Vad är det som gör att mga INTE vill amma??

Efter att ha kikat runt har jag konstaterat att men måste ha antingen lagom stora/små bröst för att få till ögonkontakten vid amning, eller kunna lägga dem bredvid sig vid amning eller annan halvjobbig ställning (min rygg dog nästan av liggamning). Jag har väldigt små bröst så de kunde helt enkelt inte ligga på annat sätt än rakt på vårtan och låg då surt och titta in i armhålan.

Jag trivs inte med att amma, tycker det är obehagligt och psykiskt jobbigt enkelt uttryckt. Jag vill ha min kropp för mig själv, må låta egoistiskt men sån är jag, jag mådde oerhört dåligt av att amma och det förstörde den redan jobbiga spädbarnstiden med första barnet.

Jag tycker att spädbarnstiden är en oerhört jobbig tid, och jag gör allt jag kan för att göra det bästa av situationen och dit hör då oxå valet att inte amma. Jag har oxå ett stort behov att kunna komma mig ut på ef då sambon kommer hem, ut och rida, träna eller jobba för att ladda batterierna för natten och nästa dag, det skulle inte funka (lika bra) om jag ammade.

Men visst är det bängligt med flaska ibland, så är det, men för mig(oss) är det ändå ett bättre val.

Du är på FL nu TS, här kan du fråga alltfrån varför folk inte vill ha analsex, eller lägga ut bilder på och fråga om ditt underliv och det är fullt acceptabelt, att däremot ställa en allmän fråga varför man inte ammar däremot är för "privat"

Jag ammade inte förra gången och kommer inte göra det nu. Jag hatar att vara gravid och har mått väldigt dåligt av det. Jag längtar efter att få ha min kropp ifred och jag är rätt säker på att anknytningen till barnet kommer att bli skadad om jag ammar. Redan som gravid känner jag mig som en jätteko när brösten har växt nästan två storlekar. Jag hade känt mig jätteäcklad av att amma.

Jag älskade att flaskmata och fick underbar ögonkontakt och kände massa kärlek till mitt barn. Min man blev mycket delaktig och dottern har inte blivit så beroende av bara mig som jag sett ammande barn blir av sina mammor. Mamma och pappa är lika viktiga för henne.

Jag tar det inte alls som kritik när folk frågar varför jag inte ska amma och jag skäms inte alls. Förra gången var jag mer osäker och rädd för vad omgivningen skulle tycka.

Jag valde att sluta amma första barnet tidigt eftersom det krånglade och vi ändå inte fick till helamning. Efter strulet som var övervägde jag starkt att inte alls amma tvåan, inte ens försöka alltså. Men ändrade mig och han helammades till sex månader utan problem.
Jag kan tänka mig mängder av skäl till att man inte vill amma. Varav dåliga erfarenheter från tidigare barn är en. Att det strular och inte vill fungera smidigt en annan. Att man helt enkelt inte vill (av vilken anledning som helst). Osv osv. Bara fantasin sätter gränser.

Skönt att läsa att det finns mammor som inte ammar av så kallade "egoistiska" skäl. Jag väntar mitt första och vill absolut inte amma. Dels för jag måste få ha tid själv, har häst och ett aktivt liv på gymmet som jag vill återuppta så fort som möjligt efter födseln. Att kalla mammor som väljer att se till att få egen tid att återhämta sig egoistiska eller rentav oansvariga tycker jag är hårt och fel. Är det bättre att ha en mamma som är helt slut och knappt orkar ta hand om sig själv?
Men kanske det den viktigaste anledningen för oss två, min sambo och jag, är att han ska få lika mycket kontakt och ansvar som jag, redan från början. Jag vill att han ska kunna mata den lilla om jag är sliten och behöver sova en natt.