Hon ska ha saker hela tiden!

Men vad är det med folk? Nej, ett så egoistiskt beteende är faktiskt inte ett dugg normalt hos barn!!! Vanligt kanske (tyvärr) men absolut inte normalt. Jag har tre barn och ingen av dem har betett sig så. Tvärtom, de har alltid delat med sig till varandra redan som små. T ex, sonen då 5 år var på kalas och fick 3 kolor. Han åt ingen utan tog med dem hem för att dela lika med syskonen. DET beteendet är väl mer önskvärt än den egoism som frodas i samhället idag. Och ja, det går ganska lätt att lära barn detta!

Intressanta invändningar. Barn är barn, och de föds inte perfekta. Nejmen, det är ju just det jag säger. Barn behöver uppfostran - INTE en massa mesiga vuxna som säger "jamen så ÄR barn och det är helt NORMALT!" Det finns massor av saker som barn gör som vi korrigerar (t ex ta av sig alla kläder offentligt, slåss mm), men när det gäller att uppföra sig illa verbalt är många rädda för att säga till.

Jag har också mött barn som i brist på uppfostran har kvar detta hagalna beteende upp i mellanstadieåldern, och det är verkligen inte charmigt på något sätt. Man gör sina barn en björntjänst genom att inte ändra på detta långt tidigare, för vilka barn vill vara kompis med ungen som alltid tar för sig på alla andras bekostnad?

Men många föräldrar drar sig för det som är jobbigt och som kan leda till en konflikt. Kanske därför många tror att mina barn helt enkelt föddes sådana!  För inte kan jag väl ha lagt tid och arbete på uppfostran!? Du Pastella skriver ju precis detta att just mina barn nog har fötts sådana. Tanken slog dig inte att jag har uppfostrat dem? Intressant!

Oj, så att mina barn inte var sådana när de var 5 år betyder att jag inte behövt uppfostra dem. Hmmm, tror vi har hittat felet, uppfostran BÖRJAR inte vid 5 års ålder, den börjar långt innan.

Sen kan jag tillägga att jag vet att barn är olika, jag jobbar nämligen med barn. En kul iakttagelse är dock att det är större skillnader mellan föräldrarna än mellan barnen. Ofta räcker det med att träffa föräldrarna en stund för att veta vad man kan förvänta av barnen. Och det stämmer förbluffande väl.

Kanske ska tillägga för tydlighetens skull att hur ett barn beter sig vid sjukdom, hunger, trötthet, nedstämdhet etc har ingenting med uppfostran att göra. I sådana lägen är väl ingen särskilt trevlig. Men nu talade vi om ett barn som "alltid" ska ha först, mest och bäst. Alltså inte bara när hon mår dåligt.

Håller absolut med dig vad gäller förskolepersonal. Och nu jobbar jag inte heller inom förskolan.

Att beteenden "växer bort" är ju mycket vad det här handlar om. Faktiskt kan det växa bort snabbare med lite vägledning, det som populärt kallas uppfostran.