Varför låta en bebis skrika i panik?

Haha du förstår ju inte vad jag skriver. Kan tyvärr inte svara dig mer för du försöker bara starta ett tjafs. Det är som att anmäla en familj med feta barn. Jag personligen tycker att man ska göra det men det är inte heller okej? Förstår du nu?

Ja det känns mer rätt faktiskt. Kanske var det så att mamman inte tog upp barnet så det lärde sig att det inte lönar sig att be om hjälp. Kan du ha missuppfattat eller medvetet ändrat historien för att passa dig?

Menat till hmm..

Bebisen kan ha haft tex kolik, då skriker de och det finns inte mycket att göra. Kanske vagnen var det som hjälper "bäst"? Att mamman hade hörlurar i kan vara för att inte bli galen själv. Det är otroligt frustrerande att höra bebisskrik dygnet runt.

Nu vaknade mitt lilla gullefjun så nu kan jag inte svara på ett tag.

Med min första gjorde jag allt för att han inte skulle skrika. Jag ammade och bar honom HELA tiden. Har förstört min rygg och höfter totalt pga att jag bar så mycket. Trots ergonomiska redskap. Han utvecklade ett enormt närhetsbehov och fick en grav sömnstörning pga att han ville va nära hela tiden.

Barn nr 2 deltar jag inte med. Jag bär honom ibland men inte bara för att han har tråkigt eller vill ha närhet. Han får nöja sig med att jag sitter med honom. Är det tråkigt i vagnen så är det. Då får han skrika en stund. När vi tar på oss kläder skriks det som aldrig förr. Då får han skrika för jag har ett till barn att hjälpa och även mig själv att ta på kläder. Mitt barn får skrika men han får även enormt med närhet och kärlek.

Låter förfärligt. Jag antar att du menar att du inte daltar med ditt minsta barn? Det är exakt det man ska göra. Små barn ska daltas med och ständigt fyllas med kärlek, omsorg, närhet och obegränsad och snabb behovstillfredsställelse. 

Jag har aldrig ignorerat mina barns gråt, men jag har inte kunnat bära dem om de varit ledsna samtidigt (tvillingar) när sambon jobbar. Har suttit med dem på golvet eller i sängen och haft dem nära. De har inte ofta somnat i famnen, men somnat direkt i egen säng.

När de var mindre hade båda kolik och det enda som hjälpte var vagnen. Inne eller ute drog jag runt på den och de första minuterna skrek dem innan de somnade. Om jag bar så skrek de i timmar utan att somna. Så i mitt fall var vagnen bättre.

Jag har aldrig haft hörlurar men BVC tipsade faktiskt om det när de hade kolik för att orka.

Fast det där är ju inte sant, alla som läst minsta lilla om barn vet det. Läs på lite själv så ser du att de enda barn som blir apatiska är barn som får sina känslor ignorerade. 

Antingen skämtade läraren eller så missförstod du allt.

Som sagt, jag har varken fysiken eller tiden (eftersom jag har ett till barn) att gå runt och bära på honom dagarna i enda. Vill han ha närhet får han det när jag sitter. Måste jag ta på oss kläder så får han helt enkelt skrika tills jag är färdig.

News for you: Alla små barn är inte stöpta i samma form. Det kanske är onaturligt för DIN dotter att somna själv, men helt naturligt för ett annat barn.
Av mina tre barn, har ett av dem varit en "bäraruntpåhelstkrypaunderskinnetbebis", de andra två visade tydligt, att de ville ligga själv, när det var sovdags.
Därmed inte sagt att de ska skrika sej till sömns, det är givetvis helt galet.

Känner igen mig och min dotter i dig och din dotters situation, det är sällan något som är galet, men ändå är det gallskrik från bebisen nonstop.

Jag lämnar inte min dotter ensam och låter henne skrika, men ibland måste man få en liten paus mitt i allt.

Bara för att man inte bär nonstop när bebisen skriker betyder inte att bebisen far illa, bvc tom REKOMMENDERAR att man lägger ifrån sig sitt skrikande barn en stund och tar en paus så man orkar fortsätta sen.

En sån uppenbar och motsägelsefull lögn! Om bebisen aldrig fått visa sina behov hur kunde den få dom tillfredsställda då? Ett pip är ju ett tecken och om mamman kan tolka det rätt och ge barnet det den vill så känner den sig förstådd och skriker mindre i framtiden, att dom skulle bli apatiska är så skrattretande. Jag har alltid tagit upp min bebis vid minsta lilla pip och hon är lugn, trygg, "pratsam", glad och en väldigt tidigt utvecklad 8 månaders tjej. Hon skriker nästan aldrig och blir lugn som en filbunke så fort jag tar upp henne i famnen. "Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling" svensk lag.

Klart ungen skriker om den har en filt över vagnen, blir ju tokhett!

Tänkte som du, att den kanske skrikit i en evighet, förmodligen behövde sova, och detta var enda räddningen för familjen. Det finns små barn som skriker även fast det inte finns något fel som kan avhjälpas med gupp i ru,pan eller en kram

Jag tror att det är 100% bättre att gå ifrån och räkna till 10 än att bli arg på bebisen. För vissa stunder kan det vara otroligt frustrerande när ingenting fungerar!

Jag har burit mitt barn i bärsele massor sen födseln, samsover och ger massa närhet. Mitt barn har alltid haft svårt att komma till ro och somna, både i sele, säng och vagn. När hon är trött låter vi henne ibland somna i vagnen, då kan hon gallskrika en liten stund, men vi vet att hon behöver sova mest av allt- och tar vi upp henne kommer hon inte till ro. Jag ser inget fel i det, eftersom jag vet att det är vag hon behöver och att hon sover gott där. Om hon inte vill sitta i vagnen under vaken tid får hon absolut komma upp. Men skulle aldrig låta skrika för saks skull, utan försöker alltid möta behovet. Det är lätt att döma från en ögonblicksbild när man ser ngn, talar då generellt och inte över Ts bekanta

Varför sparka på en som redan ligger?
Jag har aldrig träffat en mamma som med glädje låter sitt barn skrika, däremot har jag träffat flera som varit gråtfärdiga för att de inte kan få bebisen att sluta skrika. Den här type av diskussioner befäster att om man inte har ett A-barn är man en dålig mamma.
Barn är olika. Mina barn ville gärna bli burna, men inte sitta fast så både sele och sjal fick dem att gallskrika. BVC tyckte jag skulle försöka med tillvänjing så jag gick runt med gallskrikande barn i förhoppning att de skulle vänja sig. Det gjorde de inte. Första barnet gallskrek även i vagnen första tiden. Inte för att han mådde dåligt utan för att han ville bli buren. Du kanske har möjlighet att bära ditt barn dygnet runt, men jag hade inte det.

Min äldsta sov uselt när han sov i vårt rum, och började sova hela nätter direkt vi la honom i eget rum. Min yngsta vaknade en gång/timme om hon inte fick sova i min säng. Hon är nu 3,5 och sover fortfarande inte hela nätter, men hon sover bättre i min säng än i egen. Hon skriker fortfarande när hon inte får som hon vill

Det du missar är att bebisar inte alltid skriker för att de mår dåligt på något sätt. Ibland skriker de för att de inte får som de vill eller för att de känner för att skrika lite eller för att de testar nya ljud.

Bara för att ditt barn reagerar på ett visst sätt betyder det inte automatiskt att alla barn reagerar likadant.
Du har ingen aning vad som har föregått din bekants användande av hörlurar för att slippa höra sitt skrikande barn, och kan därför inte heller ha en åsikt i frågan.

Naturligtvis ska man alltid alltid se efter varför ett barn skriker och försöka tillgodose dess behov, men vissa barn har ibland behov av att skrika lite, och vad tycker du att man ska göra då?

Jag tycker inte det är något fel i att barnet skriker, kan ju som flera säger vara kolik. Men att hänga en filt över gör det inte bättre. För ett så litet barn existerar endast det hen kan se. Dvs. filt över =mamma borta. Dessutom blir det för varmt.

Ibland när han precis ätit, fått ny blöja, flera timmar närhet och inga kläder sitter åt, rätt temperatur, så finns det inget att göra. Då får han helt enkelt ligga och skrika av sig. Lever man ett svenssonliv med jobb och vardag kan man inte fjäska med ungen 24/7. Brukar ta max en halvtimme så slutar han skrika och somnar.. Hörselproppar på..