Skapar vi blyga och osäkra barn genom våra sovvanor?
Kan barn skämmas bort?
Nedanstående text hittade jag i en bok av Desmond Morris, en bok som heter förstå din baby.
Vad tror ni om följande?
?Ett spädbarn kan aldrig få för mycket kärlek och omvårdnad ? däremot för lite. Man har ofta påstått att barn försöker manipulera och bestämma över sina föräldrar, som om de vore små intriganta personer inställda på att uppnå diverse fördelar.
Det var förr i tiden vanligt att man struntade i att barn skrek och avvaktade ända tills det inte längre hördes snyftanden. Att skrika ansågs vara bra för lungorna, en naturlig och nödvändig aktivitet, något som hörde till utvecklingen.
Om barnens mödrar ändå ville lyda sin instinkt och gå och trösta dem, fick de höra att de måste motstå denna frestelse och låta barnen ligga och skrika för sig själva. Om ett barn började skrika mitt i natten skulle föräldrarna ignorera detta. Så småningom skulle då barnet lära sig att det inte var någon idé att skrika, och föräldrarna skulle få sova i fred.
Tanken var så lockande att många föräldrar lydde dessa råd, trots att de till en början led av att höra barnet skrika och kanske till och med var tvungna att hålla för öronen. Och metoden fungerade. Skriken blev färre och färre. Men detta liknade ju mest av allt någon sorts dressyr.
Barnets fullständigt naturliga rop på hjälp upphörde eftersom de aldrig hörsammades. Innerst inne måste det ha dragit slutsatsen att föräldrarna trots allt inte var de mäktiga beskyddare som det ursprungligen trott. Dess tillit till föräldrarna hade fått sig en ordentlig törn.
Spädbarn är hjälplösa och sårbara, och vad de mest av allt behöver under sitt första levnadsår är att bli älskade och ompysslade. Att försöka disciplinera dem är ännu så länge meningslöst ? de är alldeles för unga. På ett senare stadium, då de blivit så stora att de vill undersöka allting, ofta utan att tänka sig för, är det naturligtvis nödvändigt med regler. Den småtting som vill springa ut mitt i gatan skulle snart dö om föräldrarna inte vore så ?stränga?. Men spädbarn är annorlunda.
Det barn som blir kramat och pussat och vaggat och tröstat har goda chanser att även vidare i livet känna sig tryggt, medan stränga uppfostringsmetoder ofta resulterar i blyghet och osäkerhet.
Det barn som blir omvårdat inser nämligen från början att det förtjänar all denna omvårdnad. Det känner sig älskat och förstår av denna anledning att det är värt att älskas. Tack vare den inre styrka som dessa erfarenheter ger vågar det ge sig ut i världen och utforska den. Det kommer att bli ett utåtriktat barn, därför att det aldrig behöver känna sig otryggt.
För det alltför strängt hållna barnet ter sig framtiden mer skrämmande. Det har lärt sig att livet kan vara grymt, att det kan känna sig totalt utelämnat och ändå inte få hjälp och ömhet.
Den som har fått mycket kärlek som barn kommer att agera i enlighet med mottot ?den som vågar han vinner?, medan den som uppfostrats strängt kanske snarare anser att ?om man inget satsar har man inget att förlora?.
Spädbarnet kan alltså aldrig bli bortskämt.?
Ovanstående känns ju lite olustigt med tanke på alla kurer och metoder som finns för att få barnet att sova i eget rum.
Mvh En nyfiken pappa till en dotter på 8 veckor
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-07-31 09:58:10:
Hej allihop!
Som trådstartare är jag oerhört tacksam för alla intressanta svar : )
Är dock nyfiken på hur man vet om man stör barnet genom att sova i samma rum? Vad baserar man i så fall det på? Hur vet man vad det är som väcker barnet och vad de skriker för?
Är också nyfiken på hur man vet att barnet sover hela nätter när det sover i eget rum?
Är det möjligt att barnet ligger vaket livrädd i eget rum utan att säga något?
Mvh En nyfiken pappa till en dotter på 3½ månad
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-07-31 10:33:05:
Givetvis finns det barn som kan tänkas vilja sova själva, det förtattaren är emot och även jag är att tvinga små barn som inte vill sova själva att sova i eget rum med hjälp av till exempel 5 minuters metoden.
Det jag fortfarande är nyfiken på och som någon kanske kan hjälpa mig att få ett svar på är följande:
Många påpekar att dem stör bebisen, att bebisen får ett eget rum precis bredvid och att de hör minsta knyst från bebisen och går dit direkt om det är något.
Min fråga är då: Hör inte bebisen dem??
Har ännu en fråga : )
I alla årtusenden har spädbarn, barn och vuxna sovit i samma rum, det är endast de senaste årtionden i västvärlden som en förändring skett.
Hur kommer det sig att spädbarn börjat störas av föräldrarna just nu?
Mvh En nyfiken pappa
Den va bra, ska rekomendera den till frugan