Hur känns det?

Jag tror att man förtränger en del faktiskt. För min del är det iaf så, men det beror kanske på att jag missbrukade lustgasen på slutet för att få personalens uppmärksamhet. Jag låg på förlossningen hela 1,5 dygn, krystade i 3h. Min dotter kom med "felroterad" o då tar det längre tid. Men jag klarade mig utan bedövning, hade lustgas på slutet. Svårt att säga hur det kändes men jag tycker inte att det var så farligt. Jag tappade fattningen mot slutet men inte pga smärtan utan pga rädslan för att det skulle göra ondare. I efterhand kan jag konstatera att utdrivningsskedet gjorde minst ont egentligen, men kraften var överväldigande och kanske skrämmande innan man vet vart det slutar. Jag kände inte att jag sprack heller. När dottern väl var ute var allt lugnt och jag kände att det där var inte så farligt. Däremot var jag fortfarande rädd för att allt skulle göra ont. Frågade personalen innan varända nytt moment om det skulle göra ont för isf vägrade jag. Kändes som att jag borde ha ont överallt efter den kraften och adrenalinet hade ju släppt. Så jag trodde att all beröring skulle vars så smärtsam som förlossningen borde varit men inte var. Det var dock.ingen fara med det heller. Bedövningssprayen innan stygnen var värst. Sved som tusan. Det känns inte som att man går sönder och samman som man tror. Det som gör ont är värkarna, känns som grym mensvärk och som alla vet som haft det kan den värken sprida sig upp i ryggen och ner i benen. Inye att jämföra med att slitas sönder, det är ju en annan typ av smärta.

Ang men har jag inga! Varken med sex eller andra behov. Jag hade inte ens ont av att kissa första gången efter att jag blivit sydd. Inte en gnutta. känner ingen som har men. Så det är inget att oroa sig över. De flesta skaffar barn igen efter sin första förlossning. Det säger en hel del tkr jag. Att man blir återställd och tkr det är värt smärtan.