Vad är det som gör att mga INTE vill amma??

Varför är det ens intressant egentligen? Och varför uttrycka att man "vill förstå" de som inte ammar? Det finns mycket man inte förstår här i världen, men det fiffiga är ju att man inte behöver förstå allt heller.

Jag har ammat två barn, utan några direkta problem. Det rullade på från start, sen satte en olycka P för (hel)amningen med den första när han var nästan ett halvår, och med den andra så kände jag att jag helt enkelt inte ville uppleva den kaoskänslan igen, så efter en månad av konstant ammande (när han var runt 4 månader) valde vi att alternera med ersättning. Delammade första till 7 månader och andra till 6 månader.

Ett ev tredje barn som det var tänkt, hade förmodligen inte ammats alls. Möjligen hade jag försökt pumpa ut råmjölken. Jag har och hade ingen lust att sätta mig i den situationen igen. Det hade även underlättat för oss att dela föräldraledigheten redan från barnet var runt 2-3 månader.

Det finns lika många orsaker till att man inte ammar som det faktiskt finns mammor och barn som inte gör det. Varje situation är unik.  

Jag ammade mitt första barn i sju månader. Jag upplevde det aldrig som särskilt mysigt utan mest bökigt. Jag kände mig låst till hemmet, eftersom jag hade direkt svårt att amma någon annanstans än i fåtöljen i vardagsrummet hemma. När jag åkte och hälsade på mina föräldrar fick jag direkt problem med mjölkstockning och sår, eftersom jag inte fick till en bra "amningsposition" hemma hos dem.

När jag blev gravid med andra barnet, bestämde jag mig ganska tidigt för att inte amma. När sonen väl var född, så började jag ändå. Jag tänkte att jag skulle ge det en chans. Andra barnet, precis som första barnet, föddes prematurt och tillväxthämmat och sondmatades parallellt med amningsträning under den första månaden. När den månaden hade gått och han/vi fortfarande inte hade fått till amningstekniken, kände jag att det var nog och jag gick över till att ge honom ersättning. Jag har inte ångrat det beslutet samtidigt som jag är glad att han fick enbart bröstmjölk i en månad och bröstmjölk blandad med ersättning under ytterligare två veckor.

För mig var det betydligt enklare att hålla på med nappflaskor, vatten och ersättningspulver och ha friheten att kunna ge mitt barn mat varsomhelst i stället för att amma enbart hemma.

När det gäller kontakt med barnet, så kände jag mer kontakt med mitt andra barn, eftersom vi kunde ha ögonkontakt medan han fick sin flaska med ersättning. Barnet som jag ammade låg ju och tittade in i min överkropp medan han åt. 

Väntar mitt andra barn. Tänker inte amma, dels pga erfarenheten från mitt första barn (inte bra) och dels vill jag inte. Det är inte "jag" att slänga upp brösten och amma, känner mig obekväm kring det och jag tycker det känns obehagligt. Hade troligtvis låst in mig om jag hade ammat.

Däremot pumpar jag gärna ut första råmjölken och bröstmjölk den första tiden så bebisen får i sig det viktiga från den.