Borde han gå eller inte på födelsedagsmiddagen?

Ville bara dubbelkolla med vad ni tycker.

Har två små gemensamma barn med min man, han har två vuxna barn sen tidigare. 

Nu har det kommit till min kännedom att han är bjuden på födelsedagsmiddag hos sitt ex och deras barn till fredag. De vill fira i sin gamla familj som det heter.

Vart alltid medbjuden av hans barn förr och vi hade en väldigt bra relation men den förändrades helt när mamman har uttalat sig till släkt och vänner att hon fortfarande har känslor för honom så har hans barn helt vänt mig ryggen och behandlar sina halvsyskon väldigt illa.

Så med det sagt. Han får göra exakt som han vill men jag har uttryckt ett missnöje över hans illojalitet mot mig och våra barn. Han har nu kontaktat sina barn och frågat (alltså skulle inte ens gå om jag så fick betalt 1 mille nu) om vi får komma och de har sagt att barnen får komma men att dom vill hålla det internt och intimt.

Hur skulle ni andra känna i samma sits?

Han tackade nej till middagen, skapade en panik hos döttrarna så nu ska dom ut och äta middag med pappa och våra barn imorgon utan mamma. Jag är inte inkluderad. 

Hade låtit mer normalt från början men lär väl gnällas om det nu. Är oavsett vad rätt klar med allt det här nu känner jag.

Att de vuxna barnen tar sin mammas parti är inte konstigt. Att de ser sin yngre småbarn till halvsyskon som "onödiga" när det kommer till framtida arv är inte heller konstigt.
Inte heller är det konstigt att vilja fira sitt barns födelsedag, även när åldern är 30 år. Och för trettioåringen är hennes vuxna syskon, mamman och pappan hennes familj.
Hon vill fira med familjen och ser inte pappans nya som sin familj, med all rätt. Småhalvsyskonen känner hon troligen inget direkt för heller.

Varför ska trettioåringen tvingas fira med folk hon inte vill fira med? För att pappans nya ska bli nöjd?

Det förvånar mig att så många håller med ts.

I ts mans ställe hade jag gått. Hade min partner lämnat mig för det så har jag det bättre som singel. Inte mer än så.

Att de vuxna barnen tar sin mammas parti är inte konstigt. Att de ser sin yngre småbarn till halvsyskon som "onödiga" när det kommer till framtida arv är inte heller konstigt.
Inte heller är det konstigt att vilja fira sitt barns födelsedag, även när åldern är 30 år. Och för trettioåringen är hennes vuxna syskon, mamman och pappan hennes familj.
Hon vill fira med familjen och ser inte pappans nya som sin familj, med all rätt. Småhalvsyskonen känner hon troligen inget direkt för heller.

Varför ska trettioåringen tvingas fira med folk hon inte vill fira med? För att pappans nya ska bli nöjd?

Det förvånar mig att så många håller med ts.

I ts mans ställe hade jag gått. Hade min partner lämnat mig för det så har jag det bättre som singel. Inte mer än så.