Hon ska ha saker hela tiden!

Hmm...

Måste säga att jag är ganska förvånad över allas svar. Det här är enligt mig inte ett okej beteende.

För det föesta, strunta i alla som försöker säga att det är något fel på dig. Och att du gör fel som frågar över detta.

Jag skulle tolka det som att barnet har problem med tilliten. Hade själv ett bonusbarn en tid som var likadant och det var mycket påfrestande. Vi löste det genom att vara konsekvent, precis hela tiden! Sa vi nej så var det nej, tjat efter något vi hade talat om för henne att hon skulle få blev ett nej. Men också var vi mycket noggranna med att allt vi sa hon skulle få och inte tjatade fick hon. T.ex. kunde det vara ett evigt tjat om lekparken. Vi talade om för henne att vi skulle gå dit på eftermiddagen. Då, om inte tjatade hela dagen så gick vi dit oavsett hur trött vi var eller om hon hade nämnt det något mer eller inte. Ge henne en känsla av att vi lyssnade och tyckte det var viktigt för oss vad hon ville. När vi blev mer noggranna med sådant slutade allt tjat och behovet av att ständigt vilja ha mer av allt.

Hon är ett barn. Låt henne prata på det viset. Ofta kritiserar an flickor som beter sig såhär men rycker på axlarna när pojkar gör samma sak. Som om det är fult av flickor att vilja ha, och ha mer och mest.

Min dotter frågar också ibland om hon får mer mat innan hon ens börjat. Är man 5 så är det inget konstigt med irrationellt beteende.

Jag känner nog inte igen det speciellt mycket vad det gäller mat, men i affären i närheten av leksakshyllan vill tösen på 5 år köpa, köpa, köpa. Hon får önska sig till jul och födelsedagen i första hand, nu är det dock långt till båda.

11-åringen är mer att hon vräker till sig på kalas innan någon hinner stoppa henne, även om hon har lätt för att må illa och kräkas om hon frossar, enligt sambon beror det på blandningen ... vilket som så blir det ju inte så bra, då hon behöver hålla nere portionen p g a övervikt. Hon bor här v h, så vi kan inte påverka så mycket.

Det kommer en period då nästan alla barn prövar sin tillit till föräldrarna och omvärlden ja, och blir det bemött dåligt eller fel så kan det dra ut på den perioden och skada tilliten i grunden

Tjat borde inte ge något nej men samtidigt borde hon inte bli straffad för det heller, och dom säger nej till något hon från början skulle fått

Bara för att hon tjatar så betyder det inte att dom får bryta ett löfte, det riskerar att göra det värre bara, beroende på ålder och mognad

Barn är lite tjatiga (precis som vuxna...). Ett dagisbarn vet inte allt om hur man ska bete sig, det är ju föräldrarnas jobb att lära henne det. 

Ja, man får förklara samma sak 1000 gånger. Så är det.

Håller med, tycker inte heller det är ok med barn som tjatar. Men förstår att det är många som inte bryr sig, eftersom jag träffar dessa egofixerade hagalna barn dagligen...
Ser det som min roll som förälder att lära barnen att dela och ta hänsyn. Att vara tydlig med sina önskningar är inte det samma som att kräva eller tjata, och det gäller samma sak för både son och dotter.
Tror att det kan vara tilliten, men det kan lika gärna vara påverkan från samhället i stort, och hur klimatet är i skolan och bland kompisarna. Om alla beter sig på det här sättet är det lätt att tro att det är så världen ser ut. Finns en hel del som fortfarande lever i samma egocentriska världsbild även som unga/vuxna, tyvärr med en hel del följdproblem i skolan och på arbetsplatser.

Det står att hon går på dagis, det är ganska mycket tävlande bland barnen där. Ta först, gå först, äta mest mat, ha mest fika med sig osv. Så skulle säga att det är ett helt normalt beteende. 

Vuxna är också lite så ju. Vi vill ha o ha, vi har bara lärt oss hur vi ska göra. Och så tjatar vi inte om det på samma sätt, utan vi köper det när vi vill ha det istället.

Testa att läsa åtminstone en bok om barns utveckling.

Det du frågar om är ett normalt beteende för ett barn i dagisåldern, däremot är det inte "normalt" för en elvaåring.

Barn genomgår olika faser under sin uppväxt, som förälder eller styvförälder bör man känna till en del om barns väg till vuxna människor.

Barn tjatar. Ja det är irriterande och låter ohyfsat, men det är så otroligt vanligt att, även utan att vara någon expert, så tycker jag inte att det är något att oroa sig för. Många verkar ge råd om att aldrig ge in så att hon lär sig att beteendet inte betalar sig - och det är en bra.

Det jag skulle vilja tillägga är att låt henne få uppleva glädjen av att ge och vara den som är generös. Om ni är i affären och ser pappans favoritfrukt (eller flingor, kakor, dricka?) så kan du be henne välja ut en fin åt honom. Att välja ut och slå in presenter, julklappar till andra. Mina killar fick välja ut kläder till sin babysyster (som tack och lov är söt i precis allt!). Vuxna gillar att ge presenter och skämma bort andra. Låt barnen uppleva den glädjen med.

Öva på att säga "Ja!". Ibland så kan man förekomma allt tjatet genom att säga ja med det samma. Och i rättvisans namn så har hon ingen annan möjlighet att få någonting än genom just er. Visa henne hur det är möjligt och jobba med attityd och uppförande separat. "Ja visst ska du få godis -- på lördag. Är de dina favoriter? Jag gillar dem med..." "Ja visst kan du få köpa dockan. Hur mycket till måste du spara av din veckopeng innan du har råd? Ska vi titta på prislappen."

Ibland känns tjatet som att det inte egentligen handlar om att de vill ha vad de ber om utan istället som ett uttryck för att de inte mår så bra. Det finns något omättligt över hela situationen. "Kan jag få en kaka?" "Ja visst, varsågod!" "Kan jag få två...?" osv. Det tar liksom inte slut och det finns ingen botten. Mer kramar och tydliga gränser. Kanske behöver de gorma av sig hos trygga personer som er föräldrar. Ge mer närhet och uppmärksamhet och försök förekomma.

Men vad är det med folk? Nej, ett så egoistiskt beteende är faktiskt inte ett dugg normalt hos barn!!! Vanligt kanske (tyvärr) men absolut inte normalt. Jag har tre barn och ingen av dem har betett sig så. Tvärtom, de har alltid delat med sig till varandra redan som små. T ex, sonen då 5 år var på kalas och fick 3 kolor. Han åt ingen utan tog med dem hem för att dela lika med syskonen. DET beteendet är väl mer önskvärt än den egoism som frodas i samhället idag. Och ja, det går ganska lätt att lära barn detta!