Red drum skrev 2011-11-27 10:21:25 följande:
Hej igen! Först måste jag säga så här; you Don't need the title! Du är mamma till detta barn oavsett vad andra skriver.
Sen vill jag dela med mig av lite erfarenheter. Min äldsta son och jag blev lämnade ensamma när han var ett år. Jag träffade en ny man efter ett halvår och då hade den biologiska pappan öht inte brytt sig om oss och ville inte veta av oss. Vi bodde ändå några gator ifrån honom, så ATT min sons halvbror kunde höra av sig när han ville. Efter att jag och min nya kille varit ihop i ett år fick vi ett samtal från den biologiska pappan. (vi bodde nu i huset bredvid varandra!) där han ville att min nya kille skulle adoptera hans son så att han slapp betala underhåll. Han ville ju ändå inte ha honom...
Vi tvekade eftersom vi inte varit ihop så länge, men min son älskade min nya sambo och han hade ju inte träffat sin pappa på över 1,5 år. Efter ett tag började han hota oss och vi beslöt oss för att göra det. 23 år gamla gick vi och gifte oss borgerligt. Skickade in papper om adoption veckan efter det. I pappret berättade vi kort varför och att den biologiska pappan ville detta. Han skrev på det och vi skickade in det.
Sen var det lång väntetid, ca fyra månader. Sen började intervjuerna. Då intervjuades vi och pappan separat. Sen var det ytterligare väntetid på fyra månader.
Men trots att vi varit gifta i mindre än en vecka när vi ansökte, vi var 23 år och hade bara varit ihop i ett år så gick adoptionen igenom!!
Man kan ju faktiskt göra så att man gifter sig på pappret borgerligt och så byter man inte efternamn, inga ringar eller så förrän man har det dör stora bröllopet som man vill ha när det passar!
Och med eran story finns det inte en chans för avslag! Lycka till!
Va bra att det flöt så bra för er. Antagligen får ts vänta betydligt längre eftersom det krävs efterforskningar för att skaka fram mamman eller vad som hänt henne.
