Men usch vad taskigt. Så era gemensamma barn är välkomna trots att de vill hålla det litet och intimt men inte du alltså? Och hon har fortfarande känslor för honom vilket gjort att deras barn vänt sig emot dig?
Jag tycker din man ska ta parti för dig och tacka nej. Ni kan bjuda över barnen själva på en middag för att fira dem.
Att de vuxna barnen tar sin mammas parti är inte konstigt. Att de ser sin yngre småbarn till halvsyskon som "onödiga" när det kommer till framtida arv är inte heller konstigt.
Inte heller är det konstigt att vilja fira sitt barns födelsedag, även när åldern är 30 år. Och för trettioåringen är hennes vuxna syskon, mamman och pappan hennes familj.
Hon vill fira med familjen och ser inte pappans nya som sin familj, med all rätt. Småhalvsyskonen känner hon troligen inget direkt för heller.
Varför ska trettioåringen tvingas fira med folk hon inte vill fira med? För att pappans nya ska bli nöjd?
Det förvånar mig att så många håller med ts.
I ts mans ställe hade jag gått. Hade min partner lämnat mig för det så har jag det bättre som singel. Inte mer än så.
Jag har själv en halvsyster som min pappa fick med sin fru (alltså inte med min mamma) då jag var lite äldre. Vi har alltid haft bra kontakt och så även idag när jag passera 40. Jag är oerhört tacksam att hon finns och kan inte ens tänka att hon på något sätt skulle störa i någon arvsfråga. Har heller verkligen aldrig tänkt att jag har mer rätt till vår pappa än vad hon har.
Och du undrar varför 30 åringen ska behöva fira med folk hon inte vill fira med? Hela situationen är ju onormal, jättekonstigt av den så kallade trettioåringen att vilja utesluta sina halvsyskon.