Skriva över bonusen på mig?

Ja, Det räknas väl som adoption. Tyvärr finns det ingen möjlighet för henne att skriva på

Kan man inte lösa det på andra sätt?

Låt oss säga att hon är avliden, hur gör man då?

Och vad gäller om hon är vid liv, men vi vet inte vart. T.ex att hon flytt utomlands på hemlig adress

Jag kommer nog inte kunna få ett riktigt svar från här men av det ni skrivit så borde det gå att genomföra =)
Vi kommer kontakta dem som har hand om detta inom de närmsta dagarna.  

Det skulle underlätta väldigt mkt i vardagen. Det gör stor skillnad fast det kan vara svårt att tro

Tack alla som hjälpt till  

Mamman har inte funnits i bilden sedan sonen var 2-3 månader tror jag det var. 
De kommer båda från ett krigsdrabbat område och jag vill inte gå in på detaljer men min sambo är 99% säker att mamman till barnet inte lever. 

Om hon nu under massa omständigheter skulle göra det så finns det ingen här i Sverige som vet vart hon befinner sig då hon inte har hört av sig på 4 år. Hon skulle knappast finnas kvar på platsen dom sågs senast pga kriget, Kanske inte ens i det landet. 

Men som sagt, Sambon är 99% säker att hon inte lever och det har han varit öppen om till sonen.

Åh tack så mycket! Ja jag älskar faktiskt honom lika mycket som mina andra två barn.
Han kom till Sverige som 2-3 månaders bebis och jag har känt honom sen han var ca ett halvår gammal. 
Jag tycker det är en självklarhet att "adoptera" honom om möjligheten till det finns eftersom han vuxit upp med mig, min sambo och som "tvillingbror" till min son. Hans första ord var mamma och jag hoppas att han menade mig, då han har kallat mig mamma sen han lärde sig prata Jag var där när han tog sina första steg osv. 

Det är roligt att han ser mig som sin mamma trots att jag tycker det är väldigt tråkigt att han (förmodligen) aldrig kommer få träffa sin riktiga mamma 

Jag får höra med en jurist hur vi ska göra och så hoppas jag att vi blir lyckliga oavsett vad som händer! 

Jag tror inte att sambon skulle lämna mig med vilja! 
Men som sagt, det skulle underlätta mycket i vardagen om jag stod som mamma på papperna bland annat om något skulle hända som du skrev.

Nej, Vi är inte gifta men vi gifter oss nästa år!

Självklart vet jag att han inte är någon bil 
Jag skrev väldigt tokigt men jag menade att skriva mig som målsman/vårdnadshavare. 
Men sen fick jag svar här om adoption och tycker att det skulle vara ännu bättre om jag blir "godkänd" och när vi stämmer in på alla krav (T.ex att vara gifta)

Okej. Ja, Vi får väl vänta några år och försöka då  
Jag är ju redan hans mamma men det skulle vara bra att ha det "bekräftat" på papper 

Att vara mamma har ingenting med blodsband att göra! 

Han har inte träffat sin biologiska mamma sen han var 2-3 månader gammal. Han vet inte hur hon ser ut eller var hon bor. Han är inte intresserad av att veta något om henne ännu. Min sambo har försökt prata med honom flera gånger om henne men han vill inte lyssna, blir förvirrad och ledsen för att han vet att jag är hans "mamma". Det är jag som har burit honom från att han varit bebis, tills han lärt sig gå vilket JAG var där och såg när han tog sitt första steg. Jag var där när han fick sin första tand. Jag var där när han lärde sig att cykla. Det är jag som tröstar honom om natten när han haft en mardröm. Det är mig han kommer till när han är ledsen. Det är jag som handlar hans kläder osv.

Givetvis är hans pappa också med på detta MEN det är JAG som funnits där sedan han var liten.
Enligt honom är jag hans mamma. Min son är hans bror. Varför ska jag neka honom att kalla mig mamma och förklara att det inte var jag som födde honom när han älskar mig och är van vid den här verkligheten? Han VET att jag inte är den som födde honom men han vet också att jag är hans mamma. 

Vi har inte tvingat honom till detta. Vi har varit öppen med att han har en biologisk mamma (Som troligtvis, om jag ska tro sambon, inte lever) och kallat mig vid namn. Nu i år sa han faktiskt ifrån. Han har valt att kalla mig mamma sen han föddes och då ser även jag honom som min son! Fel vore det annars. 
 

Tack så mycket för ditt inlägg! 
Vi kommer absolut ringa runt på måndag. Och som sagt, Jag behöver inte "bevisa" något eftersom jag vet att jag är hans mamma men det är tråkigt när någon säger att jag inte är det. För jag vet ju att det inte är jag som är hans biologiska mamma men det är jag som är hans "känslomässiga" mamma. 

Det finns många orsaker till att vi vill ha det på papper men största anledningen är ju för hans skull. 

Tack så mycket! 

Jo vi lär få göra det, men egentligen så spelar det inte så stor roll om det tar längre tid. 
Huvudsaken är ju att det blir av! Vilket vi hoppas det blir...