Anonym (Lina)

Äldre 7 Feb 17:11

41 svar

Hon ska ha saker hela tiden!

Hej. Min sambos barn ska alltid ha saker. Har man själv något eller pratar om något så säger hon direkt "Kan jag få!?", "Jag vill haaa!" osv. Hon säger ofta, innan hon ens har börjat äta sin mat, att hon vill ha mer sen. Efter dagis kan hon säga "Kan jag få två stycken mackor?!". Vid kalas eller något så kan hon säga "Jag ska ha mer", "Jag vill ha mest", "Kan jag få rosen?" osv. Hon tjatar och tjatar. Varför ska hon alltid ha allt? Hon får inte alltid allt hon vill ha, hon får oftast nej - så varför ska hon alltid ha så mycket och varför nöjer hon sig aldrig med det hon får? Både jag och min sambo tycker beteendet inte är okej.

Pastella

Äldre 9 Feb 15:38

#31

Anonym (uppfostran - ja tack!) skrev 2016-02-09 14:46:48 följande:

Men vad är det med folk? Nej, ett så egoistiskt beteende är faktiskt inte ett dugg normalt hos barn!!! Vanligt kanske (tyvärr) men absolut inte normalt. Jag har tre barn och ingen av dem har betett sig så. Tvärtom, de har alltid delat med sig till varandra redan som små. T ex, sonen då 5 år var på kalas och fick 3 kolor. Han åt ingen utan tog med dem hem för att dela lika med syskonen. DET beteendet är väl mer önskvärt än den egoism som frodas i samhället idag. Och ja, det går ganska lätt att lära barn detta!

Det är inte egoistiskt beteende, det är att vara ett barn. De allra flesta(förutom just dina barn) föds inte som perfekta små vuxna människor utan måste lära sig hur man beter sig. Ett barn som går på förskola lär sig tävlas och jämföra och vilja ha mer, sen lär man sig att istället för att skrika ut och kräva mer så kämpar man för det eller väntar tills det passar. Det är fullständigt normalt.
Man kan dessutom vara ett barn som gärna delar med sig av sina kolor och ändå vilja ha mer mat innan man börjat äta utan att vara det minsta egoistisk.

Duckan

Äldre 9 Feb 15:44

#32

Okej för att barn är barn och att hon är så hemma med pappan och sambon, men har hon samma uppförande hos andra undrar jag?
Det skulle jag inte gilla och var det min dotter hade jag absolut försökt att avstyra det beteendet. Tycker inte att det tillhör normalen helt att tjata om precis alls på det där hysteriska sättet.
Dottern har en kompis med dessa tendenser och nu har hon hunnit bli nästan 9 år och det är inte charmigt alls utan bara irriterande.

Anonym (uppfostran - ja tack!)

Äldre 9 Feb 16:19

#33

Intressanta invändningar. Barn är barn, och de föds inte perfekta. Nejmen, det är ju just det jag säger. Barn behöver uppfostran - INTE en massa mesiga vuxna som säger "jamen så ÄR barn och det är helt NORMALT!" Det finns massor av saker som barn gör som vi korrigerar (t ex ta av sig alla kläder offentligt, slåss mm), men när det gäller att uppföra sig illa verbalt är många rädda för att säga till.

Jag har också mött barn som i brist på uppfostran har kvar detta hagalna beteende upp i mellanstadieåldern, och det är verkligen inte charmigt på något sätt. Man gör sina barn en björntjänst genom att inte ändra på detta långt tidigare, för vilka barn vill vara kompis med ungen som alltid tar för sig på alla andras bekostnad?

Men många föräldrar drar sig för det som är jobbigt och som kan leda till en konflikt. Kanske därför många tror att mina barn helt enkelt föddes sådana! För inte kan jag väl ha lagt tid och arbete på uppfostran!? Du Pastella skriver ju precis detta att just mina barn nog har fötts sådana. Tanken slog dig inte att jag har uppfostrat dem? Intressant!

Anonym (T)

Äldre 9 Feb 16:29

#34

Anonym (uppfostran - ja tack!) skrev 2016-02-09 16:19:13 följande:

Intressanta invändningar. Barn är barn, och de föds inte perfekta. Nejmen, det är ju just det jag säger. Barn behöver uppfostran - INTE en massa mesiga vuxna som säger "jamen så ÄR barn och det är helt NORMALT!" Det finns massor av saker som barn gör som vi korrigerar (t ex ta av sig alla kläder offentligt, slåss mm), men när det gäller att uppföra sig illa verbalt är många rädda för att säga till.

Jag har också mött barn som i brist på uppfostran har kvar detta hagalna beteende upp i mellanstadieåldern, och det är verkligen inte charmigt på något sätt. Man gör sina barn en björntjänst genom att inte ändra på detta långt tidigare, för vilka barn vill vara kompis med ungen som alltid tar för sig på alla andras bekostnad?

Men många föräldrar drar sig för det som är jobbigt och som kan leda till en konflikt. Kanske därför många tror att mina barn helt enkelt föddes sådana! För inte kan jag väl ha lagt tid och arbete på uppfostran!? Du Pastella skriver ju precis detta att just mina barn nog har fötts sådana. Tanken slog dig inte att jag har uppfostrat dem? Intressant!

Akta så du inte trillar ner från den höga hästen!

Anonym (Livia)

Äldre 9 Feb 16:34

#35

Anonym (T) skrev 2016-02-09 16:29:12 följande:

Akta så du inte trillar ner från den höga hästen!

Låter som en typisk förälder som inte kan se att alla barn är olika. Och tror att allt handlar om är att de gjort rätt. Själv har jag 3 varav en i princip är född "uppfostrad", en glömmer ofta och behöver påminnas och trotsar en del och det beror inte på att vi bara uppfostrat en av dem (den tredje är bebis).

Pastella

Äldre 9 Feb 16:40

#36

Anonym (uppfostran - ja tack!) skrev 2016-02-09 16:19:13 följande:

Intressanta invändningar. Barn är barn, och de föds inte perfekta. Nejmen, det är ju just det jag säger. Barn behöver uppfostran - INTE en massa mesiga vuxna som säger "jamen så ÄR barn och det är helt NORMALT!" Det finns massor av saker som barn gör som vi korrigerar (t ex ta av sig alla kläder offentligt, slåss mm), men när det gäller att uppföra sig illa verbalt är många rädda för att säga till.

Jag har också mött barn som i brist på uppfostran har kvar detta hagalna beteende upp i mellanstadieåldern, och det är verkligen inte charmigt på något sätt. Man gör sina barn en björntjänst genom att inte ändra på detta långt tidigare, för vilka barn vill vara kompis med ungen som alltid tar för sig på alla andras bekostnad?

Men många föräldrar drar sig för det som är jobbigt och som kan leda till en konflikt. Kanske därför många tror att mina barn helt enkelt föddes sådana! För inte kan jag väl ha lagt tid och arbete på uppfostran!? Du Pastella skriver ju precis detta att just mina barn nog har fötts sådana. Tanken slog dig inte att jag har uppfostrat dem? Intressant!

Men allt behöver inte tillrättavisas eller skapa irritation som det gör hos Ts och hennes sambo. Att vilja ha ha ha, är inte samma sak som att slåss eller ens att bete sig illa verbalt! Och detta gäller ett barn i förskoleålder så det ÄR fullständigt normalt och en del i utvecklingen. Du säger ju själv att dina barn inte var sådana i 4-5 års åldern så det beror ju knappast på att du uppfostrat dem. Du tycker ju att det är ett onormalt beteende.

Anonym (T)

Äldre 9 Feb 17:01

#37

Anonym (Livia) skrev 2016-02-09 16:34:21 följande:

Låter som en typisk förälder som inte kan se att alla barn är olika. Och tror att allt handlar om är att de gjort rätt. Själv har jag 3 varav en i princip är född "uppfostrad", en glömmer ofta och behöver påminnas och trotsar en del och det beror inte på att vi bara uppfostrat en av dem (den tredje är bebis).

Mitt barn är världens snällaste unge, delar med sig hela tiden, hjälper andra och är "uppfostrad"

Men om man träffar honom när han har öroninflammation, inte ätit på 3 dagar och mår skit, ja då jävlar är han "ouppfostrad" som fan!

Det är jättelätt att döma andra utifrån och av ögonblick men det är omöjligt att säga om en unge är "uppfostrad" eller inte utifrån det

Alla på vårdcentralen tycker nog mitt barn är "ouppfostrad" och vi är slappa föräldrar som curlar

Medans förskolan tycker han är snällast och omtänksammast i gruppen och vi föräldrar är jätteduktiga som uppfostrat honom så bra ^^

Det tar lång tid att uppfostra ett barn och omöjligt att döma utifrån ögonblick och mycket beror på barnets grundpersonlighet

Anonym (uppfostran - ja tack!)

Äldre 9 Feb 17:21

#38

Oj, så att mina barn inte var sådana när de var 5 år betyder att jag inte behövt uppfostra dem. Hmmm, tror vi har hittat felet, uppfostran BÖRJAR inte vid 5 års ålder, den börjar långt innan.

Sen kan jag tillägga att jag vet att barn är olika, jag jobbar nämligen med barn. En kul iakttagelse är dock att det är större skillnader mellan föräldrarna än mellan barnen. Ofta räcker det med att träffa föräldrarna en stund för att veta vad man kan förvänta av barnen. Och det stämmer förbluffande väl.

Anonym (uppfostran - ja tack!)

Äldre 9 Feb 17:23

#39

Kanske ska tillägga för tydlighetens skull att hur ett barn beter sig vid sjukdom, hunger, trötthet, nedstämdhet etc har ingenting med uppfostran att göra. I sådana lägen är väl ingen särskilt trevlig. Men nu talade vi om ett barn som "alltid" ska ha först, mest och bäst. Alltså inte bara när hon mår dåligt.

Anonym (LÄS PÅ!)

Äldre 9 Feb 17:33

#40

Anonym (uppfostran - ja tack!) skrev 2016-02-09 17:21:23 följande:

Oj, så att mina barn inte var sådana när de var 5 år betyder att jag inte behövt uppfostra dem. Hmmm, tror vi har hittat felet, uppfostran BÖRJAR inte vid 5 års ålder, den börjar långt innan.

Sen kan jag tillägga att jag vet att barn är olika, jag jobbar nämligen med barn. En kul iakttagelse är dock att det är större skillnader mellan föräldrarna än mellan barnen. Ofta räcker det med att träffa föräldrarna en stund för att veta vad man kan förvänta av barnen. Och det stämmer förbluffande väl.

Det räcker oftast också med att träffa personalen på en förskola för att man ska bli varse att det skiljer väldigt mycket i kompetens och förutsättningar att arbeta med barn dem emellan.

I den här tråden är det knappast någon som påstått att ts och barnets pappa inte ska uppfostra barnet, men det naturliga är här att försöka få ts och pappan att lära sig lite om barns beteende. Det här barnet är inte unikt och beteendet växer nästan alltid bort i och med att ett barn utvecklas med föräldrarnas och omgivningens hjälp.

Anonym (uppfostran - ja tack!)

Äldre 9 Feb 17:39

#41

Håller absolut med dig vad gäller förskolepersonal. Och nu jobbar jag inte heller inom förskolan.

Att beteenden "växer bort" är ju mycket vad det här handlar om. Faktiskt kan det växa bort snabbare med lite vägledning, det som populärt kallas uppfostran.

Hon ska ha saker hela tiden!

INNEHÅLL