Anonym (Fundersam)

Äldre 29 Nov 10:26

52 svar

Nya familjer - centrum i universum?

Ni som lever i nya familjer där antingen ni själva eller er partner har barn sedan tidigare: Hur resonerar ni kring umgänge? Om t.ex. er nya partner har varannan vecka, insisterar ni på att ha samma vecka med era barn oavsett hur det funkar för barnen eller ert ex?

Försöker ni pressa fram att er nya familjs schema ska funka i första hand eller är umgänget något ni gör upp med respektive förälder och sen får den nya familjen hantera det?

Ser många situationer kring detta både här på FL och i verkliga livet, att de i nya familjer är så fokuserade på att just den nya familjen ska funka att man glömmer att omvärlden inte helt kretsar runt den.

Anonym (Fundersam) Trådstartaren

Äldre 2 Dec 23:01

#41

(H)

Ber om ursäkt att jag citerade dig men svarade på lite allt möjligt. Nattmössan har åkt på vid detta dagset ;)

Du har rätt i att jag inte är så förtjust i exet eller hans nya liv. Beror just på att allt gällande vårt barn utgår från exets nya och hennes planering med sitt barn. Men det verkar vara en generell åsikt här inne (inte du just) att ex ska rätta sig helt efter nyfamiljen för annars "styr" man sitt ex. Att ta hänsyn omvänt verkar inte vara lika poppis. Man ska också "samarbeta" utan att få nåt samarbete tillbaka.

Anonym (Maja)

Äldre 3 Dec 05:51

#42

Anonym (Fundersam) skrev 2015-11-29 13:11:32 följande:

Ett exempel. Exet jobbar oregelbundna tider och den andra föräldern har alltid haft barnen när exet jobbar och umgänget är delvis byggt kring detta (med barnens bästa i fokus också förstås). Nu vill den nya familjen ha varannan vecka då den nya partnern har sina barn så och menar att föräldern som jobbar oregelbundet antingen får byta jobb eller lösa det på annat sätt under sina veckor. Vad tycker ni om det?

Min första reflektion är att man som förälder inte kan räkna med att en annan person ska vara med och lösa ens praktiska situation. Jag är tex helt ensamtsående och självklart får jag finna mig i att jag inte kan ta alla typer av jobb på grund av det. Det är en realitet att mitt familjeliv påverkar mina förutsättningar tex karriärmässigt.

Såed det sagt tycker jag inte att "exet" kan kräva att den andra föräldern ska anpassa sitt liv efter hur "exet" jobbar. Vad skulle hända om även den andra föräldern skaffade ett jobb med liknande tider?

Men det är ju också bra om man kan stötta varandra. Och visst är det bättre för barnet om båda föräldrarna har en inkomst. Så nån form av kompromiss borde man kunna göra gällande detta. Men det måste gå att ha umgänget bestämt långt i förväg. Så om scheman läggs minst ett hakvår i förväg kan en anpassning till schemat vara rimligt så länge det funkar. Men inte att den andra föräldern ska behlva anpassa sig med kort varsel. Dvs det bör finnas en långsiktigthet i umgängesupplägget.

Men i ett sådant här fall skulle ju jag rekommendera att man satt sig ned och diskuterade med tredje part - någon som kunde se på situationen som utomstående och hjälpa till med vettiga konpromisser.

Anonym (Maja)

Äldre 3 Dec 06:47

#43

Sen är det förstås så att finns det en uppgörelse så är det ju den part som vill ändra uppgörelsen som får ta det på sig. Bjuda in till samtal osv och i värsta fall stämma på nytt avtal.

Men det bästa är förstås om alla kan vara så kompromissvilliga och tillmötesgående till respektive parts behov som möjligt.

Brumma

Äldre 3 Dec 07:19

#44

Bara läst TS.

Jag hade inga barn när jag träffade min man. Han har en dotter sedan tidigare som då var ett år (nu tonåring).

Vi har alltid lagt upp umgänget gemensamt (jag och min man) med mamman. Att han skulle bestämma om ändring har eller semesterupplägg direkt med mamman utan att vi först pratat med varandra finns inte på kartan. Vi lever ihop och planerar vår vardag och tid ihop. Flickan ingår dessutom i vår familj - inte bara hans - och självklart tar vi beslut gemensamt.

Anonym (H)

Äldre 3 Dec 07:20

#45

Anonym (Fundersam) skrev 2015-12-02 23:01:44 följande:

(H)

Ber om ursäkt att jag citerade dig men svarade på lite allt möjligt. Nattmössan har åkt på vid detta dagset ;)

Du har rätt i att jag inte är så förtjust i exet eller hans nya liv. Beror just på att allt gällande vårt barn utgår från exets nya och hennes planering med sitt barn. Men det verkar vara en generell åsikt här inne (inte du just) att ex ska rätta sig helt efter nyfamiljen för annars "styr" man sitt ex. Att ta hänsyn omvänt verkar inte vara lika poppis. Man ska också "samarbeta" utan att få nåt samarbete tillbaka.

Självklart så är det inte bara ena parten som ska behöva rätta sig. Speciellt inte pga att de vill vara barnlediga och att det då innebär att du ska behöva byta jobb.

Sen tycker jag inte att det är konstigt att man vill vara barnledig ibland men vv tycker jag definitivt inte är någon självklarhet. Nu är ju vi i samma sits som du fast tvärtom, då det är mannens ex som vill ändra schemat vilket inte alls funkar. Nu har hon inte tagit upp det på ett tag men det kommer nog snart igen. Men eftersom att det är omöjligt så kommer det inte hända.

Hur har ni barnen idag?

Brumma

Äldre 3 Dec 07:39

#46

Anonym (Fundersam) skrev 2015-12-02 21:52:08 följande:

Fast jag tycker faktiskt inte det är en rättighet att vara barnledig när man är förälder. Skild eller inte, förälder är man alltid. Det förvånar mig faktiskt att så många verkar tro att en skilsmässa från en partner per automatik innebär att man har rätt till barnfri tid. Det är ju inte barnet man skiljer sig från.

Däremot kan man så klart skaffa barnvakt om man har möjlighet till det men att vara barnledig till priset av att den andra föräldern måste byta jobb tycker jag som sagt är en märklig inställning.

Några har spekulerat i huruvida jag är exet. Och jo, så är det väl på sätt och vis. Jag löser det dock själv med hjälp av närstående som har fått ställa upp väldigt mycket medan den andra föräldern umgås med sin nya och hennes familj. Tycker det känns märkligt bara. Jag hade själv inte låtit andra människor hämta på fritids och passa mitt barn bara för att jag skulle umgås med en ny partner. Hade känts väldigt konstigt.

Hur långt i förväg gäller "schemat"?

Man kan nämligen inte planera in barnvakt om man inte en bra tid innan vet hur det ser ut framöver.

Kan tycka att man måste kunna begära viss framförhållning ung. Några månaders schema fastställt iallafall..

Semestermånaderna definitivt hela veckor (helst flera veckor i rad).

Min mans ex har alltid bestämt.. när vi fick gemensamma barn funkar inte det längre och det har tagit hus i helvete.. Hon anser att hennes tid - med barn eller utan - är viktigare än vår tid hekt enkelt. Och vägrar ge minsta lilla om hon inte vinner på det. Då har man efter några år i te lust att kompromissa och pussla längre.

Brumma

Äldre 3 Dec 07:41

#47

Anonym (Fundersam) skrev 2015-12-02 23:01:44 följande:

(H)

Ber om ursäkt att jag citerade dig men svarade på lite allt möjligt. Nattmössan har åkt på vid detta dagset ;)

Du har rätt i att jag inte är så förtjust i exet eller hans nya liv. Beror just på att allt gällande vårt barn utgår från exets nya och hennes planering med sitt barn. Men det verkar vara en generell åsikt här inne (inte du just) att ex ska rätta sig helt efter nyfamiljen för annars "styr" man sitt ex. Att ta hänsyn omvänt verkar inte vara lika poppis. Man ska också "samarbeta" utan att få nåt samarbete tillbaka.

?

Det är väl inte en enda som skrivit det du påstår här?

Anonym (Förhandla)

Äldre 3 Dec 09:49

#48

Anonym (Fundersam) skrev 2015-12-02 23:01:44 följande:

(H)

Ber om ursäkt att jag citerade dig men svarade på lite allt möjligt. Nattmössan har åkt på vid detta dagset ;)

Du har rätt i att jag inte är så förtjust i exet eller hans nya liv. Beror just på att allt gällande vårt barn utgår från exets nya och hennes planering med sitt barn. Men det verkar vara en generell åsikt här inne (inte du just) att ex ska rätta sig helt efter nyfamiljen för annars "styr" man sitt ex. Att ta hänsyn omvänt verkar inte vara lika poppis. Man ska också "samarbeta" utan att få nåt samarbete tillbaka.

Ingen har skrivit något sånt, överhuvudtaget. Oerhört märkligt hur du kan ha gjort den tolkningen, faktiskt. Alla har sagt att man måste kompromissa från alla sidor för att livet ska gå ihop och inte barnen hamna i kläm. Det är du som kommit med påståenden om att exets arbetatider ska få gå före.

Det är klart att nattis inte är bättre än att vara med sin andra förälder, men det kan ju högst röra sig om ett par-tre tillfällen varannan vecka och är kanske bättre än en jättekonflikt mellan föräldrarna. Om det finns nattis så kan du ju faktiskt fortsätta jobba utan att byta jobb, alltså hänger inte detta på den andra föräldern, att du inte vill lämna på nattis är ju då ditt val som du får ta konsekvenserna av.

Anonym (hm)

Äldre 3 Dec 10:51

#49

Anonym (Fundersam) skrev 2015-12-02 21:52:08 följande:

Fast jag tycker faktiskt inte det är en rättighet att vara barnledig när man är förälder. Skild eller inte, förälder är man alltid. Det förvånar mig faktiskt att så många verkar tro att en skilsmässa från en partner per automatik innebär att man har rätt till barnfri tid. Det är ju inte barnet man skiljer sig från.

Däremot kan man så klart skaffa barnvakt om man har möjlighet till det men att vara barnledig till priset av att den andra föräldern måste byta jobb tycker jag som sagt är en märklig inställning.

Några har spekulerat i huruvida jag är exet. Och jo, så är det väl på sätt och vis. Jag löser det dock själv med hjälp av närstående som har fått ställa upp väldigt mycket medan den andra föräldern umgås med sin nya och hennes familj. Tycker det känns märkligt bara. Jag hade själv inte låtit andra människor hämta på fritids och passa mitt barn bara för att jag skulle umgås med en ny partner. Hade känts väldigt konstigt.

Håller helt med dig! Så less på alla som tror att de har någon slags rätt att vara lediga från sina barn. Att de, trots att de bara har sina barn på helger, "förtjänar" att vara ledig från sina barn en helg i månaden för att kunna göra något "kul också". Alla vi bonusmammor som tvingas vara med dessa barn på VÅRA lediga helger för att bortskämda, egoistiska "bio"mammor tycker att de ska få "leva lite". Skaffa inte barn om du inte vill va med dem, säger jag.

Anonym (Fundersam) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 19:28

#50

Brumma skrev 2015-12-03 07:19:54 följande:

Bara läst TS.

Jag hade inga barn när jag träffade min man. Han har en dotter sedan tidigare som då var ett år (nu tonåring).

Vi har alltid lagt upp umgänget gemensamt (jag och min man) med mamman. Att han skulle bestämma om ändring har eller semesterupplägg direkt med mamman utan att vi först pratat med varandra finns inte på kartan. Vi lever ihop och planerar vår vardag och tid ihop. Flickan ingår dessutom i vår familj - inte bara hans - och självklart tar vi beslut gemensamt.

Fast det kan jag förstå! Att ni först vill prata ihop er och sen komma överens med mamman. I vårt fall pratar de ihop sig och sedan meddelar pappan när han vill ha barnet. Han vägrar att alls prata om någon annan lösning och jag har inte heller möjlighet att komma med önskemål. Nu har detta lett till att jag i stort sett har barnet på heltid eftersom jag inte vill ändra umgänget utan att vi båda får komma till tals och han inte vill ha barnen de tider som är "hans" idag sedan tidigare eftersom det inte är vv. Han har hittills vägrat att gå till familjerätten och eftersom jag gärna har mina barn jämt så har jag ingen anledning att gå till tingsrätten. Barnet är också nöjd med tillvaron så situationen är ju löst så att säga. Har bara så svårt att förstå att man resonerar så och ville höra om det är vanligt.

Anonym (Sara)

Äldre 3 Dec 20:33

#51

Anonym (Fundersam) skrev 2015-12-03 19:28:49 följande:

Fast det kan jag förstå! Att ni först vill prata ihop er och sen komma överens med mamman. I vårt fall pratar de ihop sig och sedan meddelar pappan när han vill ha barnet. Han vägrar att alls prata om någon annan lösning och jag har inte heller möjlighet att komma med önskemål. Nu har detta lett till att jag i stort sett har barnet på heltid eftersom jag inte vill ändra umgänget utan att vi båda får komma till tals och han inte vill ha barnen de tider som är "hans" idag sedan tidigare eftersom det inte är vv. Han har hittills vägrat att gå till familjerätten och eftersom jag gärna har mina barn jämt så har jag ingen anledning att gå till tingsrätten. Barnet är också nöjd med tillvaron så situationen är ju löst så att säga. Har bara så svårt att förstå att man resonerar så och ville höra om det är vanligt.

Du har alltså inga problem att ha barnen fast du jobbar oregelbundna tider?

Brumma

Äldre 3 Dec 21:03

#52

Anonym (Fundersam) skrev 2015-12-03 19:28:49 följande:

Fast det kan jag förstå! Att ni först vill prata ihop er och sen komma överens med mamman. I vårt fall pratar de ihop sig och sedan meddelar pappan när han vill ha barnet. Han vägrar att alls prata om någon annan lösning och jag har inte heller möjlighet att komma med önskemål. Nu har detta lett till att jag i stort sett har barnet på heltid eftersom jag inte vill ändra umgänget utan att vi båda får komma till tals och han inte vill ha barnen de tider som är "hans" idag sedan tidigare eftersom det inte är vv. Han har hittills vägrat att gå till familjerätten och eftersom jag gärna har mina barn jämt så har jag ingen anledning att gå till tingsrätten. Barnet är också nöjd med tillvaron så situationen är ju löst så att säga. Har bara så svårt att förstå att man resonerar så och ville höra om det är vanligt.

Hur kan du ha barnen i stort sett på heltid när du inte ens kan ha dem vv som fasta tider?

Då kan ni väl likagärna ändra tiderna?

Nya familjer - centrum i universum?

INNEHÅLL