framtida liv och önskningar. Att däremot fokusera på att ge de barn du har bästa möjliga förutsättningar för ett gott liv kanske kan ge dig mening trots att att du inte fått precis det antal barn du hade velat. 

Är det inte dina hormoner som spökar då? För när man är mitt uppe i bebisfasen så kan man känna en sorg när barnet blir större och att nu var det sista gången man upplevde det. Men sen kommer många år när barnet inte är så litet och då ska man räcka till och orka. Varför ska du vänta på barnbarn? Du har ju små barn nu! Även ett tredje barn blir större. Låter som du saknar bebistiden men den försvinner snabbt även med ett tredje barn. Var glad att du kan lägga din tid och ork på de barn du har, det lär behövas många år till. 

Fast då hade du ju i stället fler fria ungdomsår och år-som-ungdomsår! Tänk på det!

Du har alltså 2 barn tätt och har ork att tänka på ett tredje? Inget negativt, bara förvånad. Jag har ett snart myndigt barn och en liten på 2 år och bara tanken på att skaffa en till nu skrämmer mig. Jag skulle inte orka men vill du ha barn så testa, det behöver inte vara för sent alls. 

Hur mycket av rädslan tror du handlar om åldern/orken, och hur mycket av den är den vanliga rädslan många tycks få när det gäller att ta steget från två barn (normalt! praktiskt!) till tre barn (lite udda i vissas ögon, t.o.m. i den här tråden - varför ska man ha det?)

Frågar eftersom jag är i samma situation som du, men minus åldern. Jag är bara 36, vilket känns som en helt ok ålder att få ett tredje barn i. Men beslutet är ändå kantat av tvivel: yrkeslivet, bilen, umgänget med vännerna (blir jag den jobbiga kompisen nu?) osv. Jag kan se rent logiskt att allt skulle bli krångligare och dyrare... Men det kan man ju säga om de två första barnen också - lättare och billigare att vara själv ju! - och de skulle jag ju aldrig vilja vara utan, för familjelivet och Play-doh-kladd ger mig mer än vilken utlandsresa som helst. Är själv uppväxt i en trebarnsfamilj, så jag är väl lite partisk på så sätt.

Lämnar de tankarna här så kan du fundera över vad som stämmer på dig och inte. Jag har i princip bestämt mig för en trea, men avvaktar ett år för att ge de andra (och oss!) lite tid. Jobbigt att känna att tiden inte är på din sida. Tre barn så tätt verkar jättetufft. Men jag ifrågasätter starkt den trend jag ser av folk som undrar vad man ska med en trea till och vad man "får ut av det". Ett helt liv, kanske? 

Jag har också tänkt så men sammantaget så har jag kommit fram till att det fick bli barn under rätt omständigheter eller inget alls. Ville ha det ekonomiskt bra för att mitt barn skulle slippa att ha det fattigt som jag hade det. Nu fick han istället två gamla föräldrar. Rätt eller fel så är det vad det är och man bör nog i detta fall bara förtränga dessa känslor som bara kan göra skada.

Vi fick barn genom IVF så det är ju inte bara att skaffa fler barn bara sådär men kände jag att kroppen skulle klara det skulle jag försöka med fler. Då har dom iaf varandra om (ta i trä) man skulle gå bort tidigt. Är uppvuxen med fyra syskon och äldre föräldrar och haft stort utbyte av min syskon. Mamma som än ensambarn med två äldre föräldrar och en fosterbror har känt sig väldigt ensam.

Annars tänker jag att man kan vara fosterförälder. Vissa barn behöver placering till dom blir myndiga. Kanske börja jobba med barn. Gå med i scouterna och bli ledare. Träna fotbollslag etc eller något för att tillgodose behovet av fler barn. Är ju inte riktigt samma men det kan nog fylla ut hålet lite iaf. Min sambo var tränare för två kullar fotbollskillar och dom kommer fortfarande fram och pratar med honom när dom ses på stan och han pratar ofta om dom med värme ☺️

Kan du gräva lite i det där? Varför var den fasen mer givande än alla andra, och även möjliga framtida faser? Kan det vara så att du känner dig starkt bekräftad av att vara mamma? Kan du inte få den bekräftelsen på andra sätt?

Nackdelarna med att skaffa ett barn till är flera. Ni blockerar en del möjligheter till fortsatt yrkesutveckling, till att resa i världen med mera. Jag hade sorg i ett par år när mina stora barn flyttade hemifrån, men upplevde sedan hur världen öppnade sig, hur fri jag blev. Man får äta vad man vill, när man vill, man slipper vara ett föredöme och kan dricka champagne till frukost. Man kan ha sex när som helst, var som helst.

Ekonomin blev så mycket bättre, och friheten att välja vad jag vill göra och när och hur. Att försörja ett barn kostar mycket. Enligt Länsförsäkringar: "Den totala kostnaden för ett barn 0-18 år landar på nästan 2,3 miljoner kronor."

Sen är det inte klimatsmart att skaffa fler. Varje svensk ger varje år upphov till fyra ton koldioxid, om man ska vara lite provokativ...

Handlar det här med ett tredje barn om att du har två barn av samma kön och vill ha ett av motsatt kön?