Missfall efter IVF - kan någon ge hopp?

Beklagar verkligen! Missfall är skit. Men det positiva är trots allt att du nu vet att du kan bli gravid och i princip alla som kan bli gravida kan också få barn. Det är mitt hopp fortfarande efter 13.e IVF:en och 6:e ED:n och nu gravid.  

Åh vännen, jag beklagar verkligen :'( 

Jag gjorde ett FET i Februari/Mars. Jag plussade för första gången i mitt liv och vi var överlyckliga. Dagen efter började jag blöda. Det blev tidernas mest odramatiska, mest utdragna missfall, som inte konstaterades förrän i v. 8. Jag misstänkte det, men de hade hela tiden sagt att det kunde vara en normal blödning.

Jag var jäkligt knäckt över det, samtidigt som jag kände att jag äntligen fått bekräftelse på att jag kunde bli gravid. Jag försökte fokusera på det. Sen har jag en grymt bra läkare på IVF-kliniken som förstår mig. Hon gav klartecken för nytt FET redan cykeln därpå (jag gjorde stimulerat FET, så jag behövde inte invänta mensen). Då hade jag något att se fram emot. 

Det var sista återföringen på det försöket, så jag kände stor nervositet. Samtliga kvarvarande tre embryon tinades och odlades tre dagar till. Ett höll tillräckligt god kvalitet för att sättas tillbaka. Vi fick till och med titta på det i mikroskop :D Dagen före TD blödde jag dock igen, så hoppet sjönk. Maken skulle ta examen dagen därpå, så vi beslutade oss för att göra slut på lidandet. Jag gjorde ett CB plus på eftermiddagen, och tamejfan - där var ett starkt, fint plus. 

Morgonen därpå testade jag med CB digital som visade Gravid 2-3. Jag trodde inte på det, men i v. 8 såg vi ett litet embryo med pickande hjärta på VUL. På RUL i v. 18 fick vi reda på att det är en fin liten dotter vi väntar, igår lyssnade vi på hennes hjärta hos MVC och imorgon går vi in i v. 26. Alldeles just nu när jag skriver ligger hon och sparkar så gott i magen på mig <3 

För oss hände det snabbt efter vårt MF, och jag hoppas så innerligt att det kan hända dig också. Det finns ingenting som säger att din graviditet var en engångshändelse, utan det säger snarare att ni faktiskt kan bli gravida. Missfallet har enbart med embryot att göra, inte dig eller din förmåga att bli gravid. 

Låt det göra ont, för det gör jävligt ont. Du behöver hantera sorgen innan du går vidare. Om du kan, försök att ta till dig det som faktiskt är värt att ta med dig som t.ex. att ni kan bli med barn. Blicka framåt och försök att ha ett tydligt mål som inte ligger för långt bort i tiden. Ägna dig åt saker du tycker om och ta hand om dig själv och din sambo. Ät och drick sånt du inte får när du blir gravid (och jag skriver när, inte om, för det kommer att hända en vacker dag). Ta tillvara på tiden du inte bär på ett nytt liv och som du inte är förälder (även om jag vet att orden klingar tomt då man inte vill något mer än vara förbi den tiden). 

Stor styrkekram <3 

Uch vad tråkigt för er! Sitter själv just nu och genomlider ett ma efter vårt 2a FET, känns så tungt! Förra sommaren fick vi efter 1 års försök också ett plus och såg hjärtat slå...några dgr senare blev det konstaterat ma.

Hoppas vi bägge får lyckas till slut!

Så hemskt att höra.. Missfall är fruktansvärt. Och det måste vara änn värre för er som kämpat så.

Det positiva är att du KAN bli gravid. Det finns inget som säger att det inte kan bli av nästa försök.

Sörj och kämpa vidare. När du senare håller ditt barn i famnen kommer du tycka allt var värt det.

Önskar er all lycka

Åh, vad jag känner med dig! Det känns så jäkla orättvist att få missfall när man redan gått igenom IVF, med alla påfrestningar det innebär. Hoppas att jag kan ge dig lite hopp. Jag fick först en barn via IVF och fick därefter två missfall. Jag frågade min läkare om jag skulle göra nån utredning, men hon sa att missfall tyvärr är så vanligt tidigt i graviditeten att det inte "betyder" något (medicinskt alltså). Vi försökte med ytterligare en IVF och fick därefter vårt andra barn. Så ge absolut inte upp! Du kan som flera har sagt bli gravid och missfallet, även om det är fruktansvärt sorgligt, berodde förmodligen bara på otur, inget annat.

Stort tack för alla svar  Det värmer verkligen att se att det finns så många fina människor där ute.

Grattis till er som efter mycket kämpande äntligen fått barn eller är gravida!!! Det skänker så mycket hopp för mig och säkert andra som är i den här situationen att få läsa om att det faktiskt kan sluta lyckligt. Tack för att ni så osjälviskt lägger ett par minuter på att stötta en helt främmande tjej på andra sidan skärmen :) <3 Jag läser era inlägg om och om igen och gläds så åt att ni nu har era barn hos er, eller ett barn i magen på väg.

Gweny, förhoppningsvis är det vår tur snart! Man inser att man är så mycket starkare än man tror i den här processen. Man bryter ihop och sen reser man sig och kommer igen. Visst borde vi till slut få vår belöning för allt detta slit!?

STORA KRAMAR till er alla

Jag håller tummarna för både dig, TS, och Gweny. Vet inte alls om det tröstar er just nu, men så här i efterhand vet jag att det var värt allt. Det var meningen att vi skulle behöva genomgå ofrivillig barnlöshet, utredning, IVF och även ett MF, för hade vi inte det hade vi inte väntat just vårt lilla mirakel. Jag hoppas att ni inom kort kommer sitta där med en liten i magen som sparkar och känna att allt är logiskt. Vägen var tung och mörk, men det kunde inte ha varit på något annat sätt. Kram på er <3 

Tänkte bara skriva och uppdatera här om det är så att någon googlar fram den här gamla tråden.

Jag är nu gravid igen och väntar tvillingar efter sommaren. Allt ser jättefint ut med dem och det sparkar för fullt i magen. Så om någon annan nu är i samma situation som jag var i, det finns absolut hopp även efter många misslyckade försök och missfall på vägen!

Kram

Härligt att höra!!! Stort grattis och lycka till!!