Skapar vi blyga och osäkra barn genom våra sovvanor?

Har två 4-åringar numera - och de fick sova i eget rum ganska tidigt för jag väckte dom varje gång jag vände mig (de låg i spjälsängar dock).

Vi använde 5-minuters metoden, det fungerade utmärkt men är nog tuffast mot pappas hjärta som ville brista med jämna mellanrum.

MEN - vad jag märkte framförallt på äldsta tvillingen hur oerhört han växte i mognad den första veckan då han sov själv hela nätterna. Han fixade och donade och bäddade sina gosedjur och månade om alla. Oerhört empatisk blev han.

... och idag har vi två stycken lugna harmoniska trygga killar som lägger sig i sovrummet utan större protester och sover hela natten, evt. kliver upp och kissar, samt ger oss sovmorgon ibland.

Men det var ett par tuffa dar då vi tog beslutet - man får som vanligt inte vackla utan vara konsekvent - och dessutom hålla tiden och gå in till dom efter 5 minuter.

Sen får man inte glömma att man har rätt att vara ledsen som liten, rätt att uppleva också den känslan - jag menar, man tar ifrån sina barn en del av deras känsloliv om man direkt tröstar alltid, ger dom en kaka, avleder eller vad man nu väljer att bryta med.