Hur känns det?

Nej, tänkte mer att hon ska kunna få rätt information. Varför ska man tysta ner saker och ting för? Jag tycker att man ska få fullständig information och sen välja utifrån det oavsett om ts väljer att föda vaginalt, med KS eller väljer att avstå barn.

Innan jag hade all information trodde jag att alla (100 %) blev helt återställda efter sina förlossningar, men det är långtifrån så och efter det har jag ändrat mig och vill inte ha (biologiska) barn, kanske kanske att jag bestämmer mig för ett planerat KS.   

Det jag vänder mig mot med ditt inlägg är inte att du nämner potentiella negativa aspekter av barnafödande, och jag menar absolut inte att saker och ting ska tystas ner. Det jag vänder mig mot är att ditt inlägg inte innehåller någon som helst fakta, eller information, utan enbart ren skrämselpropaganda. Det finns inga siffror, inga förklaringar, eller utläggningar, bara ett tomt påstående som ser himla läskigt ut. Det du skriver i ditt inlägg är jämförbart med att skriva:

"Vissa blir träffade av blixten och dör på väg till jobbet. Andra som genomgår plastikoperationer utvecklar allergier mot de preparat som implantaten är gjorda utan och hamnar i koma. En del människor blir överkörda av bussar. Det händer att folk snubblar och får en blyertspenna i ögat och blir blinda för resten av livet. Det händer, och det kan hända dig."

Det finns ingenting bra eller konstruktivt som kan komma ur ett sådant inlägg, oavsett om det som står där har sanningsvärde eller ej. Om du istället tagit dig tid och samlat ihop fakta kring dessa komplikationer, som t.ex. hur vanliga de är eller i vlka situationer de vanligast uppkommer, eller om det finns något man kan göra för att minska risken för att drabbas, så hade jag inte motsatt mig ditt inlägg. Det är det totalt okonstruktiva sätt du skrivit detta på som gör att jag tycker att det varit bättre att inte säga något alls, eftersom det enda som kan komma ur ett inlägg som det du skrev är rädsla, och att skrämma någon som redan är rädd är faktiskt bara elakt och osolidariskt.

Det är fakta och information.

Men ok du ville ha siffror: 
22 % blir urininkontinenta
10 % får framfall

Vet ej hur många som får bestående samlagssmärta men det är ganska vanligt så kanske en 5 %, samma sak med analinkontinens kanske ligger på 1 %.

Så slutsats: 38 % får något men efter vaginal förlossning.

Att minska dessa skador är ju att föda med KS, att förhindra dem helt så ska man inte alls skaffa (biologiska) barn.             

Men snälla nån... Varifrån kommer de här siffrorna? Du måste väl ändå inse att du inte bara kan slänga ur dig nummer hur som helst och tro att detta ska ge någon tyngd till ditt inlägg? Du erkänner ju t.om. att du chansat med samlagssmärtorna och analinkontinenssiffrorna, vilket ju bara gör detta ännu mer bisarrt. Dessutom kan man inte bara lägga ihop nummer som du gör, eftersom det är mycket möjligt att samma person drabbas av flera komplikationer. Om 2 av 10 får ett äpple och 3 av 10 får en banan betyder inte det säkert att 50% har fått en frukt, eftersom två personer kan ha fått både äpple och banan. Det kan med säkerhet betyda att minst 30% har en frukt, men du kan inte lägga ihop 3 + 2 och med säkerhet få 50%.

Dina siffor kan dessutom omöjligtvis stämma, eftersom det enligt den här rapporten är endast 9% av kvinnor i 40-årsåldern som lider av urininkontinens, där endast en tredjedel av dem verkar bero på andra orsaker än ansträngning och genetiska förutsättningar, en siffra som inte ens i närheten av matchar dina 22%. Enligt den här rapporten från Socialstyrelsen drabbas ungefär 3.5% av föderskorna av bristningar av tredje eller fjärde graden, och av dessa 3.5% består problemen efter ett år för ca. 30%. För den som behöver hjälp med matematiken betyder det att ungefär en person av 100 får problem som måste rättas till kirurgiskt. För den som behöver hjälp att förstå hur ovanligt det är kan jag tipsa om att gå hit, gissa på ett nummer mellan 1 och 100, och trycka på knappen "Random". Gissade du fel? Inte så konstigt, du har oddsen emot dig.

Båda dessa rapporter nämner epidural, assisterad födsel (såsom sugklocka) och långdragna förlossningar som primära riskfaktorer när det gäller komplikationer efter födsel. För de allra flesta kvinnor finns det sätt att undvika alla dessa åtgärder. Att läsa på och informera sig är ett bra sätt att börja.

Vad det gäller kejsarsnitt tycker jag att det är olyckligt att så många verkar tro att det är det säkrare alternativet, eller som du uttrycker det "ett sätt att minska skador". Det är viktigt att förstå att komplikationer kan uppstå med kejsarsnitt också, och att dessa ofta är allvarligare än de komplikationer som kan uppstå vid vaginal förlossning. Jag föreslår att du läser lite om det innan du tar något för givet.

Lite sent, jag vet! Men jag ville bara ge dig lite välförtjänt beröm, du skriver så bra och informativt. Jag som är gravid i 14:e veckan har redan börjat oroa mig inför den kommande förlossningen och dina inlägg i den här tråden har varit väldigt hjälpsamma.

Sabbi däremot, hon bara sabbar....

Tack, det var snällt sagt! Vad glad jag blir. Om du känner att du börjar bli rädd kan jag verkligen rekommendera att du läser Childbirth without fear (den finns att köpa begagnad här för typ 12 kronor), det var för mig en väldigt viktig bok att börja bearbeta min oro med. Du har fortfarande lång tid kvar att förbereda dig, och om du tar tag i det nu ska du se att du när tiden är inne för din förlossning kommer ha tillräckligt med information och trygghet för att hantera det hela på ett alldeles strålande sätt. Lycka till!

TS . Jag hade samlagssmärta i flera månader efter min förlossning . 
Har även haft problem med numero 2 och 1 ..om du fattar vad jag menar ..man har skrattat eller nyst så har de läckt .

Nu har jag inte ont under sex längre .
Jag läcker inget längre , har inget problem heller kring området runt analet. 
Allt har blivit bättre ju längre tiden har gått :) ..

Oroa dig inte för något om det någon annan skrev om att man kan få bestående men utav att föda fram ett barn .
ingen ide att oroa sig :) :) 

jag instämmer, väldigt hjälpsam, jag gillar hummenas inställning

Skönt att det blir bättre med tiden!
Lite svårt att inte oroa sig dock men man försöker...

Det var den värsta fysiska smärta jag nånsin upplevt! Den är svår att beskriva. Jag hade en mycket snabb förlossning och ett stort barn så jag sprack mycket. Jag fick lustgas, nåt annat fanns det inte tid med. Men det var vidrigt och jag har än idag besvär av det då man missade att sy ihop några muskelfästen som slets sönder..

...men vet du vad? Den lilla trollungen som ligger och sover brevid mig nu var värd det! Och jag kommer ge mig på det igen...

Har bara läst TS och här kommer min upplevelse:

Jag har fött två barn. Första gången tog jag eda spm bedövning och kände ABSOLUT INGENTING. De fick väcka mig för att det blivit dags att krysta. Tyvärr kunde jag inte alls krysta bra eftersom jag inte fick några värkar så sonen förlöstes med sugklocka. Tog 9 timmer från första värk. Jag sprack lite, och det gjorde ont när de sydde. Sen var jag trött och hade ont i underlivet i nästan 3 månader. Första veckan var en plåga då jag skulle kissa/bajsa.

Andra gången hade jag ingen annan smärtlindring än lustgas. Det funkade bra. Värkarna gör såklart oerhört ont och det kan kännas som om det aldrig ska komma någon bebis. Men, själv har jag lidit av enormt plågsamma smärtor under mensen så det kändes på istort sett samma sätt. Att krysta kändes bara naturligt, men det gjorde ont såklart, det är ju en rätt stor varelse man ska pressa ut. Ändå kändes det som om man verkligen ville pressa på. Den förlossningen tog 4 timmar från 1:a värk. Jag sprack knappt alls och kunde utan problem gå på toa direkt efter förlossningen. Kunde gå promenader dagen därpå och hade inte alls ont efter, förutom då eftervärkarna kom.

Jag tror att man förtränger en del faktiskt. För min del är det iaf så, men det beror kanske på att jag missbrukade lustgasen på slutet för att få personalens uppmärksamhet. Jag låg på förlossningen hela 1,5 dygn, krystade i 3h. Min dotter kom med "felroterad" o då tar det längre tid. Men jag klarade mig utan bedövning, hade lustgas på slutet. Svårt att säga hur det kändes men jag tycker inte att det var så farligt. Jag tappade fattningen mot slutet men inte pga smärtan utan pga rädslan för att det skulle göra ondare. I efterhand kan jag konstatera att utdrivningsskedet gjorde minst ont egentligen, men kraften var överväldigande och kanske skrämmande innan man vet vart det slutar. Jag kände inte att jag sprack heller. När dottern väl var ute var allt lugnt och jag kände att det där var inte så farligt. Däremot var jag fortfarande rädd för att allt skulle göra ont. Frågade personalen innan varända nytt moment om det skulle göra ont för isf vägrade jag. Kändes som att jag borde ha ont överallt efter den kraften och adrenalinet hade ju släppt. Så jag trodde att all beröring skulle vars så smärtsam som förlossningen borde varit men inte var. Det var dock.ingen fara med det heller. Bedövningssprayen innan stygnen var värst. Sved som tusan. Det känns inte som att man går sönder och samman som man tror. Det som gör ont är värkarna, känns som grym mensvärk och som alla vet som haft det kan den värken sprida sig upp i ryggen och ner i benen. Inye att jämföra med att slitas sönder, det är ju en annan typ av smärta.

Ang men har jag inga! Varken med sex eller andra behov. Jag hade inte ens ont av att kissa första gången efter att jag blivit sydd. Inte en gnutta. känner ingen som har men. Så det är inget att oroa sig över. De flesta skaffar barn igen efter sin första förlossning. Det säger en hel del tkr jag. Att man blir återställd och tkr det är värt smärtan.