• Sarah83

    Skriva över bonusen på mig?

    Bonusbarnets mamma har inte funnits i bilden sedan en tid efter att han föddes.
    Han är 4 år nu och har just fått en lillasyster (Jag har fått barn med hans pappa). 
    Jag har också en son sedan tidigare som är lika gammal, Men jag har ensam vårdnad om honom.

    Kan man skriva över bonusen så att jag står som målsman på honom?
    (Alla är överrens om att vi vill det) 

  • Svar på tråden Skriva över bonusen på mig?
  • Sweetie 84
    Sarah83 skrev 2011-11-26 19:44:35 följande:
    Jag tror inte att sambon skulle lämna mig med vilja! 
    Men som sagt, det skulle underlätta mycket i vardagen om jag stod som mamma på papperna bland annat om något skulle hända som du skrev.

    Men är ni gifta?

    Annars finns ju ett alternativ att du blir vårdnadshavare tillsammans med sambon över barnet.
  • Sweetie 84

    Sedan kan man inte "skriva över" barn på någon, det är barn det talas om inte bilar

  • Sarah83
    Sweetie 84 skrev 2011-11-26 19:46:56 följande:
    Men är ni gifta?
    Annars finns ju ett alternativ att du blir vårdnadshavare tillsammans med sambon över barnet.

    Sedan kan man inte "skriva över" barn på någon, det är barn det talas om inte bilar 
    Nej, Vi är inte gifta men vi gifter oss nästa år!

    Självklart vet jag att han inte är någon bil {#emotions_dlg.flower}
    Jag skrev väldigt tokigt men jag menade att skriva mig som målsman/vårdnadshavare. 
    Men sen fick jag svar här om adoption och tycker att det skulle vara ännu bättre om jag blir "godkänd" och när vi stämmer in på alla krav (T.ex att vara gifta)
  • Sweetie 84
    Sarah83 skrev 2011-11-26 19:58:41 följande:
    Nej, Vi är inte gifta men vi gifter oss nästa år!

    Självklart vet jag att han inte är någon bil {#emotions_dlg.flower}
    Jag skrev väldigt tokigt men jag menade att skriva mig som målsman/vårdnadshavare. 
    Men sen fick jag svar här om adoption och tycker att det skulle vara ännu bättre om jag blir "godkänd" och när vi stämmer in på alla krav (T.ex att vara gifta)
    Jag tror att man måste ha varit gifta i några år för att få adoptera.
  • Sarah83
    Sweetie 84 skrev 2011-11-26 20:03:18 följande:
    Jag tror att man måste ha varit gifta i några år för att få adoptera.
    Okej. Ja, Vi får väl vänta några år och försöka då  
    Jag är ju redan hans mamma men det skulle vara bra att ha det "bekräftat" på papper Hjärta
  • Sweetie 84
    Sarah83 skrev 2011-11-26 20:07:07 följande:
    Okej. Ja, Vi får väl vänta några år och försöka då  
    Jag är ju redan hans mamma men det skulle vara bra att ha det "bekräftat" på papper Hjärta

    Nja, mamma och mamma. Så länge han har en biologiskt mamma så är du faktiskt inte hans mamma öht.
  • Thursday
    Sweetie 84 skrev 2011-11-26 20:03:18 följande:
    Jag tror att man måste ha varit gifta i några år för att få adoptera.
    Nej, inte enligt svensk lag. Däremot måste man säkert det för att bli godkänd för vissa internationella adoptioner.
    I reject your reality and substitute my own.
  • Sarah83
    Sweetie 84 skrev 2011-11-26 20:11:59 följande:
    Nja, mamma och mamma. Så länge han har en biologiskt mamma så är du faktiskt inte hans mamma öht.
    Att vara mamma har ingenting med blodsband att göra! 

    Han har inte träffat sin biologiska mamma sen han var 2-3 månader gammal. Han vet inte hur hon ser ut eller var hon bor. Han är inte intresserad av att veta något om henne ännu. Min sambo har försökt prata med honom flera gånger om henne men han vill inte lyssna, blir förvirrad och ledsen för att han vet att jag är hans "mamma". Det är jag som har burit honom från att han varit bebis, tills han lärt sig gå vilket JAG var där och såg när han tog sitt första steg. Jag var där när han fick sin första tand. Jag var där när han lärde sig att cykla. Det är jag som tröstar honom om natten när han haft en mardröm. Det är mig han kommer till när han är ledsen. Det är jag som handlar hans kläder osv.

    Givetvis är hans pappa också med på detta MEN det är JAG som funnits där sedan han var liten.
    Enligt honom är jag hans mamma. Min son är hans bror. Varför ska jag neka honom att kalla mig mamma och förklara att det inte var jag som födde honom när han älskar mig och är van vid den här verkligheten? Han VET att jag inte är den som födde honom men han vet också att jag är hans mamma. 

    Vi har inte tvingat honom till detta. Vi har varit öppen med att han har en biologisk mamma (Som troligtvis, om jag ska tro sambon, inte lever) och kallat mig vid namn. Nu i år sa han faktiskt ifrån. Han har valt att kalla mig mamma sen han föddes och då ser även jag honom som min son! Fel vore det annars. 
     
  • Taitas

    Klart du är hans mamma, kanske inte på pappret men i livet!
    Jag blir jätteglad av att läsa dina ord :)

    Kontakta familjerätten på måndag och hör vad som krävs.

  • Litet My
    Taitas skrev 2011-11-26 23:35:20 följande:
    Klart du är hans mamma, kanske inte på pappret men i livet!
    Jag blir jätteglad av att läsa dina ord :)

    Kontakta familjerätten på måndag och hör vad som krävs.
    Håller med...

    Låter som en tragiskt historia (i och med att hans mamma är borta och kanske död) men som fått ett lyckligt slut tack vare TS.
  • Ess

    Fram tills ni fått igenom något så kan din sambo skriva ett "testamente" att han önskar att sonen ska placeras hos dig eller att du ska ha full insyn i vad som händer sonen, om något händer sambon. Men som sagt sök juridisk hjälp direkt på Måndag, så att det blir rätt från början.

  • Red drum

    Hej igen! Först måste jag säga så här; you Don't need the title! Du är mamma till detta barn oavsett vad andra skriver.

    Sen vill jag dela med mig av lite erfarenheter. Min äldsta son och jag blev lämnade ensamma när han var ett år. Jag träffade en ny man efter ett halvår och då hade den biologiska pappan öht inte brytt sig om oss och ville inte veta av oss. Vi bodde ändå några gator ifrån honom, så ATT min sons halvbror kunde höra av sig när han ville. Efter att jag och min nya kille varit ihop i ett år fick vi ett samtal från den biologiska pappan. (vi bodde nu i huset bredvid varandra!) där han ville att min nya kille skulle adoptera hans son så att han slapp betala underhåll. Han ville ju ändå inte ha honom...

    Vi tvekade eftersom vi inte varit ihop så länge, men min son älskade min nya sambo och han hade ju inte träffat sin pappa på över 1,5 år. Efter ett tag började han hota oss och vi beslöt oss för att göra det. 23 år gamla gick vi och gifte oss borgerligt. Skickade in papper om adoption veckan efter det. I pappret berättade vi kort varför och att den biologiska pappan ville detta. Han skrev på det och vi skickade in det.

    Sen var det lång väntetid, ca fyra månader. Sen började intervjuerna. Då intervjuades vi och pappan separat. Sen var det ytterligare väntetid på fyra månader.

    Men trots att vi varit gifta i mindre än en vecka när vi ansökte, vi var 23 år och hade bara varit ihop i ett år så gick adoptionen igenom!!

    Man kan ju faktiskt göra så att man gifter sig på pappret borgerligt och så byter man inte efternamn, inga ringar eller så förrän man har det dör stora bröllopet som man vill ha när det passar!

    Och med eran story finns det inte en chans för avslag! Lycka till!

  • Ess
    Red drum skrev 2011-11-27 10:21:25 följande:
    Hej igen! Först måste jag säga så här; you Don't need the title! Du är mamma till detta barn oavsett vad andra skriver.

    Sen vill jag dela med mig av lite erfarenheter. Min äldsta son och jag blev lämnade ensamma när han var ett år. Jag träffade en ny man efter ett halvår och då hade den biologiska pappan öht inte brytt sig om oss och ville inte veta av oss. Vi bodde ändå några gator ifrån honom, så ATT min sons halvbror kunde höra av sig när han ville. Efter att jag och min nya kille varit ihop i ett år fick vi ett samtal från den biologiska pappan. (vi bodde nu i huset bredvid varandra!) där han ville att min nya kille skulle adoptera hans son så att han slapp betala underhåll. Han ville ju ändå inte ha honom...

    Vi tvekade eftersom vi inte varit ihop så länge, men min son älskade min nya sambo och han hade ju inte träffat sin pappa på över 1,5 år. Efter ett tag började han hota oss och vi beslöt oss för att göra det. 23 år gamla gick vi och gifte oss borgerligt. Skickade in papper om adoption veckan efter det. I pappret berättade vi kort varför och att den biologiska pappan ville detta. Han skrev på det och vi skickade in det.

    Sen var det lång väntetid, ca fyra månader. Sen började intervjuerna. Då intervjuades vi och pappan separat. Sen var det ytterligare väntetid på fyra månader.

    Men trots att vi varit gifta i mindre än en vecka när vi ansökte, vi var 23 år och hade bara varit ihop i ett år så gick adoptionen igenom!!

    Man kan ju faktiskt göra så att man gifter sig på pappret borgerligt och så byter man inte efternamn, inga ringar eller så förrän man har det dör stora bröllopet som man vill ha när det passar!

    Och med eran story finns det inte en chans för avslag! Lycka till!
    Va bra att det flöt så bra för er. Antagligen får ts vänta betydligt längre eftersom det krävs efterforskningar för att skaka fram mamman eller vad som hänt henne.
  • viseversa
    Sweetie 84 skrev 2011-11-26 20:11:59 följande:
    Nja, mamma och mamma. Så länge han har en biologiskt mamma så är du faktiskt inte hans mamma öht.
    Oj så det gäller alla adopterade barn också? Dom har ju ofta sina BIOLOGISKA mammor i livet men enligt dig kan inte deras adoptivföräldrar kalla sig mamma/pappa då eller?

    Man måste inte ha blodsband för att känna sig/vara förälder vet du? men du kanske har missat det? 
  • Sarah83
    Red drum skrev 2011-11-27 10:21:25 följande:
    *TEXT*
    Tack så mycket för ditt inlägg! {#emotions_dlg.flower}
    Vi kommer absolut ringa runt på måndag. Och som sagt, Jag behöver inte "bevisa" något eftersom jag vet att jag är hans mamma men det är tråkigt när någon säger att jag inte är det. För jag vet ju att det inte är jag som är hans biologiska mamma men det är jag som är hans "känslomässiga" mamma. 

    Det finns många orsaker till att vi vill ha det på papper men största anledningen är ju för hans skull. 
  • Sarah83
    viseversa skrev 2011-11-27 12:11:55 följande:
    Oj så det gäller alla adopterade barn också? Dom har ju ofta sina BIOLOGISKA mammor i livet men enligt dig kan inte deras adoptivföräldrar kalla sig mamma/pappa då eller?

    Man måste inte ha blodsband för att känna sig/vara förälder vet du? men du kanske har missat det? 
    Tack så mycket! {#emotions_dlg.flower}
  • Sarah83
    Ess skrev 2011-11-27 11:24:12 följande:
    Va bra att det flöt så bra för er. Antagligen får ts vänta betydligt längre eftersom det krävs efterforskningar för att skaka fram mamman eller vad som hänt henne.
    Jo vi lär få göra det, men egentligen så spelar det inte så stor roll om det tar längre tid. 
    Huvudsaken är ju att det blir av! Vilket vi hoppas det blir... Glad
Svar på tråden Skriva över bonusen på mig?