Anonym (Hansomskämms.)

Mon 16 Aug 2021 15:31

146 svar

Snälla hjälp, otrogen sambo.

Hej allihop.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja men. Jag såg att av min sambos arbetskamrat hade skrivit till henne. I meddelandet stod det tack för igår det var mysigt(afterwork). Hon svara med en smiley och inget annat, därefter skrev han "Jag kommer sakna dig".

Det var en skumm dialog och jag fick en tydlig känsla att hon raderat deras konversation innan och kanske även nått meddelande däremellan. När jag konfronterade henne så sa hon att det vara var en kollega. Under sommaren har jag ställt fler frågor och det visade sig att hon ljög om en hel del detaljer. I början sa hon att dem skrivit till varandra i 2 v men senare sagt att det var några månader. Sen sa hon att hon bara skickat en bild till han.

Efter att jag påpekat att jag kan se vilka bilder hon skickat om jag får tillgång till deras chatt erkände hon att det var fler selfies.

Hon sa för bara några dagar sen att dem gjorde ett ärende på jobbet tillsammans. Ävem att de hade gått arm i arm hem från afterworken och att kvällen avslutades med att han gav henne en puss på kinden.

Hursomhelst så har jag försökt förlåta henne. Hon har varit väldigt ledsen och det har varit många kvällar med att hon gråter och säger att hon ångrar det hon gjort. Hon nekar fortfarande till att dem har gjort något mer fysiskt och att hon bara uppskattade att bli beundrad av honom.

Eftersom hon har varit så ledsen och eftersom barnen car hemma så har jag försökt få henne att må bättre. Vi har kommit varandra nära när jag tröstat henne och vårat sexliv är något helt annat nu. Vi testar nya saker, nya ställningar, hon har sagt att hon vill ge mig en lapdance osv. Det som är skrämmande är att enligt henne så var hennes upplevelse att nästan förlora mig en trigger till att öppna upp sig mer sexuellt. Vi har två barn och varit tillsammans hela vuxna livet. Så det är extremt konstigt att ha sex med henne på detta sätt. Jag gillar det ibland men hjärnspöken är där då och då.

Vi har en fantastisk relation i övrigt och jag vill ärligt talat inte lämna henne pga att jag att jag inte vill att mina barn växer upp med ett vv liv. En sak är jag säker på är att jag vet att om det inte vore för barnen så hade jag lämnat.

Min fråga är, har ni varit med om något liknande? Han ni tips att ge?

Anonym (jaha)

Tue 5 Oct 2021 18:30

#91

Mysgubbe skrev 2021-10-05 18:18:47 följande:

Vi hade inga barn och då är det givetvis mycket lättare, jag är idag gift med barn, hade min fru gjort samma sak idag så hade jag kämpat så hårt jag kunnat med förhållandet för mina barns skull.

Jag lider med TS då jag känner känslan när jag lever mig in i hans situation, jag kan ha missat något inlägg i tråden men jag hade tagit hjälp av parterapi, kanske t.o.m. enskild terapi för att prata ut bara för din egen skull.

Jo det är klart lättare när man inte har barn.... MEN.. även om man har barn så betyder ju inte det att man kan lita på sin partner mer efter en otrohet än utan barn. Beteendet från personens sida är ju lika ruttet och respektlöst oavsett, eller kanske tom mer ruttet med barn eftersom personen visste mycket väl att även barnen skulle drabbas?

Så när du säger att du skulle kämpa för förhållandet och dina barn, stämmer det verkligen? Känns ju mer som att du i så fall skulle kämpa för att vara kvar i ett sunkigt förhållande där all tillit och respekt är borta för att inte mista halva tiden med era barn och för att barnen inte ska mista sin trygghet?

Men hur bra mår barn av att växa upp i ett dött förhållande där föräldrarna bara lever tillsammans för deras skull och hade dragit om inte det vore för deras skull Vad för slags exempel sätter man för deras framtida relationer?

Mysgubbe

Tue 5 Oct 2021 18:35

#92

Anonym (jaha) skrev 2021-10-05 18:30:07 följande:

Jo det är klart lättare när man inte har barn.... MEN.. även om man har barn så betyder ju inte det att man kan lita på sin partner mer efter en otrohet än utan barn. Beteendet från personens sida är ju lika ruttet och respektlöst oavsett, eller kanske tom mer ruttet med barn eftersom personen visste mycket väl att även barnen skulle drabbas?

Så när du säger att du skulle kämpa för förhållandet och dina barn, stämmer det verkligen? Känns ju mer som att du i så fall skulle kämpa för att vara kvar i ett sunkigt förhållande där all tillit och respekt är borta för att inte mista halva tiden med era barn och för att barnen inte ska mista sin trygghet?

Men hur bra mår barn av att växa upp i ett dött förhållande där föräldrarna bara lever tillsammans för deras skull och hade dragit om inte det vore för deras skull Vad för slags exempel sätter man för deras framtida relationer?

Ja det ligger mycket i vad du skriver, jag hade ändå börjat med terapi för att se vad som lagt grunden till otroheten.

Och självklart går barnens välmående före allt annat.

Anonym (A)

Tue 5 Oct 2021 22:03

#93

Ja, vad säger man.

Anonym (jaha)

Wed 6 Oct 2021 11:28

#94

Mysgubbe skrev 2021-10-05 18:35:16 följande:

Ja det ligger mycket i vad du skriver, jag hade ändå börjat med terapi för att se vad som lagt grunden till otroheten.

Och självklart går barnens välmående före allt annat.

Fast det finns ju ingen annan grund än brister hos den som varit otrogen.

Det där är ju en klassisk fälla där den som varit otrogen gärna vill hoppa till att diskutera eventuella problem i förhållande för att det förtar lite av ansvaret för personens handlingar...man får det till att vara någon slags gemensamt ansvar att personen valde att bete sig som ett as. Men så ör det ju inte för oavsett vad man än var missnöjd över i relationen så hade man ju att val att hantera det på bättre sätt än att vara otrogen, eller hur?

Jag menar i stor sett alla förhållanden har sina ups and downs men alla sätter ju inte igång och knullar andra när man vart missnöjd över något. Vissa människor kan leva i rent horribla förhållanden UTAN att vara otrogna för det. Så det där med att problem i förhållandet skulle vara en anledning till otrohet är ju ren BS.
Den VERKLIGA anledningen är att personen helt enkelt inte var kapabel att hantera situationen på ett värdigt sätt, och då är det inte eventuella problem i förhållandet man främst ska börja rodda i utan snarare i personliga problem hos som varit otrogen.... frågan man borde ställa sig är... varför valde du att vara otrogen under en viss situation när andra under samma omständigheter låter bli?

Men den frågan vill man som sagt helst skippa och hoppar gärna över till att diskutera eventuella problem i förhållandet istället för då kan man ju lägga halva skulden för sitt agerande på sin partner och ge sken av att det var hen som delvist fick en att dra ner brallorna och hoppa i säng med någon annan

Anonym (Hon ljuger)

Wed 6 Oct 2021 11:50

#95

Håller med föregående talare (Jaha), eventuell terapi ska riktas in på hur ni kommer vidare med förhållandet med den förtroendeklyfta ni har nu, om det alls går att rädda. Eller hur ni separerar på bästa sätt om det inte går att fortsätta. Att luska i varför hon var otrogen är helt irrelevant eftersom ert problem är att hon ens vägrar erkänna att något har hänt!

Anonym (FYI)

Wed 13 Oct 2021 15:30

#96

Nyfiken igen på en tråd som dog.
Hur går det ts? Har det hänt något nytt? Fått reda på mer, eller har du accepterat?

Anonym (Hansomskämms.) Trådstartaren

Wed 10 Nov 2021 09:31

#97

Det är ett ständigt helvete, det går inte en dag att jag tänker på vad hon gjort. Jag tänker tillbaka till då det hände och blir otroligt frustrerad över hennes agerande. Inte nog med att hon var otrogen utan hon hade också ett jävla driv. Jag stöttade självklart henne i allt hon gjorde då. Det var att fixa naglarna, frasarna, köpa nya kläder, tränade, bad om nya underkläder etc. Ja, hon hade ett starkt driv till att göra saker som aldrig förr.

Idag så funderar jag varje dag på om jag ska lämna henne. Vissa dagar är det inte lika intensivt och då är det "bra'" mellan oss. Jag har verkligen svårt att tro att hon inte gjort något mer än att bara kramats och skrivit med han. Dem jobbade tillsammans, på ett jobb där hon kan sluta betydligt senare och tidigare än schemat. Dem gick på AW tillsammans, dem skrev med varandra i månader. Känns ju otroligt långsökt att två vuxna människor bara kramas och att det stannar där.

Barnen, det är där som jag sagt tidigare allting skiter sig. Jag kan inte föreställa mig hur dem kommer må om jag lämnar henne, värst av allt är att jag kan inte tänka mig ett liv där jag bara får ha dem vv. Jag känner mig så otroligt liten.

Vad gäller parterapi så är det något som jag är osäker på, rädd att det skulle leda till att jag förlåter henne och att vi lägger allt bakom oss. Det vill jag inte, jag kommer aldrig unna henne den förlåtelsen, om vi separerar så ska hon åtminstone ha skuldkänslor för det hon gjort.

Jag hoppas att jag finner styrka och lämnar henne.

Anonym (Ghost)

Wed 10 Nov 2021 09:40

#98

Anonym (Hansomskämms.) skrev 2021-11-10 09:31:35 följande:

Det är ett ständigt helvete, det går inte en dag att jag tänker på vad hon gjort. Jag tänker tillbaka till då det hände och blir otroligt frustrerad över hennes agerande. Inte nog med att hon var otrogen utan hon hade också ett jävla driv. Jag stöttade självklart henne i allt hon gjorde då. Det var att fixa naglarna, frasarna, köpa nya kläder, tränade, bad om nya underkläder etc. Ja, hon hade ett starkt driv till att göra saker som aldrig förr.

Idag så funderar jag varje dag på om jag ska lämna henne. Vissa dagar är det inte lika intensivt och då är det "bra'" mellan oss. Jag har verkligen svårt att tro att hon inte gjort något mer än att bara kramats och skrivit med han. Dem jobbade tillsammans, på ett jobb där hon kan sluta betydligt senare och tidigare än schemat. Dem gick på AW tillsammans, dem skrev med varandra i månader. Känns ju otroligt långsökt att två vuxna människor bara kramas och att det stannar där.

Barnen, det är där som jag sagt tidigare allting skiter sig. Jag kan inte föreställa mig hur dem kommer må om jag lämnar henne, värst av allt är att jag kan inte tänka mig ett liv där jag bara får ha dem vv. Jag känner mig så otroligt liten.

Vad gäller parterapi så är det något som jag är osäker på, rädd att det skulle leda till att jag förlåter henne och att vi lägger allt bakom oss. Det vill jag inte, jag kommer aldrig unna henne den förlåtelsen, om vi separerar så ska hon åtminstone ha skuldkänslor för det hon gjort.

Jag hoppas att jag finner styrka och lämnar henne.

Du fattar ju själv att det var för hans skull.... Och nej, det är inte bara kramar. Det vet du också. Hur många gånger de legat spelar ingen roll, eller om det ens gick så långt. Hon har varit otrogen på olika plan och det är så fult gjort. Du är värd bättre, eller hur?

Och barnen, hur tror du de mår i ett sånt hem....? Självklart mår de bättre av att ni går isär och mår bra på varsitt håll istället för att minst ena eller båda ska må skit. Och OM ni ens kan ta er förbi det här så kan det ta flera år, som de ska behöva genomlida. Är det så en barndom ska se ut...?

Finn styrkan genom tanken att du gör det som är bäst, för barnen och för dig, om du lämnar henne.

Studentpappa

Wed 10 Nov 2021 09:48

#99

Anonym (Hansomskämms.) skrev 2021-11-10 09:31:35 följande:

Det är ett ständigt helvete, det går inte en dag att jag tänker på vad hon gjort. Jag tänker tillbaka till då det hände och blir otroligt frustrerad över hennes agerande. Inte nog med att hon var otrogen utan hon hade också ett jävla driv. Jag stöttade självklart henne i allt hon gjorde då. Det var att fixa naglarna, frasarna, köpa nya kläder, tränade, bad om nya underkläder etc. Ja, hon hade ett starkt driv till att göra saker som aldrig förr.

Idag så funderar jag varje dag på om jag ska lämna henne. Vissa dagar är det inte lika intensivt och då är det "bra'" mellan oss. Jag har verkligen svårt att tro att hon inte gjort något mer än att bara kramats och skrivit med han. Dem jobbade tillsammans, på ett jobb där hon kan sluta betydligt senare och tidigare än schemat. Dem gick på AW tillsammans, dem skrev med varandra i månader. Känns ju otroligt långsökt att två vuxna människor bara kramas och att det stannar där.

Barnen, det är där som jag sagt tidigare allting skiter sig. Jag kan inte föreställa mig hur dem kommer må om jag lämnar henne, värst av allt är att jag kan inte tänka mig ett liv där jag bara får ha dem vv. Jag känner mig så otroligt liten.

Vad gäller parterapi så är det något som jag är osäker på, rädd att det skulle leda till att jag förlåter henne och att vi lägger allt bakom oss. Det vill jag inte, jag kommer aldrig unna henne den förlåtelsen, om vi separerar så ska hon åtminstone ha skuldkänslor för det hon gjort.

Jag hoppas att jag finner styrka och lämnar henne.

Vad skulle hon med nya underkläder till om dom bara kramades? Hon vaxade fiffin och knullade kollegan och du betalade för kalaset, räta på ryggen och släng ut henne.

Ride it like you stole it

Robert 558

Wed 10 Nov 2021 13:51

#100

Anonym (jaha) skrev 2021-10-06 11:28:50 följande:

Fast det finns ju ingen annan grund än brister hos den som varit otrogen.

Det där är ju en klassisk fälla där den som varit otrogen gärna vill hoppa till att diskutera eventuella problem i förhållande för att det förtar lite av ansvaret för personens handlingar...man får det till att vara någon slags gemensamt ansvar att personen valde att bete sig som ett as. Men så ör det ju inte för oavsett vad man än var missnöjd över i relationen så hade man ju att val att hantera det på bättre sätt än att vara otrogen, eller hur?

Jag menar i stor sett alla förhållanden har sina ups and downs men alla sätter ju inte igång och knullar andra när man vart missnöjd över något. Vissa människor kan leva i rent horribla förhållanden UTAN att vara otrogna för det. Så det där med att problem i förhållandet skulle vara en anledning till otrohet är ju ren BS.
Den VERKLIGA anledningen är att personen helt enkelt inte var kapabel att hantera situationen på ett värdigt sätt, och då är det inte eventuella problem i förhållandet man främst ska börja rodda i utan snarare i personliga problem hos som varit otrogen.... frågan man borde ställa sig är... varför valde du att vara otrogen under en viss situation när andra under samma omständigheter låter bli?

Men den frågan vill man som sagt helst skippa och hoppar gärna över till att diskutera eventuella problem i förhållandet istället för då kan man ju lägga halva skulden för sitt agerande på sin partner och ge sken av att det var hen som delvist fick en att dra ner brallorna och hoppa i säng med någon annan

Väldigt bra skrivet. Ansvaret för otrohet kan aldrig någonsin, på något sätt, ligga på den som blir bedragen. Min sambo försökte den med mig, att allt berodde på att vi hade det mindre bra, vilket var bullshit och som hon nu backat på.

Vi lever ihop och har lappat ihop det, så det var ju inte så dåligt som hon försökte påskina. Att ha blivit bedragen är ett rent helvete, kämpar fortfarande med alla tankar så här 1,5 år senare. Men det går framåt, helt klart.

Snälla hjälp, otrogen sambo.

INNEHÅLL