Misstänker att min dotter har autism

Så intressant!
Ja det går kanske lite hand i hand. Min dotter har inga problem med att klara en hel dag i skolan. Men hon behöver en vuxens stöttning att påbörja sitt arbete och stöd för att fortsätt uppgiften
Fritids tycker hon dock inte om. Tycker det är svårt att få vänner där. Hon är ju så blyg också så hon tar inte själv någon kontakt och hon tror inte att det finns någon som vill vara med henne

Ok, tack för att du delade med dig!

Jodå, jag vet vad jag pratar om. Jag har nämligen diagnosen Aspergers syndrom. 

Antingen felaktigt eller så är du i förnekelse.

Jag litar hellre på en läkare och en psykolog, samt BUP-personal, samt NP-teamet.

Än en idiot på FL. :D 

Det är du som är i förnekelse. 

I stand by my diagnosen Aspergers syndrom är bara samhällets sätt att förtrycka nördar. 

En idiot som har diagnosen själv utan att vara det minsta nördig isf.

Men ärligt talat så låter ditt uttalande precis som något min barndomsvän skulle kunna säga. Hon kunde heller aldrig se sina egna svårigheter och förnekade det alla andra såg.

Blev så glad idag, dottern går i simskola och idag sa min dotter att hon träffat två nya kompisar från vår ? grannskola? känns som ett gott tecken 

Gå via Första Linjen en väg in istället. Går snabbare då. Lyssna på din känsla. Bra om det upptäcks tidigt. Då kan hon och ni få den hjälp hon/Ni behöver i tid. Min dotter fick sin diagnos nu i höst. Hon är 17. Hade en känsla när hon kom upp i lågstadie åldern, men skolan, vänner och exman slog bort den. Hon kraschade i nian. Vanligt hos flickor med Autism grad 1 (atypisk autism). Hade hon haft grad 2 el 3 hade det varit mer påtagligt. 

Vad dillar du om? Jag pratade om mig själv. JAG är inte det minsta nördig. 

Lycka till i din resa mot självinsikt.

Ingen som kallar sig högkänslig är någonsin någon spjutspets på socialt samspel och empati, inte när omgivningen får göra bedömningen. Inte heller flickor med autism är detta. Att flickor med autism går under radarn ligger snarare i 1. att de jämförs med pojkar och 2. deras (mångas) intresse för socialt samspel och en utveckling av förmågan att kopiera andras flickbeteenden och röstlägen ganska framgångsrikt. Den som inte är autistisk och särskilt om den själv har sin "spets" inom området hör ändå att det skorrar. 

Vad menar du att man ändå hör att det?skorrar?

Lite "osynk" ibland, det kan vi ju alla hamna i, men utan att personen själv märker det eller efteråt ser fullt ut vad som hände.

T ex flikar in med/på något kopierat lite konstlat sätt/kommentar och det synkar inte riktigt. Eller det har kanske en bisats som blir lite för uppriktig (inte den brutala ärligheten som fäller en hel vänskap) för att bli godkänt och omfamnat av de andra flickorna. Det kan vara att föra in ett nytt samtalsämne fast de andra inte är "färdiga" eller välkomnar övergången. Eller "dödssynden" bland flickor: Att försöka skapa allians genom att berätta något om sig själv, när någon annan berättar ngt smärtsamt, och det man delar med sig av är enligt en "allmän skala" inte alls lika jobbigt som det Stina berättar, eller bara av en helt annan karaktär, eller mkt värre än Stinas öde, eller bara inte riktigt tajmat för att dela med sig just då som får Stina att känna sig bekräftad. Det låter förfärligt att vara flicka på den här beskrivningen , neurotypisk eller ej, men en flicka som är NT märker vanligtvis sitt misstag första gången. 

Ok tack för tipset. Vad är det din dotter har som gjorde att du misstänkte det?
Ena dagen tror jag det ibland inte

Ok men vad tror du angående min dotter om du läst mina inlägg?

TS, 
När hon var liten, förskoleåldern, märktes inget. Det var när hon började i lågstadiet som jag tyckte vissa saker var lite utanför "normalt" beteende. Hon låste sig vid plötsliga förändringar, fick jobbigt i stora folksamlingar "jag måste spy mamma" (ångest). Det var svårare att vara spontan. Men det var bara smått märkbart. Ingen av hennes lärare reagerade på något. I skolan var hon exemplarisk. Även på förskolan. Dessa saker gick sen över och jag släppte det. I högstadiet när kraven blev högre tyckte vi hon hade svårt att strukturera upp sina studier. Gjorde ofta för mycket samt läste i sista minuten (ADD). Sen kom kraschen i 9an. Hon var svårutredd och passade inte in på flera av kriterierna för autism, men de som passade var så pass utmärkande att hon därav fick diagnosen Atypisk autism. 

Tillägg: hon har alltid varit social och haft kompisar. En bra vän. Empatisk och snäll. Inte blyg, men reserverad inför nya människor. Det är främst låsningarna samt förändringarna som utmärker hennes autism. Samt ibland svårt att tolka ansiktsuttryck, tonläge hos folk. "Varför är du arg på mig mamma??" kan hon fråga om jag suckar tex.

Att dina misstankar kan stämma. 

Känner att jag vill lära mig allt om autism.

Är det vanligt att man har ett väldigt tydligt kroppssprå?