Jag har gjort tre försök med att sätta in hormonspiral. Första gången kunde inte BM ens komma in genom livmoderhalsen för att mäta livmodern pga det var för trångt. Jag var precis vid ägglossning då, så hon sa att jag skulle komma tillbaka precis i slutet av nästa mens, eftersom livmoderhalsen är lite öppen då.
Vid andra försöket var det precis samma grej: livmoderhalsen var för trång, BM kom endast in ca 4 cm och kunde inte ens mäta livmodern. Blev remitterad till sjukhusets kvinnoklinik.
Vid tredje försöket lyckades det! En timme innan insättningen fick jag en livmodertappsvidgande tablett, två st difloklenak och två st alvedon. Eftersom de två första försöken gjorde väääldigt ont så var jag väldigt nervös.
Första gången var riktigt jobbig, andra gången gick snabbare och de insåg snabbt att det inte gick så det gjorde inte lika ont. Men smärtan jag upplevde var inte att leka med. Blev svimfärdig, kallsvettig, kraftlös och hade otroligt ont, en smärta som strålade ut i höfterna och benen ända ut i tårna och försvagade mina ben så jag knappt kunde gå. Tredje gången gillt var värst, och jag fick stanna kvar på sjukhuset i ca 1,5 h efter den lyckade insättningen pga var för svag och hade riktigt ont. Fick även göra ultraljud efteråt för att se att spiralen satt rätt, och det gjorde den, men det visade sig att jag hade en gulkroppscysta (som är ofarliga och kan uppkomma efter ägglossning) som förmodligen gjorde att det gjorde så hemskt ont för mig just då.
Men det som är bra, mina vänner, det är att jag faktiskt inte har ont alls nu, ca sex timmar efter insättningen. Jag mår lite illa och känner mig väldigt svag, men jag har inte ont alls! Varenda försök av insättning har gjort så förbannat ont, och jag var beredd på att det skulle fortsätta göra ont, men jag känner ingenting alls. Det finns hopp! Blöder gör jag, men det kommer man ju fortsätta göra ett tag så det är bara att acceptera.
Jag har hormonspiralen för min rikliga mens och mina svåra menssmärtor, och det är tur att jag inte har någon partner för jag skulle absolut inte vilja ha sex nu på ett tag. Blotta tanken på någon/något nära mitt underliv gör mig nervös, alla misslyckade insättningar och smärtan de har gett mig har satt sina spår.
En spiralinsättning är nog olik för alla. För mig har det gjort väldigt ont varje gång, men det behöver inte göra det för alla. Insättningen går trots allt ganska fort, och om ni är för trånga första gången - be om remiss till kvinnoklinik/ställe där man kan få utvidgande tablett så kommer det gå bra! En annan sak som är viktig är snäll och förstående sjukvårdspersonal, alla som jag har träffat under mina besök har varit väldigt snälla och gulliga och verkligen stöttat. Lycka till!