Varför låta en bebis skrika i panik?
Fick förbi en bekant ute härom dagen som hade sin två månader gamla son hysteriskt skrikande i vagnen. Det hängde en filt över och mamman hade hörlurarna i.
Jag fick ont i magen av att se detta.
Min erfarenhet säger att bebisar aldrig någonsin skriker utan anledning. Min dotter har aldrig skrikit utan anledning. Jag har heller inte träffar en annan bebis som gråter utan anledning och jag har många bebisar i min närhet.
Så fort hon gråter så plockar jag upp henne och kollar vad felet är. Alltid är det något, en rap eller så kanske hon behöver en kram. Jag har burit henne största delen av hennes liv och det har gett oss ett tryggt barn som redan sover hela nätter.
Min dotter är 5 månader.
Hur tänker man när man låter en bebis skrika? Vad är syftet?
En bebis lär sig inget annat än att den är övergiven. Bebisar skriker inte för att det är roligt eller för att manipulera eller att vara elaka. De behöver få ett behov tillfredsställt.
Jag förstår inte.
Ni som låter era små bebisar gråta ensamma utan att bry er, hur tänker ni och varför tar ni inte hand om ert barn ordentligt?
Förstår ni inte att det kan skada era barn på djupet och ge dem känslomässiga problem senare i livet?
Jag menar inte att man måste avbryta kisstrålen och strunta i att torka sig för att barnet gråter. Men man kissar klart så snabbt som möjligt.
Det går utmärkt att laga mat med en bebis med sig eller äta med en liten i knäet. Jag ser INGEN anledning till varför man ska medvetet låta en bebis skrika, det värsta är de som låter de skrika sig till sömns ensamma i ett mörkt rum. Fy...
