• EricaSE83

    Missfall efter IVF - kan någon ge hopp?

    Efter flera års försök och 2,5 IVF-omgångar (första gav inga befruktade ägg, men sedan har vi gjort ett ET innan sommaren och ett ET efter sommaren) testade jag äntligen positivt för en vecka sen. Starka, klarblåa streck. Såna där plus jag drömt om i flera år!

    Några dagar efter BIM blev plusset svagare och svagare och till slut ringde jag IVF-kliniken pga den oron och de tog in oss på VUL och blodprov idag i vecka 5+1. I eftermiddags ringde dom och sa att HCG är 6. Dvs det finns ingen graviditet kvar och jag ska sluta med Lutinus för att få igång blödning.

    Jag känner mig helt tom och så otroligt ledsen. Bara gråter och gråter. Hur tar jag mig vidare efter detta?

    Finns det någon därute som fått missfall efter IVF och som senare fått ett barn? 

    Just nu känns det som att allt är helt hopplöst och att det aldrig kommer att bli något barn för oss. Och det gör så förjävligt ont :( :( :( 

    Vore så tacksam för era erfarenheter

  • Svar på tråden Missfall efter IVF - kan någon ge hopp?
  • Cyanea
    celavie1 skrev 2016-06-13 23:03:28 följande:

    Måste bara berömma den här tråden. Fann den kort efter mitt missfall i maj då jag kände mig så trasig. Här fann jag förstående människor som visste vad jag gick igenom och kunde skriva om det på ett sätt som jag kunde relatera till. Har fortsatt läsa i tråden som rehabilitering.

    finee: jag känner så igen dina tankar och din smärta. Den är närapå fysisk. Jag tror man växer av motgångar och sorger. Det känns som man man bara kör på och inte reflekterar så mycket då allt går ens väg. Man har inte vett och njuta riktigt på något vis. Veckorna efter mitt missfall har jag försökt att våga möta min rädsla och sorg. Gråta, förbanna och älta. Men jag har även försökt aktivera mig med jobb, hästar och naturen för att kunna andas och tänka på annat också. Det var svårt först men plötsligt en dag kom jag på mig själv med att skratta till ett galet klipp på nätet. För mig var det viktigt att sätta upp en plan på saker jag skulle göra för att förverkliga vår dröm om ett barn. I början var det enkla aktiviteter som att börja äta vitaminer, promenera med en kompis, laga god mat och njuta av naturen. Nästa steg blir att boka en tid för ny IVF till hösten (om de bedömer att det är vettigt) alternativt kontakta en utländsk klinik för äggdonation. 
    Ibland måste man ta krokiga vägar mot målet......
    I korta stunder kan man lätt få panik av ovissheten och rädslan för att misslyckas men man tar sig igenom om man börjat tänka på sin plan och kramar någon man håller av.


    Åh vad härligt, vad glad jag blir att det hjälpt dig <3 

    Du ger bra råd, tycker jag. Det är toppen att engagera sig i sånt man mår bra av för att läka, men att ändå ta sig tid till sorgearbetet. 

    Varför behöver ni kontakta en klinik utomlands om jag får fråga? 

    Jag håller verkligen tummarna för att det går bättre till hösten. Stort lycka till!!! 
  • celavie1
    Cyanea skrev 2016-06-14 20:04:16 följande:

    Åh vad härligt, vad glad jag blir att det hjälpt dig <3 

    Du ger bra råd, tycker jag. Det är toppen att engagera sig i sånt man mår bra av för att läka, men att ändå ta sig tid till sorgearbetet. 

    Varför behöver ni kontakta en klinik utomlands om jag får fråga? 

    Jag håller verkligen tummarna för att det går bättre till hösten. Stort lycka till!!! 


    Tack goa du! Vi måste söka äggdonation utomlands då jag hunnit bli 40 år. Då erbjuds det inte inom landstinget. Dumt tycker jag för det är ju oftast då man har sämre äggreserv och behöver donation.

    Grät floder då det gick upp för mig (sas på ett väldigt okänsligt sätt av en läkare). Känns så tråkigt och ledsamt att vara för gammal.

    Upptäckte dock att de erbjuder äggdonation utomlands. Exempelvis i Riga. Dit sätter jag mitt hopp om mina ägg inte funkar i IVF. Inte mina gener men kanske ändå kan bli mamma. LYCKA!!!

    Vad härligt det är och höra hur du tog dig igenom allt det jobbiga och nu njuter med din bebis. Himla fint också att du tar dig tid och stötta oss också. Kramar i massor!
  • celavie1
    calabalic skrev 2016-06-14 05:11:49 följande:

    Vi försökte i 5 år - oförklarligt barnlösa - innan vi lyckades på fjärde ivf-insättningen. Vid första och andra uppstod kemiska graviditeter, tidiga missfall. Det var frustrerande att se ett plus som sen försvann igen, samtidigt gav det lite blodad tand för så långt hade vi ju aldrig kommit förut. Vid tredje hände ingenting. Vid fjärde tog det sig plötsligt och ledde till en underbar son! 3 månader efter att han föddes blev jag spontant och oplanerat gravid igen, då hade vi bara haft sex 2 ggr sen sonen kom, jag helammande och hade inte haft nån mens så inte en tanke på ÄL. Jag vet fortfarande inte vad som var felet under de 5 år vi inte lyckades, men jag tänker att man kanske går igenom fertilitetscykler i livet - vissa perioder är man mer mottaglig än andra.


    Men vilken resa du gjort. Och vilket lyckligt slut. Tack för att du delade med dig!

    Jag hoppas jag snart kommer in i någon form av fertil cykel. Kram!
  • Cyanea
    celavie1 skrev 2016-06-14 23:27:26 följande:
    Tack goa du! Vi måste söka äggdonation utomlands då jag hunnit bli 40 år. Då erbjuds det inte inom landstinget. Dumt tycker jag för det är ju oftast då man har sämre äggreserv och behöver donation.

    Grät floder då det gick upp för mig (sas på ett väldigt okänsligt sätt av en läkare). Känns så tråkigt och ledsamt att vara för gammal.

    Upptäckte dock att de erbjuder äggdonation utomlands. Exempelvis i Riga. Dit sätter jag mitt hopp om mina ägg inte funkar i IVF. Inte mina gener men kanske ändå kan bli mamma. LYCKA!!!

    Vad härligt det är och höra hur du tog dig igenom allt det jobbiga och nu njuter med din bebis. Himla fint också att du tar dig tid och stötta oss också. Kramar i massor!
    Usch vad ledsamt att ni inte får mer hjälp från landstinget :'( Och så fruktansvärt dåligt av läkaren att vara okänslig. Det är ju helt uppenbart att det är ett oerhört knäckande besked. 

    Jag håller tummarna för utomlands! Jag tycker mig ha läst om bl.a. Riga ett antal gånger, bara positiva erfarenheter. Gener är en så oerhört liten del av föräldraskap, jag tror att det kvittar fullständigt bara man får sitt efterlängtade barn <3 

    Hoppas det snart går vägen för er! 
  • celavie1

    Liten uppdatering från mig.
    Min plan var att starta upp en ny IVF behandling i Falun nu i augusti men jag fick boka av besöket pga av graviditet!! Fattar ingenting. Hade ju paus från de påfrestande försöken och njöt av lite semester och god mat. Plötsligt var mensen sen men jag trodde det berodde på att menscykeln ännu inte kommit i fas igen efter missfallet så jag väntade lite innan test. Döm om min chock då det stod gravid 2-3 veckor!!
    Pga vår historik med barnlöshet och missfall har jag fått vara på vul i vecka 8 och ul i vecka 10 (i fredags). Den lilla växer som den ska och hjärtat pickar. Måtte det få fortsätta så. Vill att veckorna ska gå fort tills man kan känna sig säkrare. Hjärtat svämmade över när jag tittar på bilden från ultraljudet. Hjärta

  • Cyanea

    Men åh, vad underbart att höra!!! STORT grattis och lycka till!!! 

    Och bara så du vet - missfallsrisken är redan minimal nu när du sett att hjärtat slår :) 

  • finee
    celavie1 skrev 2016-09-04 09:14:59 följande:

    Liten uppdatering från mig.

    Min plan var att starta upp en ny IVF behandling i Falun nu i augusti men jag fick boka av besöket pga av graviditet!! Fattar ingenting. Hade ju paus från de påfrestande försöken och njöt av lite semester och god mat. Plötsligt var mensen sen men jag trodde det berodde på att menscykeln ännu inte kommit i fas igen efter missfallet så jag väntade lite innan test. Döm om min chock då det stod gravid 2-3 veckor!!

    Pga vår historik med barnlöshet och missfall har jag fått vara på vul i vecka 8 och ul i vecka 10 (i fredags). Den lilla växer som den ska och hjärtat pickar. Måtte det få fortsätta så. Vill att veckorna ska gå fort tills man kan känna sig säkrare. Hjärtat svämmade över när jag tittar på bilden från ultraljudet. 


    Nämen det är ju helt FANTASTISKT! Största grattiset och varmaste kramen<3 Verkligen!! Blir så glad för er skull!!

    Själv har jag precis gjort ett FET-försök som blev svagt plus, sedan minus. Helgen har varit hemsk. Mensen kom idag. Så det blev en kemisk graviditet Känns så tungt. Ska ringa till kliniken och hoppas på att få köra nästa FET redan i den här cykeln. Det borde gå va? Tog bara Lutinus, som jag tog sista i fredags. Orkar inte med all väntan, sommaren har varit jättejobbig med tre månaders väntan. Kram på er alla<3
  • Cyanea
    finee skrev 2016-09-04 10:13:16 följande:
    Nämen det är ju helt FANTASTISKT! Största grattiset och varmaste kramen<3 Verkligen!! Blir så glad för er skull!!

    Själv har jag precis gjort ett FET-försök som blev svagt plus, sedan minus. Helgen har varit hemsk. Mensen kom idag. Så det blev en kemisk graviditet Känns så tungt. Ska ringa till kliniken och hoppas på att få köra nästa FET redan i den här cykeln. Det borde gå va? Tog bara Lutinus, som jag tog sista i fredags. Orkar inte med all väntan, sommaren har varit jättejobbig med tre månaders väntan. Kram på er alla<3
    Usch vad tråkigt :'( 

    Jag tror att det kan gå, beroende på vilken klinik och läkare man har. Jag fick köra direkt cykeln efter när jag gjorde FET, dock fick jag inget plus mellan. Men fråga och stå på dig att det är vad du vill. 

    Jag håller tummarna för att det går bättre nästa gång! Även om man självklart vill behålla det lilla livet betyder ju det här att era embryon kan fortsätta utvecklas i livmodern och att de kan fästa. Förhoppningsvis är nästa embryo starkt nog att bli en bebis. 

    Stort lycka till, och styrkekram! 
  • CB1982

    Jag är själv gravid i v 34 nu.

    Har 3 missfall och ett utomkvedshavandeskap bakom oss.

    Förra sommaren så fick jag mitt senaste missfall och var så i v 11 och det tog mig oerhört hårt och jag kände som dig TS att vi aldrig skulle lyckas.

    Jag ville inte ens göra fler försök längre, orkade helt enkelt inte.

    Jag sörjde det barnet vi aldrig fick och som jag redan älskade.

    Men efter 6 månader så kände jag/vi oss redo igen och gjorde ett nytt försök. Detta har dessutom mitt i en flytt så jag trodde verkligen inte att det skulle lyckas. Det som var bra var att jag hade så mycket annat att tänka på så vips som det var kom testdagen som visade plus.

    Givetvis blev vi glada men ingen av oss vågade hoppas. Först när vi kom förbi vecka 20 så började jag slappna av och tanken på att vi faktiskt skulle få barn infann sig.

    Så TS, det viktigaste nu är att låta sorgen ta sin tid och om du/ni den därefter känner er redo så påbörja ett nytt försök. Men var säker på att vara redo och fått förnyad energi och hopp igen.

    Kramar

  • Emmmasss

    Hej,

    Hittade denna tråd nu och hoppas någon fortsatt läser här. Vill ventilera lite...

    Vi har gjort 3 icsi där ingen tagit sig till graviditet och inga till frysen. Varit rätt uppgiven. Gjorde nu efter 1 års vila, vårt fjärde försök. Nu med korta metoden samt trombyl och prednisilon. Och om jag blev förvånad och superglad när det 3 dagar innan testdag och på testdag visar pluss!!

    Men glädjen blev kort, då jag 3 dagar efter testdag (5+2) började få rosa på papperet. Tog ett test som var minus! Kontaktade ivf kliniken som sa att avvakta tills månd och ta nytt test (imorgon) men igårkväll lörd började det blöda mer och mer.. Och jag är säker på missfall. Därför var det nog neg test också.

    Ska förstås testa imorgon, blev nämligen återfört 2 embryo, men känns ju kört då testet var neg.

    Har någon varit med om nåt liknande och blivit gravid sen? Känns ju bra att jag KAN bli gravid, samtidigt känns det som det är nåt fel på våra embryo som inte klarar sig till frysen, eller dör direkt några dagar efter pluss...

    Kram på er därute.. Så grymt orättvist känns allt..

  • amandawic
    Emmmasss skrev 2016-10-23 21:37:15 följande:

    Hej,

    Hittade denna tråd nu och hoppas någon fortsatt läser här. Vill ventilera lite...

    Vi har gjort 3 icsi där ingen tagit sig till graviditet och inga till frysen. Varit rätt uppgiven. Gjorde nu efter 1 års vila, vårt fjärde försök. Nu med korta metoden samt trombyl och prednisilon. Och om jag blev förvånad och superglad när det 3 dagar innan testdag och på testdag visar pluss!!

    Men glädjen blev kort, då jag 3 dagar efter testdag (5+2) började få rosa på papperet. Tog ett test som var minus! Kontaktade ivf kliniken som sa att avvakta tills månd och ta nytt test (imorgon) men igårkväll lörd började det blöda mer och mer.. Och jag är säker på missfall. Därför var det nog neg test också.

    Ska förstås testa imorgon, blev nämligen återfört 2 embryo, men känns ju kört då testet var neg.

    Har någon varit med om nåt liknande och blivit gravid sen? Känns ju bra att jag KAN bli gravid, samtidigt känns det som det är nåt fel på våra embryo som inte klarar sig till frysen, eller dör direkt några dagar efter pluss...

    Kram på er därute.. Så grymt orättvist känns allt..


    Åh vad jag känner igen mig i ditt inlägg! Om du går tillbaks till början av denna tråd så kommer du kunna läsa mina inlägg efter mitt missfall och misslyckade fet.

    Vi gjorde vår andra behandling i mars i år och fick därefter ett tvådagars embryo tillbaks. 2 blastisar fick vi även till frysen.

    Jag har opererats väldigt mycket i magen, samt tagit bort en äggledare. Har därför massa ärrbildningar och sammanväxtningar i magen. På något sätt hade jag ställt in mig på att jag nog inte skulle kunna bli gravid. Men hoppet är ju det sista som lämnar en och vad gör man inte för att få en mini så vi påbörjade ivf. Första behandlingen blev väldigt misslyckad, men på andra fick vi som sagt 3 embryon som hade bra kvalitet.

    Efter ET på andra behandlingen fick vi till min stora chock och glädje för första gången ett plus på Stickan. Detta varade precis som för dig också i 3 dagar då jag på den tredje dagen efter test började blöda.

    Tog ett nytt test som visade negativt och dagen efter satte blödningen igång på allvar.

    Sorgen var stor och jag trodde vi aldrig skulle lyckas, men endå så var ju plusset ett tecken på att det faktiskt GÅR! Jag KUNDE ju bli gravid!

    Vi väntade tills blödningen upphörde och jag var tvungen att ha en mens och sedan skulle vi kunna få göra vår första frysinsättning. Denna gjorde vi i maj och det tog sig inte.

    Här kraschade jag totalt och jag och sambon bestämde oss för att ha ett uppehåll under sommaren och bara försöka samla ihop kraft till nästa försök.

    Nästa och sista frysinsättningen innan ny behandling gjorde vi i augusti och den 28e augusti fick vi ett plus, igen!

    Tiden därefter präglades av oro samtidigt som jag var överlycklig över att vara gravid igen.

    Imorgon går jag in i vecka 14 och enligt fredagens kub-test ser allting bra ut än så länge! :) har fortfarande inte förstått det helt och hållet än, men det kanske inte är så konstigt med tanke på den resan som tog oss hit.

    Hoppas min historia inger lite hopp och ljus i allt mörker jag vet att du känner just nu. Som sagt så vet jag exakt hur du känner dig.

    Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni kommer få uppleva ett plus igen, vilket ni har en stor chans till att göra eftersom ni faktiskt har fått det innan. Det om något bevisar ju att ni inte gör allt det här förgäves :)

    Stor kram till dig! <3
  • Emmmasss

    Tusen tack för ditt svar!!

    Så skönt att höra att det KAN gå! Ger hopp när allt känns svart, och också skönt att höra frpn någon som varit med om samma. Känns inte som någon egentligen förstår, hur väl de än vill, när man kämpat och hoppats så länge, och ser en gnutta ljus i 3 dagar (och hinner planera 9 mån och mer därtill i huvudet på dessa dagar...) och sen rycks mattan undan för fötterna, blir så tomt och hopplöst.

    Håller alla tummar för Er och stort grattis till graviditeten!! :)

  • amandawic
    Emmmasss skrev 2016-10-23 21:37:15 följande:

    Hej,

    Hittade denna tråd nu och hoppas någon fortsatt läser här. Vill ventilera lite...

    Vi har gjort 3 icsi där ingen tagit sig till graviditet och inga till frysen. Varit rätt uppgiven. Gjorde nu efter 1 års vila, vårt fjärde försök. Nu med korta metoden samt trombyl och prednisilon. Och om jag blev förvånad och superglad när det 3 dagar innan testdag och på testdag visar pluss!!

    Men glädjen blev kort, då jag 3 dagar efter testdag (5+2) började få rosa på papperet. Tog ett test som var minus! Kontaktade ivf kliniken som sa att avvakta tills månd och ta nytt test (imorgon) men igårkväll lörd började det blöda mer och mer.. Och jag är säker på missfall. Därför var det nog neg test också.

    Ska förstås testa imorgon, blev nämligen återfört 2 embryo, men känns ju kört då testet var neg.

    Har någon varit med om nåt liknande och blivit gravid sen? Känns ju bra att jag KAN bli gravid, samtidigt känns det som det är nåt fel på våra embryo som inte klarar sig till frysen, eller dör direkt några dagar efter pluss...

    Kram på er därute.. Så grymt orättvist känns allt..


    Hej! Längesedan jag var inne i denna tråden nu. Hur har det gått för dig? <3
  • Emmmasss

    Tack som frågar! :)

    Inne på 5e försöket nu. Inga till frysen. En 7- och en 9-cellug tillbaka som var fina.

    Testdag 13 feb, dag 11 efter ET är imorgon. Och det är då normalt jag har fått min mens.

    Tyvärr känner jag jättemkt "värk" i livmodern och har redan gett upp.

    Lär väl visa sig närmaste 1-2 dagarna. Deppigt. :(

  • Entsko

    Hejsan, 

    Jag vet inte om denna tråden fortfarande är aktiv men ville bara säga STORT TACK då det gett mig lite förhoppningar att jag kommer bli gravid igen. 


    Efter fyra återföringar och två ägguttag fick vi äntligen vårt första plus. Vi har försökt i snart två år ( ett med IVF) och man har inte hittat något som kan vara anledningen att vi inte blir gravida hos mig eller min man. Jag fick en liten blödning veckan innan tidigt ultraljud men verkligen pyttelite. Ringde kliniken som sa att det antagligen inte betyder något. Men på ultraljudet blev mardrömmen sann och fostret hade slutat växa. Jag fick ingen naturlig blödning utan fick tabletter för att få missfall. 


    Jag mår/har mått så otroligt dåligt, är livrädd att vi aldrig kommer bli gravida igen och hur många fler försök som behövs. Jag tappar orken mer och mer varje gång och allt blir ett enda stort trauma. Nu skall vi på ultraljud nästa vecka igen men tog ett test idag som fortfarande visade positivt.? 

    Men tack till er och ni är alla så starka, hoppas verkligen att det är vår tur snart ❤️. 


     

Svar på tråden Missfall efter IVF - kan någon ge hopp?