• celavie1

    Missfall efter IVF - kan någon ge hopp?

    Vad härligt och läsa att det gått så bra för er efter era vedermödor. Jag sitter i den sitsen just nu. Efter 1.5 IVF behandling blev jag gravid. Stor lycka!!!! Sedan i vecka 9 blev det klart via vul att jag fått ett MA. Stor sorg............

    Känns som hjärtat ska brista. Jag har varit svårstimulerad under ivf och fick bara ut ett ynka ägg som sattes in. Jag är 40 år så det stressar mig också. Måste orka tro att det ska kunna gå men var finner man styrkan?

  • celavie1

    Tack så mycket för era svar. Hade en tuff kväll igår med blödning och kramper I magen. Känns bättre nu så det mesta har nog kommit ut nu. Skönt att kroppen tog tag i det som måste göras.

    Har perioder under dagen då jag sörjer svårt men det finns även perioder då jag tänker framåt. Tar en dag i taget och njuter av det gröna ute. I höst tänker vi försöka igen om läkaren håller med. Vill trampa den stigen och hoppas lyckan kommer

  • celavie1
    EricaSE83 skrev 2016-05-21 16:24:18 följande:

    Det är ett jättebra tecken att du blev gravid!!!! Vet att det känns som en klen tröst, men din kropp har bevisat att det går. Läkarna på vår klinik tyckte att våra chanser ökade efter att vi fått missfallet eftersom det visar på att det faktiskt kan gå. Sedan är det tyvärr ren och skär otur att få ett missfall när man äntligen lyckats.

    Det är svårt att orka precis efter att man fått så tråkiga besked, men orken kommer åter! Jag tror också att det hjälper att lämna över kontrollen till läkarna och lita på dem. De utför inte behandlingar de inte tror ska funka, så de gånger du själv inte orkar tro - lita på deras tro!

    Vet inte alls om det var det som hjälpte mig men jag åt 500mg q10 om dagen och åt melatonin 2 mg per natt innan mina sista tre stimuleringar. Första försöket fick vi fem ägg som var av sisådär kvalitet, men kvaliteten blev bättre för varje försök och sista två omgångarna fick vi ut 11 ägg. Vid sista försöket var samtliga ägg mogna. Vi bytte från Gonal-f 150 ie till Menopur 300 ie efter första misslyckade stimuleringen också. Som sagt, är ju omöjligt att veta vad som ledde till vad, men för min del kändes det som att det inte skadade att försöka med lite av varje.

    Stor kram till dig! Jag vet verkligen hur tungt det kan kännas, bryt ihop och var ledsen och kom sedan igen när du orkar. Det finns hopp!


    Var det din läkare som förespråkade de kosttillskott du tog? Visst kan man inte köpa melatonin receptfritt?
  • celavie1
    Cyanea skrev 2016-05-22 12:00:20 följande:

    Du har en toppenkropp som verkligen fattar. Den kan vara gravid men den kan även stöta ut det som inte blir något. Jobbigt för dig förstås, men kroppen verkar fungera som den ska. 

    Jag vet att det är jobbigt när sorgen slår till, den är en liksom övermäktig på alla sätt och vis, men det är ju trots allt väldigt positivt att du har stunder som det är bättre. Små andningshål liksom så du håller dig vid liv en stund till. Det låter som att du gör det absolut bästa av det genom att ta det dag för dag och njuta av det som finns att njuta av. 

    Skönt också att du verkar veta vad du vill. Är man för ambivalent är det ännu ett hinder att ta sig över, så bara att veta var du siktar är något som förmodligen kommer hjälpa dig något enormt. Jag håller tummarna för att läkaren håller med om att försöka igen och att det går ännu bättre den gången :)


    Du är i sanning en fantastisk person! Dina ord känns genuina och stärker mig. Tack!
  • celavie1
    amandawic skrev 2016-05-22 12:06:51 följande:

    Här har mensen kommit.. Så det verkar vara kört, igen... :(

    Man börjar känna sån hopplöshet nu alltså.. Ska det någonsin bli vår tur?


    Förstår din frustration och sorg nu. Jag försöker hantera min ångest och sorg med att fundera ut sätt att stärka min kropp med för fortsatta försök. Goda och nyttiga matrecept, kosttillskott, långa promenader i sol, njuta av naturen, långa samtal med vänner som ger energi och ridturer i skogen. Prata mycket med din sambo, gråt och kramas. I svåra tider kan man faktiskt komma närmare varandra vilket underlättar.

    Ovissheten är verkligen det värsta. Man skulle vilja kunna se målet i slutet så man orkar vidare. Har ni försökt få barn länge?
  • celavie1

    Måste bara berömma den här tråden. Fann den kort efter mitt missfall i maj då jag kände mig så trasig. Här fann jag förstående människor som visste vad jag gick igenom och kunde skriva om det på ett sätt som jag kunde relatera till. Har fortsatt läsa i tråden som rehabilitering.

    finee: jag känner så igen dina tankar och din smärta. Den är närapå fysisk. Jag tror man växer av motgångar och sorger. Det känns som man man bara kör på och inte reflekterar så mycket då allt går ens väg. Man har inte vett och njuta riktigt på något vis. Veckorna efter mitt missfall har jag försökt att våga möta min rädsla och sorg. Gråta, förbanna och älta. Men jag har även försökt aktivera mig med jobb, hästar och naturen för att kunna andas och tänka på annat också. Det var svårt först men plötsligt en dag kom jag på mig själv med att skratta till ett galet klipp på nätet. För mig var det viktigt att sätta upp en plan på saker jag skulle göra för att förverkliga vår dröm om ett barn. I början var det enkla aktiviteter som att börja äta vitaminer, promenera med en kompis, laga god mat och njuta av naturen. Nästa steg blir att boka en tid för ny IVF till hösten (om de bedömer att det är vettigt) alternativt kontakta en utländsk klinik för äggdonation. 
    Ibland måste man ta krokiga vägar mot målet......
    I korta stunder kan man lätt få panik av ovissheten och rädslan för att misslyckas men man tar sig igenom om man börjat tänka på sin plan och kramar någon man håller av.

  • celavie1
    Cyanea skrev 2016-06-14 20:04:16 följande:

    Åh vad härligt, vad glad jag blir att det hjälpt dig <3 

    Du ger bra råd, tycker jag. Det är toppen att engagera sig i sånt man mår bra av för att läka, men att ändå ta sig tid till sorgearbetet. 

    Varför behöver ni kontakta en klinik utomlands om jag får fråga? 

    Jag håller verkligen tummarna för att det går bättre till hösten. Stort lycka till!!! 


    Tack goa du! Vi måste söka äggdonation utomlands då jag hunnit bli 40 år. Då erbjuds det inte inom landstinget. Dumt tycker jag för det är ju oftast då man har sämre äggreserv och behöver donation.

    Grät floder då det gick upp för mig (sas på ett väldigt okänsligt sätt av en läkare). Känns så tråkigt och ledsamt att vara för gammal.

    Upptäckte dock att de erbjuder äggdonation utomlands. Exempelvis i Riga. Dit sätter jag mitt hopp om mina ägg inte funkar i IVF. Inte mina gener men kanske ändå kan bli mamma. LYCKA!!!

    Vad härligt det är och höra hur du tog dig igenom allt det jobbiga och nu njuter med din bebis. Himla fint också att du tar dig tid och stötta oss också. Kramar i massor!
  • celavie1
    calabalic skrev 2016-06-14 05:11:49 följande:

    Vi försökte i 5 år - oförklarligt barnlösa - innan vi lyckades på fjärde ivf-insättningen. Vid första och andra uppstod kemiska graviditeter, tidiga missfall. Det var frustrerande att se ett plus som sen försvann igen, samtidigt gav det lite blodad tand för så långt hade vi ju aldrig kommit förut. Vid tredje hände ingenting. Vid fjärde tog det sig plötsligt och ledde till en underbar son! 3 månader efter att han föddes blev jag spontant och oplanerat gravid igen, då hade vi bara haft sex 2 ggr sen sonen kom, jag helammande och hade inte haft nån mens så inte en tanke på ÄL. Jag vet fortfarande inte vad som var felet under de 5 år vi inte lyckades, men jag tänker att man kanske går igenom fertilitetscykler i livet - vissa perioder är man mer mottaglig än andra.


    Men vilken resa du gjort. Och vilket lyckligt slut. Tack för att du delade med dig!

    Jag hoppas jag snart kommer in i någon form av fertil cykel. Kram!
  • celavie1

    Liten uppdatering från mig.
    Min plan var att starta upp en ny IVF behandling i Falun nu i augusti men jag fick boka av besöket pga av graviditet!! Fattar ingenting. Hade ju paus från de påfrestande försöken och njöt av lite semester och god mat. Plötsligt var mensen sen men jag trodde det berodde på att menscykeln ännu inte kommit i fas igen efter missfallet så jag väntade lite innan test. Döm om min chock då det stod gravid 2-3 veckor!!
    Pga vår historik med barnlöshet och missfall har jag fått vara på vul i vecka 8 och ul i vecka 10 (i fredags). Den lilla växer som den ska och hjärtat pickar. Måtte det få fortsätta så. Vill att veckorna ska gå fort tills man kan känna sig säkrare. Hjärtat svämmade över när jag tittar på bilden från ultraljudet. Hjärta

Svar på tråden Missfall efter IVF - kan någon ge hopp?