Introducera barnen för nya mannen, tips?

Nu svarar jag lite som många andra. Fyra barn o fundrrar på introduktion redan...hmm... För bästa förutsättningarna att lyckas vill jag säga ge det TIIIID. Har gjort dendär resan två gånger. Man vill så mycket o gärna, men lovar dig, gå långsamt fram. Träffas ja, han kan småningom sova över ja. Flytta ihop. ?? Neeej. Ge det ett par år. Annars är det lätt för flopp, o jobbigt för barnen att uppleva en till separation. Hör inte hit men...varför har du dina barn så lite? Behöver inte svara om det känns för känsligt.

Fast det kan komma fortare än ni anar. Att bo hos er kan ju bli intressant bara för att ni blir ett officiellt par och familjedynamiken ändras av en ny person. Det blir nytt och spännande. Plötsligt kan dom visa upp sidor ni aldrig sett och det från ena dagen till nästa.. Underskatta inte 4 barns känslor. Vilket ju givetvis också gäller det omvända och att ni får en tuff tid med tjafsiga barn som inte alls gillar att det finns en till vuxen att ta hänsyn till...

Om jag ska återgå till huvudfrågan i din trådstart så fick du i början bra svar på hur du kan göra. Ta det lugnt och se hur det utvecklar sig med barnen. Dina barn är så pass stora att de nog kommer att ha en ganska klar åsikt redan från första träffen med honom och då får ni ta resten därifrån. Bjud hem till middag en kväll och bered er på pinsamma frågor. En vanlig familjekväll där alla känner sig bekväma. Sen får barnen bestämma fortsättningen.

Om du är intresserad av att relationen ska hålla så tänker du varken på barn eller flytt innan ni varit tillsammans i två år.

Och du skriver att alla andra flyttar ihop inom ett år. Ja och så delar de flesta på sig också?

Hej ts!

Jag har läst hela tråden och i din ts skriver du att Nu är det alltså dags att flytta ihop och involvera barnen i vardagen, men senare i tråden när du blir ifrågasatt varför ni ska flytta ihop så tidigt skriver du att du inte menar just nu. Varför skriver du nu i din ts då?

Sedan undrar jag varför du och barnens pappa inte delar 50/50 på vårdnaden om barnen?

Jag tycker inte att det låter optimalt att vare sig flytta ihop eller skaffa ytterligare barn med tanke på att du redan har fyra barn varav en med diagnos och med en man du endast känt så kort tid. Jag antar att det är för att han inte har några barn som du vill ha ett till? Men du bör tänka på de barn du redan har och tänka utifrån vad som är bäst för dem. Men du kan ju introducera mannen lite försiktigt för barnen utan att flytta ihop, tex träffas allihop ute på aktiviteter och låta dem lära känna honom. På så sätt kommer du se hur han är emot barnen och om han duger som styvpappa. Låt alltid dina fyra barn gå först i alla beslut du tar för det kommer påverka dem och deras liv och ta inga beslut utifrån känslor bara för att du är himlastormande kär just nu.

Modigt av dig att ställa frågan här på FL, bland alla moralpersoner och såna som tror sig veta bäst om allt och alla.

Jag har varit i samma situation för några år sedan och sökte då lite råd och tips som du gör nu, men häpnade över vad de allra flesta verkade tycka om att introducera ny partner öht. Det verkade mer traumatiserande än något annat barn kan utsättas för, så jag bestämde mig för att lyssna inåt och vara lyhörd för vad mina barn tyckte.

Tyvärr hade jag en ex partner, barnens far, som av svartsjuka motarbetade mig i det här, det hade klart gått enklare om han åtminstone varit neutral.

För oss tog det olika lång tid med de olika barnen (då 16, 12 och 9 år) då en av barnen sympatiserade väldigt med sin far och blev väldigt arg på mig (hen har också en diagnos). Då var det bara att backa, ta hjälp av familjebehandlare och sitta ner i båten.

Hursomhelst så tog det nästan 11 månader innan vi kunde börja ses tillsammans allihopa. Först genom korta stunder av uteaktiviteter. Sen någon uteaktivitet + fika. Så höll det på ett par månader.

Sen följde ca 4 månader av successiv utökning av tiden då vi umgicks tillsammans. Från att min nya partner stannade kvar på middag en fredag till att han sov över, först 1 sen 2 nätter.

Hela tiden förde jag samtal med barnen om hur det kändes, för det är det som allt handlar om i slutändan, att se sina barns behov och visa att för mig är ni alltid nr 1 oavsett vad.

22 månader efter vi hade träffats så gjorde Corona att han "stannade kvar" en hel vecka och efter det tog det inte så lång tid innan han flyttade in till oss.

Den sommaren åkte vi också på gemensam semester.

Nu har vi varit tillsammans 3,5 år, väntar vårt första gemensamma barn och alla trivs med varandra och respekterar varandra.

Ska tilläggas att både jag och min nya partner är 40 + och hade inte heller all tid i världen.

Så, långt inlägg, men mitt råd blir att vara lyhörd mot dina barn. Barn funkar olika, syskon kan funka olika, så prata med dem om hur det känns, gå försiktigt fram och testa vad du tror funkar bäst för DINA barn.

En kompis till mig, med 2 barn, separerade ungefär samtidigt som jag och mitt ex och hon blev sambo med sin nya inom 6 månader, vilket funkade utmärkt för dem. Ingen led, ingen tog skada och alla mår bra idag.

Så, lyssna försiktigt på alla drama-queens i den här tråden och mer på dig själv!

Önskar dig lycka till!

Jag tror den här tråden tog skruv för det låter verkligen som om du tänkt flytta ihop med mannen nu bums och i samma veva presentera honom för dina barn. Riktigt så var det ju inte. Självklart ska man kunna sträva efter att bo ihop med sin partner även om det finns barn med i bilden och för vissa kan det nog gå att göra det rätt snabbt och för andra tar det tid.

Innan man flyttar ihop måste ju alla parter i alla fall acceptera situationen. Man kanske inte kan förvänta sig att barnen ska vara överlyckliga men de måste ju vara okej med det för det är deras hem vi talar om. Även mannen måste ju vara okej med barnen och inte se dem som ett nödvändigt ont.

Det låter stressigt i mina öron att redan nu planera för en flytt i sommar men det kan ju gå. Ni får vara lyhörda och flexibla helt enkelt och inte se det som ett nederlag om det visar sig att något barn behöver mer tid på sig.

Varför måste alla skaffa barn med alla sina nya partners???
DET är en sak jag inte förstår.

Härligt att det gått bra för er:). Tack för alla goda råd! Låter väldigt bra! Mitt x är som tur lycklig för min skull, och involverad i att presentera barnen.

Nej det måste man ju inte. Men då blir han ju barnlös? Vilket han inte vill.

Jag borde nog ha läst igenom ts innan jag publicerade..

Min lägenhet är så liten, så när jag e med barnen( var vecka vecka fram tills nu); så har jag varit i x mannens hem o han i mitt. Vill ju kunna ha barnen hemma hos mig, så skall flytta till större i sommar. Och då får

gärna nya killen bo med mig/ oss. Så är tanken.

Barnen kommer vara skrivna i gamla hemmet med sin far, och vara hos mig ca 35% av tiden.

Bjud hem honom på middag eller fika, så sitter barnen med när ni äter, och sen kan de gå och fortsätta med det de höll på med om de inte vill sitta kvar och prata.

Då får de ju välja en partner som redan har barn i så fall. Jag skulle inte vilja förbli barnlös bara för att det finns särkullar, det är ingen situation jag skulle nöjt mig med.

Min nya man har önksta barn, men inte hittat rätt kvinna. Vore ju brutalt att vägra barn, bara för att. Jag älskar barn, och hade gärna skaffat flera med exet tidigare, han ville absolut ej. Så ser inte liksom problemet. Sen skaffar jag ju inte barn hur som haver. Mina fyra har alla samma far.

Jo blir väl nåt sånthär enkelt. Eller eventuellt träffa två åt gången typ, så alla hinner få sin uppmärksamhet.

Håller med

Jag tycker inte det är för tidigt. Gjorde det själv mycket tidigare men det fungerade bra. Hitta på saker som passar alla på neutral plats. Bowling kanske, picnic/ grilka ute ta med sånt som barnen gillar lite extra, är de intresserade av någon idrott? Gå på något sådant tillsammans. Satsa op det som barnen tycker är kul. Min man hade inte barn innan vi träffades vi fick ett barn tillsammans och mina stora barn bara älskade den lilla. Tänk bara på att inte göra skillnad. Lycka till

Håller med!

Öva in ett dans och sångnummer, och uppträd inför barnen. Hitta på någon fyndig sångtext, typ detta är min nya kille, han är ett riktigt snille, han är inte er far men jag tror ändå ni kommer uppleva honom som rar. Sen kan din nya kille stämma in i sång med. Detta är min nya tjej vad roligt för mej, vill gärna känna er, hoppas även ni vill känna mig mer. Sen omfamnar ni varandra och dansar å sjunger diiiii diii diii daaam daaam daaaaaaam.