• Anonym (Hansomskämms.)

    Snälla hjälp, otrogen sambo.

    Hej allihop.

    Jag vet inte riktigt var jag ska börja men. Jag såg att av min sambos arbetskamrat hade skrivit till henne. I meddelandet stod det tack för igår det var mysigt(afterwork). Hon svara med en smiley och inget annat, därefter skrev han "Jag kommer sakna dig".

    Det var en skumm dialog och jag fick en tydlig känsla att hon raderat deras konversation innan och kanske även nått meddelande däremellan. När jag konfronterade henne så sa hon att det vara var en kollega. Under sommaren har jag ställt fler frågor och det visade sig att hon ljög om en hel del detaljer. I början sa hon att dem skrivit till varandra i 2 v men senare sagt att det var några månader. Sen sa hon att hon bara skickat en bild till han.

    Efter att jag påpekat att jag kan se vilka bilder hon skickat om jag får tillgång till deras chatt erkände hon att det var fler selfies.

    Hon sa för bara några dagar sen att dem gjorde ett ärende på jobbet tillsammans. Ävem att de hade gått arm i arm hem från afterworken och att kvällen avslutades med att han gav henne en puss på kinden.

    Hursomhelst så har jag försökt förlåta henne. Hon har varit väldigt ledsen och det har varit många kvällar med att hon gråter och säger att hon ångrar det hon gjort. Hon nekar fortfarande till att dem har gjort något mer fysiskt och att hon bara uppskattade att bli beundrad av honom.

    Eftersom hon har varit så ledsen och eftersom barnen car hemma så har jag försökt få henne att må bättre. Vi har kommit varandra nära när jag tröstat henne och vårat sexliv är något helt annat nu. Vi testar nya saker, nya ställningar, hon har sagt att hon vill ge mig en lapdance osv. Det som är skrämmande är att enligt henne så var hennes upplevelse att nästan förlora mig en trigger till att öppna upp sig mer sexuellt. Vi har två barn och varit tillsammans hela vuxna livet. Så det är extremt konstigt att ha sex med henne på detta sätt. Jag gillar det ibland men hjärnspöken är där då och då.

    Vi har en fantastisk relation i övrigt och jag vill ärligt talat inte lämna henne pga att jag att jag inte vill att mina barn växer upp med ett vv liv. En sak är jag säker på är att jag vet att om det inte vore för barnen så hade jag lämnat.

    Min fråga är, har ni varit med om något liknande? Han ni tips att ge?

  • Svar på tråden Snälla hjälp, otrogen sambo.
  • Anonym (jaha)
    Sagoflickan skrev 2022-01-05 10:47:16 följande:

    När det gäller sexlivet som du skriver blivit bättre TS så kan jag bekräfta att så var det för mig och min man också. Vårt sexliv förbättrades efter att hans otrohet avslöjats. Rädslan över att förlora sin partner kan väcka en stor åtrå och lust vilket inte är ovanligt. Jag har aldrig blivit kysst så intensivt och innerligt som jag blev när krisen var ett faktum. Man blir också tvungen att ha tuffa öppna samtal vilket ytterligare kan riva hämningar som gynnar sexlivet.


    Så är det kanske för vissa men för andra är det raka motsatsen. Tanken på att ens partner knullat någon annan och allt personen gör med dig har personen gjort med någon annan oxå och att personen svikit dig, ljugit för dig och medvetet förnedrat dig gör att all slags åtrå försvinner.

    Så var det iaf för mig. När min partners otrohet kom fram så föll hela den bild jag hade av henne som är schysst och ärlig person som älskade och respekterade mig och värderade vår familj. Det som återstod var en ganska ynklig, feg och falsk person som utan problem offrat mig och vår familj för några knull, så mycket var vi värda liksom...

    Den här nya personen som framträtt kände jag NOLL respekt, kärlek och åtrå för och tanken på att förlora en sån person var inte alls svårt att bära. Efter några månader insåg jag att det inte fanns något kvar att kämpa för och tog ut en skilsmässa. Hade vi inte haft barn hade jag förmodligen dragit samma dag jag fick reda på det, det enda som höll mig kvar var barnen. Tanken på att vända upp och ner på deras värld och att gå miste om halva tiden med dem var inget lätt beslut.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (jaha) skrev 2022-01-05 11:59:00 följande:
    Så är det kanske för vissa men för andra är det raka motsatsen. Tanken på att ens partner knullat någon annan och allt personen gör med dig har personen gjort med någon annan oxå och att personen svikit dig, ljugit för dig och medvetet förnedrat dig gör att all slags åtrå försvinner.

    Så var det iaf för mig. När min partners otrohet kom fram så föll hela den bild jag hade av henne som är schysst och ärlig person som älskade och respekterade mig och värderade vår familj. Det som återstod var en ganska ynklig, feg och falsk person som utan problem offrat mig och vår familj för några knull, så mycket var vi värda liksom...

    Den här nya personen som framträtt kände jag NOLL respekt, kärlek och åtrå för och tanken på att förlora en sån person var inte alls svårt att bära. Efter några månader insåg jag att det inte fanns något kvar att kämpa för och tog ut en skilsmässa. Hade vi inte haft barn hade jag förmodligen dragit samma dag jag fick reda på det, det enda som höll mig kvar var barnen. Tanken på att vända upp och ner på deras värld och att gå miste om halva tiden med dem var inget lätt beslut.
    Likadant för mig. Förstår personligen inte hur sexlivet skulle bli bättre efter en otrohet, eller ens lika bra. Själv kunde jag inte ens ta i min partner efteråt.
    Det var helkört.
    Tangerar nästan de som fantiserar om hur häftigt det skulle vara att se sin partner knulla någon annan.      
  • Anonym (FYI)

    F.ö. skulle det vara intressant med en uppdatering av ts.

  • Anonym (Hansomskämms.)

    Jag skriver en uppdatering inom ett par dagar. Har verkligen försökt undvika tråden och allt vad den innebär. Tack ... <3

  • Anonym (FYI)
    Anonym (Hansomskämms.) skrev 2022-02-24 23:04:39 följande:

    Jag skriver en uppdatering inom ett par dagar. Har verkligen försökt undvika tråden och allt vad den innebär. Tack ... <3


    Ja, det skulle utan tvekan vara intressant med en uppdatering
  • Anonym (Yxskaft)

    Helt ärligt, 
    Köper du det du skriver själv TS.

    Du bör nu överlagt planera för en separation, och gör det smart. Börja med att planera ekonomi, leta bostad i närheten, prata med mäklare och dylikt.

    Hon har garanterat gått längre än så med sin arbetskollega än vad hon vill ge sken av. Tyvärr bör du inse den hårda sanningen.

    Jag lider verkligen med dig, men din förlåtelse ser hon bara som acceptans och att du är svag. Jag har sett liknade situationer på nära håll, och det slutar ALLTID med att kvinnan i fråga struntar i barn och man för att få ligga med den nya killen.

  • Anonym (FYI)
    Anonym (Hansomskämms.) skrev 2022-02-24 23:04:39 följande:

    Jag skriver en uppdatering inom ett par dagar. Har verkligen försökt undvika tråden och allt vad den innebär. Tack ... <3


    Hur går det med den utlovade uppdateringen ts???
  • Anonym (Hansomskämms.)

    Hej allihopa. 

    Jag har beslutat att separera. Det beslutet togs för ca två månader sen och vi bor tillsammans än idag. Förmodligen så är det inte aktuellt att vi flyttar isär förän efter sommaren. Men det som känns otroligt jobbigt just nu är att det känns som att det tog ett år nästan innan man riktigt förstått vad som hänt. 
    Mår helt ärligt sämre idag än jag gjort tidigare. 

    Ursäkta att det tog tid att ge en uppdatering men det har varit ett helvete att infinna sig i denna situation ... 

  • Anonym (Sad)

    Kom det fram mera omständigheter som gör att du vill skiljas? Hur tar hon det?
    Andra parten, finns det en fru?

  • Anonym (Hansomskämms.)
    Anonym (Sad) skrev 2022-05-28 19:45:42 följande:

    Kom det fram mera omständigheter som gör att du vill skiljas? Hur tar hon det?
    Andra parten, finns det en fru?


    Neej, inget alls. Vi har knappt pratat om det på månader. Men känns som man gjort allt för barnens skull och att till slut orkade jag inte mer.
    Trodde att det skulle bli enklare att acceptera med tiden. Men till slut kändes det som jag gjort allt annat än accepterat vad som hände. När jag väl insåg hur dåligt jag mår och hur mycket jag nedvärderar mig genom att försöka hålla fast; så blev jag tvungen att försöka behålla den lilla värdighet som fanns kvar och separera. 

    Jag får intrycket hon tagit det på ett bra sätt, visst hon säger att hon är förstörd. Men jag lovade henne att alltid ställa upp och vara snäll. Vilket jag varit till 100% Men de senaste veckorna så känns det som att hon inte alls känner sig ledsen längre
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Hansomskämms.) skrev 2022-05-28 20:34:45 följande:
    Neej, inget alls. Vi har knappt pratat om det på månader. Men känns som man gjort allt för barnens skull och att till slut orkade jag inte mer.
    Trodde att det skulle bli enklare att acceptera med tiden. Men till slut kändes det som jag gjort allt annat än accepterat vad som hände. När jag väl insåg hur dåligt jag mår och hur mycket jag nedvärderar mig genom att försöka hålla fast; så blev jag tvungen att försöka behålla den lilla värdighet som fanns kvar och separera. 

    Jag får intrycket hon tagit det på ett bra sätt, visst hon säger att hon är förstörd. Men jag lovade henne att alltid ställa upp och vara snäll. Vilket jag varit till 100% Men de senaste veckorna så känns det som att hon inte alls känner sig ledsen längre
    Beklagar TS! Vet hur jobbig det är med en skilsmässa, och speciellt under såna omständigheter. Men även om det känns tungt nu så kommer det bli bättre med tiden. Det tar tid att processa en sån sak, men sakta men säkert kommer du få mer och mer distans till det och börja blicka mer framåt än bakåt.

    Angående hennes reaktion så tyder även det på att det förmodligen finns mer mellan henne och den andra mannen än vad hon sagt, om hon redan haft halva sitt hjärta hos någon annan och var redan halvvägs utanför ert förhållandet så är omställningen mindre jobbig för henne känslomässigt än vad det är för dig. Hon har haft lång tid på sig att fundera över er relation och vad hon känner för dig men för dig är allt nytt, de processen började förmodligen redan när hon inledde något med den andra mannen. Men om jag vore du skulle jag försöka låta bli att lägga för mycket energi på att fundera kring vad hon känner och tänker och lägga all fokus på ditt eget och era barns mående. 

    Angående "alltid ställa upp och vara snäll" så behöver du nog fundera ett varv till på det. Efter er separation kommer ert förhållande ändra karaktär, ni kommer inte längre vara ett par utan singlar och det enda som binder er är barnen och ni kommer förmodligen båda träffa nya partners.

    Att du alltid ska ställa upp på era barn är väl ganska självklart, men varför ska du alltid ställa upp på henne när ni inte längre är ett par?

    Kommer hon ställa upp på dig lika mycket som du ställer upp på henne?

    Kommer du vara lika sugen på att ställa upp när du skaffat en ny partner?

    Hur kommer en potentiell ny partner förhålla sig till att du konstant springer runt och "ställer upp" på ditt ex?

    Hur kommer du förhålla dig till att ställa upp när hon skaffat sig en ny partner? 

    Vad händer när du behöver välja mellan något som är viktigt för dig själv eller en ny partner och ställa upp på henne? Vad kommer du prioritera?

    Var försiktig med vad du lovar för det kan lätt misstolkas/missbrukas och du vet inte hur er relation som skilda föräldrar kommer vara i framtiden.
  • Anonym (Skild kille)
    Anonym (Hansomskämms.) skrev 2022-05-28 20:34:45 följande:
    Neej, inget alls. Vi har knappt pratat om det på månader. Men känns som man gjort allt för barnens skull och att till slut orkade jag inte mer.
    Trodde att det skulle bli enklare att acceptera med tiden. Men till slut kändes det som jag gjort allt annat än accepterat vad som hände. När jag väl insåg hur dåligt jag mår och hur mycket jag nedvärderar mig genom att försöka hålla fast; så blev jag tvungen att försöka behålla den lilla värdighet som fanns kvar och separera. 

    Jag får intrycket hon tagit det på ett bra sätt, visst hon säger att hon är förstörd. Men jag lovade henne att alltid ställa upp och vara snäll. Vilket jag varit till 100% Men de senaste veckorna så känns det som att hon inte alls känner sig ledsen längre
    Kan bara säga att jag lider med dig. 

    Är det kört för all framtid eller kan det gå att lappa ihop över sommaren?

    Det låter som att du redan gjort allt du kan. Hoppas det går bra för dig oavsett hur det går. Har varit i samma sits och vet hur jobbigt det är.
  • Anonym (Hansomskämms.)
    Anonym (Skild kille) skrev 2022-06-06 21:49:33 följande:
    Kan bara säga att jag lider med dig. 

    Är det kört för all framtid eller kan det gå att lappa ihop över sommaren?

    Det låter som att du redan gjort allt du kan. Hoppas det går bra för dig oavsett hur det går. Har varit i samma sits och vet hur jobbigt det är.
    Jag känner att det kan egentligen bara bli bättre. Jag har blivit sviken av den personen som jag allra mest litat på. Vilket även lärt mig att ingen är perfekt och att det är bara naivt att förlita sig på en annan individ. Detta är något jag aldrig hoppats på få uppleva. 
    Just nu känner jag att jag bara kan utvecklas om jag får bo själv och ta all ansvar som ligger på mig. 

    Jag känner bara att Vad gäller mina värderingar så ska jag vara den "större" personen i situationen. Att när våra barn är vuxna så ska jag med stolthet kunna säga att jag gjorde allt i min makt för att stötta er. 
    Det är så jag känner, så länge jag ställer upp för familjen så kan jag stå rakryggad. Självklart är det så att när väl jag eller hon träffat en ny så kommer jag inte längre bistå med det stöd och trygghet som jag vill. 

    Jag känner att det tyvärr inte går att lappa ihop, dels för att jag känner att hennes intentioner inte är att lösa det. Utan mer att stå ut tills vi flyttar isär och dels för att jag kan inte lita på henne. 

    Det värsta av allt är att det känns som att hela situationen är likgiltig för hennes del. Vilket beslut jag än hade tagit så skulle hennes reaktion vara likadan...
  • Anonym (Skild kille)
    Anonym (Hansomskämms.) skrev 2022-06-07 21:23:17 följande:
    Jag känner att det kan egentligen bara bli bättre. Jag har blivit sviken av den personen som jag allra mest litat på. Vilket även lärt mig att ingen är perfekt och att det är bara naivt att förlita sig på en annan individ. Detta är något jag aldrig hoppats på få uppleva. 
    Just nu känner jag att jag bara kan utvecklas om jag får bo själv och ta all ansvar som ligger på mig. 

    Jag känner bara att Vad gäller mina värderingar så ska jag vara den "större" personen i situationen. Att när våra barn är vuxna så ska jag med stolthet kunna säga att jag gjorde allt i min makt för att stötta er. 
    Det är så jag känner, så länge jag ställer upp för familjen så kan jag stå rakryggad. Självklart är det så att när väl jag eller hon träffat en ny så kommer jag inte längre bistå med det stöd och trygghet som jag vill. 

    Jag känner att det tyvärr inte går att lappa ihop, dels för att jag känner att hennes intentioner inte är att lösa det. Utan mer att stå ut tills vi flyttar isär och dels för att jag kan inte lita på henne. 

    Det värsta av allt är att det känns som att hela situationen är likgiltig för hennes del. Vilket beslut jag än hade tagit så skulle hennes reaktion vara likadan...
    Oerhört trist och jobbig situation. 

    Hände nästan samma sak för mig, många år sedan nu. 
    Kom på frun med att vara otrogen. Gjorde allt jag kunde för att lappa ihop det men det gick inte. 

    Barnen var 2 resp 4 år gamla och det var bland det sorgligaste jag någonsin gjort att behöva berätta för dem att jag och deras mamma inte skulle bo ihop längre.

    Nu när allting ligger långt bakom mig kan jag konstatera att jag har ett bättre liv nu än när jag var ihop med henne. Har en ny fru som jag älskar otroligt mycket och vardagen för barnen fungerar hjälpligt även om det är jobbigt ibland. 

    Det jag vill ha sagt är att det kommer att ordna upp sig även för dig. Dock vet jag att det känns som en j---igt klen tröst just nu när du är mitt i skiten och har en hel del framför dig.

    Du ska ha all heder för att du väljer att gå rakryggad ur detta. Jag gjorde samma sak och ångrar det inte en sekund. Skit i smutskastning och annat utan gå bara därifrån med högt huvud och kom hela tiden ihåg att det är du som tar "the high road". 
  • Anonym (Sad)

    Hur går det för dej, nu några månader senare

Svar på tråden Snälla hjälp, otrogen sambo.