Nya familjer - centrum i universum?

Det låter ju klokt att båda parter behöver anpassa sig och ta hänsyn men hur menar du i praktiken?  Kan du ge några exempel? 

Ett exempel. Exet jobbar oregelbundna tider och den andra föräldern har alltid haft barnen när exet jobbar och umgänget är delvis byggt kring detta (med barnens bästa i fokus också förstås). Nu vill den nya familjen ha varannan vecka då den nya partnern har sina barn så och menar att föräldern som jobbar oregelbundet antingen får byta jobb eller lösa det på annat sätt under sina veckor. Vad tycker ni om det?

Om det inte finns barnvakt. Du skriver att barnen kanske ska vara mer hos den förälder som inte jobbar oregelbundet. För att synka ihop den nya familjen? På bekostnad av mindre tid med den andra föräldern? Uppfattade jag dig rätt?

Du har också med alternativet att ordna barnvakt. Menar du att det är bättre för barnen att vara hos barnvakt än sin andra förälder? Hur är det bättre för barnen?

Det enda alternativ som verkar ha barnfokus av dina förslag är att försöka lösa det med arbetstiderna vilket jag också tycker är ett bra förslag. Men om det inte går?

(acc)

Tycker det är intressant att du tillskriver barnen behov som passar överens med den nya familjen trots att du också skriver att du inte vet. Dina förslag går också ut på att exet ska göra olika uppoffringar som att skaffa barnvakt, avstå sitt barn mer tid eller byta jobb. Vilka uppoffringar tycker du att den andra föräldern och den nya familjen ska göra?

Jag är ju ute efter att ställa prioriteringar mot varandra som du säkert förstår. Förutsättningarna är att barnen mår bra med det nuvarande schemat och att ingen gör något för att jävlas. Exet kan inte varken byta arbetstider eller jobb inom överskådlig framtid.

(acc)

Jag säger inte att dina förslag är omöjliga bara att det handlar om att det är exet som ska göra uppoffringarna. Du svarar heller inte på vad den andra föräldern ska bidra med.

Nyfamiljen vill ha varannan vecka för att det ska synka med när den nya partnern har sitt barn, så att de ska kunna leva familjeliv barnveckan och vara barnlediga andra veckan. 

(acc)

Nu får du nog läsa det jag skriver. Nyfamiljen vill synka tiden den nya partnern har sitt barn med tiden den andra föräldern har sitt barn. För att vara barnlediga helt varannan vecka och leva familjeliv med bonussyskonen varannan vecka. Vet inte hur jag ska kunna vara tydligare med anledningen. För barnen (och exet) funkar det nuvarande umgänget.

Min poäng är också att exet och den andra föräldern VALT att tillsammans skaffa barn. Föräldern har sedan VALT att skaffa ny familj och borde alltså ta konsekvenserna. Säger inte att det är fel att skaffa ny familj men kan inte se hur exet, som inte valt, ska behöva ta konsekvenserna när det är den andra föräldern som gjort ett nytt livsval. 

Och framförallt inte barnen genom t.ex. kvällis/nattis för att den andra förälder vill vara barnledig med sin nya partner.

Fast så menar jag inte. Självklart ska båda ge och ta och försöka förhandla och kompromissa. Men här finns inte den möjligheten (EXET KAN INTE ÄNDRA ARBETSTIDER) utan att barnen får det sämre (tror inte någon tycker kvällis/nattis är bättre än den andra föräldern.) Och ibland är det ju så i livet, att medelvägen inte finns utan någon måste ge mer än den andra. Och i just detta fallet tycker jag det är mer rimligt att barnets andra förälder (som är ledig men vill vara barnledig) tar hand om sina egna barn.

Däremot kan sedan exet vara tillmötesgående i andra situationer genom att ta barnen om den andra föräldern ska iväg eller likaså släppa iväg barnen på sin tid om det är ett tillfälle den nya familjen ska göra något tillsammans.

Så märkligt att så få svarar på själva frågeställningen. 

Men håller självklart med dig om att ingen förälder, ex eller förälder med ny partner ska sätta sig på tvären bara för att. Jag pratar givetvis om en situation där arbetstiderna inte går att ändra utan att byta jobb. Kan ju tycka det är bra löjligt att den andra föräldern sätter sig på tvären "bara för att kunna umgås barnfritt med sin nya tjej" ;) Men det är ju jag det som tycker det är rätt långt ifrån det föräldraansvar man åtar sig i det ögonblick man skaffar barn.

Fast jag tycker faktiskt inte det är en rättighet att vara barnledig när man är förälder. Skild eller inte, förälder är man alltid. Det förvånar mig faktiskt att så många verkar tro att en skilsmässa från en partner per automatik innebär att man har rätt till barnfri tid. Det är ju inte barnet man skiljer sig från.

Däremot kan man så klart skaffa barnvakt om man har möjlighet till det men att vara barnledig till priset av att den andra föräldern måste byta jobb tycker jag som sagt är en märklig inställning.

Några har spekulerat i huruvida jag är exet. Och jo, så är det väl på sätt och vis. Jag löser det dock själv med hjälp av närstående som har fått ställa upp väldigt mycket medan den andra föräldern umgås med sin nya och hennes familj. Tycker det känns märkligt bara. Jag hade själv inte låtit andra människor hämta på fritids och passa mitt barn bara för att jag skulle umgås med en ny partner. Hade känts väldigt konstigt.

(H)

Ber om ursäkt att jag citerade dig men svarade på lite allt möjligt. Nattmössan har åkt på vid detta dagset ;)

Du har rätt i att jag inte är så förtjust i exet eller hans nya liv. Beror just på att allt gällande vårt barn utgår från exets nya och hennes planering med sitt barn. Men det verkar vara en generell åsikt här inne (inte du just) att ex ska rätta sig helt efter nyfamiljen för annars "styr" man sitt ex. Att ta hänsyn omvänt verkar inte vara lika poppis. Man ska också "samarbeta" utan att få nåt samarbete tillbaka.

Fast det kan jag förstå! Att ni först vill prata ihop er och sen komma överens med mamman. I vårt fall pratar de ihop sig och sedan meddelar pappan när han vill ha barnet. Han vägrar att alls prata om någon annan lösning och jag har inte heller möjlighet att komma med önskemål. Nu har detta lett till att jag i stort sett har barnet på heltid eftersom jag inte vill ändra umgänget utan att vi båda får komma till tals och han inte vill ha barnen de tider som är "hans" idag sedan tidigare eftersom det inte är vv. Han har hittills vägrat att gå till familjerätten och eftersom jag gärna har mina barn jämt så har jag ingen anledning att gå till tingsrätten. Barnet är också nöjd med tillvaron så situationen är ju löst så att säga. Har bara så svårt att förstå att man resonerar så och ville höra om det är vanligt.