Hur känns det?

Ett jättebra tips från mig (som visserligen inte fött än) är boken "Childbirth without fear". Den är skriven på typ 1940-talet, men är en riktig höjdare trots det. Jag gick från att vara orolig och nervös inför min förlossning till att nu känna mig förväntansfull och inte ett dugg rädd efter att ha läst den boken. Överlag tror jag på att utbilda sig så mycket man bara kan, det funkar iaf för mig. I mitt fall kom jag på att det som egentligen orsakade mig rädsla var hur jag blev bemött på mvc, och efter att ha läst på massvis har jag nu beslutat mig för att föda hemma istället, och det känns mycket bättre.

Kolla på förlossningsfilmer också, och inte bara sådana där kvinnorna uppenbarligen har enormt ont och lider, utan andra filmer där förlossningen går lugnare till.
">Den här videon är en av mina absoluta favoriter, gråter som ett barn varje gång jag ser den. Det finns så mycket med förlossningar som gör oss rädda, inte minst hur Hollywood visar barnafödsel, och den rädslan föder sig själv när den väl fått fäste.

Lycka till med allt, jag är säker på att din förlossning kommer gå jättebra.

Jag planerar att föda i vatten med hypnobirthmetoden, men sen vet man ju inte hur det blir. Jag hyr en pool av födelsekliniken jag går hos, och den kommer stå i det blivande barnrummet under förlossningen. En del använder dock inte poolen när det väl är dags, för att det inte passar dem eller för att de inte hinner, så vi får se hur det blir.

Om jag inte föder i poolen så blir det nog i mitt sovrum, och då förhoppningsvis på knä eller squattande. Jag har också läst om dykmetoden och har följt andningsinstruktionskurser jag hittat på nätet, eftersom jag vill vara ordentligt förberedd. I "Childbirth without fear" läggs avslappning i första skedet fram som extremt viktigt, så jag har fokuserat mycket på att öva olika sätt att få min kropp att slappna av. Det känns fånigt i början att sitta och djupandas och fokusera på sina knäskålar eller vad det nu är, men efter ett tag när man börjar få grepp om det så verkar det faktiskt både vettigt och rätt.

Jag upphör aldrig att förfäras över hur otroligt osolidariska kvinnor kan vara när det gäller födsel. Vad tycker du att du tillför genom att säga detta? Mer rädsla hos en redan potentiellt förlossningsrädd kvinna?

Tänk dig att du ska åka Vasaloppet. Du ser fram emot det, du har velat åka länge. Vad säger de som redan åkt Vasan till dig när du berättar? Säger de att du antagligen kommer ramla och bryta båda benen? Att du aldrig kommer klara dig förbi första porten? Att du är idiotisk som tror att din kropp är gjord för att åka skidor? Att det kommer göra ont och att du kommer vilja ge upp? Berättar de om de som förfryser tårna och som tvingas leva resten av sina liv med nervsmärtor från detta? Nej. För det vore en helt otroligt asig sak att göra. Istället säger de: "Vad roligt, lycka till!". Kanske ger de ett par tips på hur det kan bli enklare, eller roligare, att skida. Så borde det vara med födsel också, bilden vi kvinnor får idag är alldeles för ensidig och kan bara, bara skrämma upp oss mer.

Det går inte att förneka att det finns kvinnor som får problem som de du nämner, men i de allra flesta fall får man inga bestående problem, och det finns sätt att minska risken för att man får problem. Ett sätt är att inte ta en epidural, t.ex. Ett sätt att undvika epidural är att undvika värkstimulerande dropp. Ett sätt att undvika värkstimulerande dropp är att utbilda sig om födsel, så att man kan säga nej när sjukvården föreslår åtgärder som kanske inte behövs.

Fruktan har en inverkan på hur kroppen hanterar förlossningar. En rädd kvinna har sämre fysiologiska förutsättningar att hantera en förlossning än en lugn kvinna har. Sluta skräm upp varandra, vad tjänar det till?
 

Det jag vänder mig mot med ditt inlägg är inte att du nämner potentiella negativa aspekter av barnafödande, och jag menar absolut inte att saker och ting ska tystas ner. Det jag vänder mig mot är att ditt inlägg inte innehåller någon som helst fakta, eller information, utan enbart ren skrämselpropaganda. Det finns inga siffror, inga förklaringar, eller utläggningar, bara ett tomt påstående som ser himla läskigt ut. Det du skriver i ditt inlägg är jämförbart med att skriva:

"Vissa blir träffade av blixten och dör på väg till jobbet. Andra som genomgår plastikoperationer utvecklar allergier mot de preparat som implantaten är gjorda utan och hamnar i koma. En del människor blir överkörda av bussar. Det händer att folk snubblar och får en blyertspenna i ögat och blir blinda för resten av livet. Det händer, och det kan hända dig."

Det finns ingenting bra eller konstruktivt som kan komma ur ett sådant inlägg, oavsett om det som står där har sanningsvärde eller ej. Om du istället tagit dig tid och samlat ihop fakta kring dessa komplikationer, som t.ex. hur vanliga de är eller i vlka situationer de vanligast uppkommer, eller om det finns något man kan göra för att minska risken för att drabbas, så hade jag inte motsatt mig ditt inlägg. Det är det totalt okonstruktiva sätt du skrivit detta på som gör att jag tycker att det varit bättre att inte säga något alls, eftersom det enda som kan komma ur ett inlägg som det du skrev är rädsla, och att skrämma någon som redan är rädd är faktiskt bara elakt och osolidariskt.

Men snälla nån... Varifrån kommer de här siffrorna? Du måste väl ändå inse att du inte bara kan slänga ur dig nummer hur som helst och tro att detta ska ge någon tyngd till ditt inlägg? Du erkänner ju t.om. att du chansat med samlagssmärtorna och analinkontinenssiffrorna, vilket ju bara gör detta ännu mer bisarrt. Dessutom kan man inte bara lägga ihop nummer som du gör, eftersom det är mycket möjligt att samma person drabbas av flera komplikationer. Om 2 av 10 får ett äpple och 3 av 10 får en banan betyder inte det säkert att 50% har fått en frukt, eftersom två personer kan ha fått både äpple och banan. Det kan med säkerhet betyda att minst 30% har en frukt, men du kan inte lägga ihop 3 + 2 och med säkerhet få 50%.

Dina siffor kan dessutom omöjligtvis stämma, eftersom det enligt den här rapporten är endast 9% av kvinnor i 40-årsåldern som lider av urininkontinens, där endast en tredjedel av dem verkar bero på andra orsaker än ansträngning och genetiska förutsättningar, en siffra som inte ens i närheten av matchar dina 22%. Enligt den här rapporten från Socialstyrelsen drabbas ungefär 3.5% av föderskorna av bristningar av tredje eller fjärde graden, och av dessa 3.5% består problemen efter ett år för ca. 30%. För den som behöver hjälp med matematiken betyder det att ungefär en person av 100 får problem som måste rättas till kirurgiskt. För den som behöver hjälp att förstå hur ovanligt det är kan jag tipsa om att gå hit, gissa på ett nummer mellan 1 och 100, och trycka på knappen "Random". Gissade du fel? Inte så konstigt, du har oddsen emot dig.

Båda dessa rapporter nämner epidural, assisterad födsel (såsom sugklocka) och långdragna förlossningar som primära riskfaktorer när det gäller komplikationer efter födsel. För de allra flesta kvinnor finns det sätt att undvika alla dessa åtgärder. Att läsa på och informera sig är ett bra sätt att börja.

Vad det gäller kejsarsnitt tycker jag att det är olyckligt att så många verkar tro att det är det säkrare alternativet, eller som du uttrycker det "ett sätt att minska skador". Det är viktigt att förstå att komplikationer kan uppstå med kejsarsnitt också, och att dessa ofta är allvarligare än de komplikationer som kan uppstå vid vaginal förlossning. Jag föreslår att du läser lite om det innan du tar något för givet.

Tack, det var snällt sagt! Vad glad jag blir. Om du känner att du börjar bli rädd kan jag verkligen rekommendera att du läser Childbirth without fear (den finns att köpa begagnad här för typ 12 kronor), det var för mig en väldigt viktig bok att börja bearbeta min oro med. Du har fortfarande lång tid kvar att förbereda dig, och om du tar tag i det nu ska du se att du när tiden är inne för din förlossning kommer ha tillräckligt med information och trygghet för att hantera det hela på ett alldeles strålande sätt. Lycka till!