Vad är det som gör att mga INTE vill amma??

Jag vill inte amma för att det känns äckligt att ett barn ska suga på mina bröst.
Jag vill inte amma för att jag vill ha tillbaka min kropp efter graviditeten och inte behöva agera matmaskin åt min dotter.
Jag vill inte amma för att kunna dela ansvar för matningen med barnets pappa.
För mig har amning aldrig varit ett alternativ, det känns inte okej för mig, känns inte naturlig el "mysigt".

Av flera orsaker.

- Det känns onaturligt för mig på något sätt, har aldrig riktigt gillat att någon tar på mina bröst, har inte mycket känsel i dem.
- Jag är allergisk mot massa saker och tror att risken att barnet blir allergisk minskar om jag inte ammar det, eftersom det får antikroppar genom mjölken.
- Mannen kan också ge närhet till barnet genom att båda kan mata
- Mannen och jag kan dela på att gå upp på nätterna
- Jag vill inte få hängiga bröst av amning

Sedan efter födseln tillkom skäl:

- Jag fick en infektion i stygnen som gjorde att jag behövde äta två sorters starka antibiotika som barnet inte borde få i sig
- Barnet tyckte om ersättningen från början och det var aldrig problem med maten

Jag valde bort amningen när det kom till tvillingarna för att jag inte fick det att fungera, men jag misstänker att jag delvis saboterade för mig själv till en del och gav upp för snabbt mycket p.g.a. offentlig amning. Vill helt enkelt inte att en massa personer stirrar på mig när jag ammar... Skiter fullständigt i om folk faktiskt gör det eller inte, det är känslan av att de gör det som är gäller.

Om det hinner komma amningsrum (och då menar jag AMNINGS-rum, inte skötrum eller matningsrum utan AMNINGS-rum) till en massa köpcentrum innan Lillfjutt föds så kan jag tänka mig att försöka få amningen att fungera den här gången. Detta kommer dock troligen inte att ske

Då jag vägrar låsa in mig i min lägenhet bara för att jag är mamma och jag inte vill blotta mig för alla "perversa gubbar som måste in i amningsrum och kolla in folk som ammar" så blir det troligen flaskmatning igen...

Tyckte att det var kladdigt, bökigt, omständigt, krångligt och obehagligt.

Jag ammade första i tio månader och jag tyckte inte om det. Men jag "härdade ut" eftersom jag ville att han skulle få bröstmjölk. Jag provade med ersättning efter ett halvår men han ville inte.

Med andra barnet visste jag vad det innebar, ville inte för min egen del, men ville även denna gång ge det ett försök för att ge henne den bästa näringen. Jag försökte sluta efter 4 månader vilket resulterade i en hemsk förstoppning på lillan så då återupptog jag helamningen till även hon var 10 månader.

Jag förstår att det finns anledningar till att folk väljer bort amning, men i mitt fall klarade jag av att amma, fast jag inte ville. - För barnens skull.

Ingen av mina barn har velat använda napp heller vilket har resulterat i ständigt tuttande, amma till sömns osv. Det var jobbigt men jag skulle amma ett eventuellt ytterligare barn trots min motvilja.

Det som slår mig TS är att du tror att du inte kan få den speciella kontakten med ditt barn om du inte ammar. Du har ju ingen erfarenhet av det så då kan du inte veta. 
Bandet till sitt barn har i min mening ingenting med brösten att göra utan hur man är som person. Varken ur ett närhetsperspektiv eller näringsperskpektiv är amning viktigt för mig. Kärleken och närheten till mitt barn faller naturligt oavsett hur jag väljer att mata, bada eller klä på honom. 

Jag har dock full respekt för kvinnor som känner att dom måste amma för att kunna lära känna sitt barn och få "det speciella bandet". Det skadar ju liksom ingen 

Personligen tycker jag man får MKT MKT mer närmare o bättre kontakt med barnet vid flaskan då man kan se in i barnets ögon vid matning.

Jag ser alltid min ammade dotters ögon, fattar inte hur man gör om man inte ser. Världens minsta bröst? Jag har flaskmatat också, enda gången jag kände samma närhet var på nätterna när jag matade naken. Tyvärr var man ju tvungen att stiga upp, det behöver jag inte nu. Jag har sett otaliga exempel på värdelöst föräldraskap vad gäller flaskmatare, även om jag själv försökte imitera amning så långt det gick. Hade jag känt till tillmatningsset hade jag hellre använt det än flaska.

Enligt alla ska barnet ligga med näsa o ögon mot bröstet alltså absolut ingen ögonkontakt, om inte ditt barn har ögonen på sidorna ? O jag ser de värsta fallen vid amning, mammor som kastar en filt över barnets huvud så kontakten HELT försvinner.