Borde han gå eller inte på födelsedagsmiddagen?

Var ju tvingad att betala och bestrida. Slutade med att han betalade det till mig i slutändan. Det var däremot henne jag var på om pengar och det med all rätt.

Det slutade bara med att alla tyckte att jag var en sån bitch.

Träffar han någonsin sina barn på tumanhand? Det borde han göra, och ha lite djupa samtal om relationer, familjer etc. Han skulle ha gjort detta för länge sedan, så att det inte eskalerar till löjliga situationer beträffande ett födelsedagsfirande.

Du låter faktiskt inte jättetrevlig i tråden även fast du kanske har rätt i sak (iaf om böterna). Jag hoppas ni har fler problem än att han velade på en kalasinbjudan om du nu lämnar honom.  Jag tycker att det är helt ok och sunt att även vuxna barn vill träffa sin ursprungsfamilj. En förälder ska enligt mig aldrig behöva välja sida där barnen är inblandade. Däremot känns det ju som att du skulle behöva kontakta döttrarna och ordna upp er relation och vad som gick fel. Det hade jag krävt om jag var din sambo annars hade jag övervägt att lämna dig? Du behöver ta ansvar för att få relationen till hans barn att fungera och vara den kloka och vuxna i situationen trots att de är vuxna i ålder så är de din sambos barn.

Dom ses ofta och nu är det bara på tumanhand. 

Jag sitter inte här för att vinna sympatier eller en popularitetstävling.

Håller faktiskt inte med dig alls. Jag har styvföräldrar också och jag är vuxen (med rååååge :D), när man är vuxen så har man ett ansvar att kunna bete sig och bete sig som en. Jag antar att du inte tycker att min gamla styvfarsa och styvmorsa ska leva efter att jag ska vara "barnet som går i huset" direkt, eller?

Skulle aldrig vara fräck nog att utesluta mina styvföräldrar och bara bjuda in mina biologiska föräldrar på en middag. Det är precis samma sak med det resonemang du för.

Nej det är inte så jag resonerar. Du tolkade det så. Jag resonerar att du har ett ansvar att ta tag i relationen till din sambos barn. Jag resonerar så att en förälder aldrig ska tvingas välja mellan sina barn och sin partner hur vuxna barnen än är. Jag resonerar utifrån ditt ansvar då du är TS. Hade barnen startat tråden hade mitt råd förmodligen varit att bita ihop och att inkludera hela familjen iaf i vissa sammanhang. 

Valet är inte vi eller dom. Jag accepterar däremot inte att han har med deras mamma att göra längre och det är en helt annan sak.

Att ta itu med relationen till hans barn orkar jag inte. Tycker att det är upp till dom att jobba på relationen till sina syskon om dom nu vill ha en relation. Min man får annars vara den drivande, jag behöver inte vara det.

Du har säkert en anledning till att inte vilja ha kontakt med mamman. Men att kunna platoniskt ses och ha en god relation till sin sambos barn får ju ändå ses som tillhöra vanligt hyfs. Att inte Kunna det tycker jag är större anledning till att avsluta ett förhållande än att vela om att gå på sitt barns middag. 

Om du funnits med i i din mans liv sedan hans barn var unga tonåringar borde du och era gemensamma barn, deras halvsyskon absolut ingå i familjen. Allt annat är bara trams. 

Om din man reagerat som du beskrivit här när det gäller hans stora barn skulle jag vilja påstå att största delen av ansvaret över hur dom beter sej mot dej ligger på honom. Barnen behöver inte gilla dej, men att visa vanligt hyfs och respekt för dej är/ var hans ansvar att lära dom. Både under uppväxten  och nu när dom blivit vuxna. Att det varit en del konflikter mellan dom och dej är inget konstigt. Det ingår med tonåringar, så fundera inte över det. När du beskriver det låter som om det varit din man och hans tonårsflickor mot dej. Har jag rätt så är det den biten du ska fundera över. Hade ni någon gemensam strategi när foten behövde sättas ner, eller fick du ta striden ensam och stå där som den elaka?

Jag förstår att du funderar på att lämna din man. Hade gjort detsamma i din situation. Att som din man ens överväga att acceptera en inbjudan på dom villkoren hade för mej varit droppen. Såklart han kan och ska träffa sina barn ensamma ibland. Men inte ensamma tillsammans hemma hos han trånande exfru. Och självklart ska hans barn kunna träffa sin mamma och pappa på tu man hand också men inte med dom spelreglerna dom satt upp nu. 

 

 

 

 

Jag har inte sett att ts skrivit att hon vägrar träffa dem, snarare att det är de som vägrar träffa henne. Och nu ligger bollen hos de vuxna särkullarna.

Varför ligger bollen hos barnen? Hon har inte skrivit att hon inte kan ses men hon skrev att hon inte orkar jobba på relationen. Vilket jag tycker borde ligga i hennes intresse. Det borde ligga i hennes intresse som mamma att hennes barn umgås med sina syskon. Det är ju inte syskonens ansvar även fast det såklart hade varit önskvärt med ett eget intresse då de är vuxna. 

Du verkar jäkligt jobbig. Du skriver att han får göra som han vill men uppenbarligen får han ju inte det, du vill att han ska göra som DU vill för annars får det konsekvenser.

Varför skulle det vara jobbigt för mig menar du?
Jag struntar väl i vad ni gör, jag skrev bara min åsikt i frågan. Som man faktiskt får göra här i forumet.

Jodå, jag har barn. Två söner, halvsyskon faktiskt. Det du.

Funderar på att anmäla ditt påhopp faktiskt.

Nåja, de vuxna barnen verkar inte så intresserade av sin pappas andra barnkull. Det får du bara ta.

Du känns som en dramaqueen de luxe.

Varför ska hon jobba på relationen?
De har tydligt visat att de inte är intresserade längre, då är det pappans sak att säga stopp, jag ställer inte upp på era orimliga villkor längre.
Varför är det i ts intresse att hennes barn umgås med halvsyskonen?
Är det någon som borde ha ett litet intresse att få sina närmsta att kunna umgås, så är det pappan. Så länge han ställer upp och jamsar med på deras villkor så kommer klyftan bara att växa.

Låter som att både döttrarna och mamman har riktiga problem. Tråkigt att du ska komma i kläm, hade varit enkelt om din man tog ditt parti och löste saken på ett bättre sätt. Men man ska väl inte skuldbelägga honom för mycket heller, säkert svårt att stå emot trycket från de andra, men det han gjort är fel och det är bra att du talat om det för honom.

Nej det borde han inte. Deras intima familj finns inte längre, låter som exet klamrar sig fast i det förflutna och att din man tillåter henne.

Herregud så sjuka människor!!

Fick du en anmärkning?

Hur har det gått TS? 

Asså jag fattar inte varför man gör en så stor sak av det här om man är vuxen och har alla hästar hemma så sätter man sig ner och pratar om problemet ett antal gånger ock ser man inte några förbättringar så lämnar man sin partner enkelt