• stayinshape

    Skapar vi blyga och osäkra barn genom våra sovvanor?

    Kan barn skämmas bort?

    Nedanstående text hittade jag i en bok av Desmond Morris, en bok som heter förstå din baby.

    Vad tror ni om följande?

    ?Ett spädbarn kan aldrig få för mycket kärlek och omvårdnad ? däremot för lite. Man har ofta påstått att barn försöker manipulera och bestämma över sina föräldrar, som om de vore små intriganta personer inställda på att uppnå diverse fördelar.

    Det var förr i tiden vanligt att man struntade i att barn skrek och avvaktade ända tills det inte längre hördes snyftanden. Att skrika ansågs vara bra för lungorna, en naturlig och nödvändig aktivitet, något som hörde till utvecklingen.

    Om barnens mödrar ändå ville lyda sin instinkt och gå och trösta dem, fick de höra att de måste motstå denna frestelse och låta barnen ligga och skrika för sig själva. Om ett barn började skrika mitt i natten skulle föräldrarna ignorera detta. Så småningom skulle då barnet lära sig att det inte var någon idé att skrika, och föräldrarna skulle få sova i fred.

    Tanken var så lockande att många föräldrar lydde dessa råd, trots att de till en början led av att höra barnet skrika och kanske till och med var tvungna att hålla för öronen. Och metoden fungerade. Skriken blev färre och färre. Men detta liknade ju mest av allt någon sorts dressyr.

    Barnets fullständigt naturliga rop på hjälp upphörde eftersom de aldrig hörsammades. Innerst inne måste det ha dragit slutsatsen att föräldrarna trots allt inte var de mäktiga beskyddare som det ursprungligen trott. Dess tillit till föräldrarna hade fått sig en ordentlig törn.

    Spädbarn är hjälplösa och sårbara, och vad de mest av allt behöver under sitt första levnadsår är att bli älskade och ompysslade. Att försöka disciplinera dem är ännu så länge meningslöst ? de är alldeles för unga. På ett senare stadium, då de blivit så stora att de vill undersöka allting, ofta utan att tänka sig för, är det naturligtvis nödvändigt med regler. Den småtting som vill springa ut mitt i gatan skulle snart dö om föräldrarna inte vore så ?stränga?. Men spädbarn är annorlunda.

    Det barn som blir kramat och pussat och vaggat och tröstat har goda chanser att även vidare i livet känna sig tryggt, medan stränga uppfostringsmetoder ofta resulterar i blyghet och osäkerhet.

    Det barn som blir omvårdat inser nämligen från början att det förtjänar all denna omvårdnad. Det känner sig älskat och förstår av denna anledning att det är värt att älskas. Tack vare den inre styrka som dessa erfarenheter ger vågar det ge sig ut i världen och utforska den. Det kommer att bli ett utåtriktat barn, därför att det aldrig behöver känna sig otryggt.

    För det alltför strängt hållna barnet ter sig framtiden mer skrämmande. Det har lärt sig att livet kan vara grymt, att det kan känna sig totalt utelämnat och ändå inte få hjälp och ömhet.

    Den som har fått mycket kärlek som barn kommer att agera i enlighet med mottot ?den som vågar han vinner?, medan den som uppfostrats strängt kanske snarare anser att ?om man inget satsar har man inget att förlora?.

    Spädbarnet kan alltså aldrig bli bortskämt.?

    Ovanstående känns ju lite olustigt med tanke på alla kurer och metoder som finns för att få barnet att sova i eget rum.

    Mvh En nyfiken pappa till en dotter på 8 veckor

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-07-31 09:58:10:
    Hej allihop!

    Som trådstartare är jag oerhört tacksam för alla intressanta svar : )

    Är dock nyfiken på hur man vet om man stör barnet genom att sova i samma rum? Vad baserar man i så fall det på? Hur vet man vad det är som väcker barnet och vad de skriker för?

    Är också nyfiken på hur man vet att barnet sover hela nätter när det sover i eget rum?

    Är det möjligt att barnet ligger vaket livrädd i eget rum utan att säga något?

    Mvh En nyfiken pappa till en dotter på 3½ månad

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-07-31 10:33:05:
    Givetvis finns det barn som kan tänkas vilja sova själva, det förtattaren är emot och även jag är att tvinga små barn som inte vill sova själva att sova i eget rum med hjälp av till exempel 5 minuters metoden.

    Det jag fortfarande är nyfiken på och som någon kanske kan hjälpa mig att få ett svar på är följande:

    Många påpekar att dem stör bebisen, att bebisen får ett eget rum precis bredvid och att de hör minsta knyst från bebisen och går dit direkt om det är något.

    Min fråga är då: Hör inte bebisen dem??

    Har ännu en fråga : )

    I alla årtusenden har spädbarn, barn och vuxna sovit i samma rum, det är endast de senaste årtionden i västvärlden som en förändring skett.

    Hur kommer det sig att spädbarn börjat störas av föräldrarna just nu?

    Mvh En nyfiken pappa

  • Svar på tråden Skapar vi blyga och osäkra barn genom våra sovvanor?
  • Sportkakan

    Vaddå???

    Du kan väl inte mena att du vill lägga din spädis i eget rum???
    Det bästa som hände andra gången var att frugan inte "tillät" mig att sova med dem ( så jag fick eget rum de tre första spädmånaderna ) eftersom hon ville att jag skulle vara utvilad. Då behövde jag inte heller oroa mig över babyns skrik och sömn"ljud". Första gången var jag rätt orolig över typ andningsstopp..

    Så det borde vara du som har eget rum,,,,

  • stayinshape

    Hej Sportkakan!

    Mitt inlägg var bara en reflektion över hur barnen kan påverkas om man låter dem sova i eget rum/gråta sig till sömns, något som är ganska vanligt förekommande i I-länder.

    Det jag var nyfiken på, var om någon hade en annan uppfattning om hur gråta sig till sömns kan påverka barnet längre fram, själv har jag aldrig ens tänkt tanken att låta min dotter sova i annat rum förrän hon själv vill.

    Mvh En nyfiken pappa som mer än gärna delar rum med dottern : )

  • Lajm

    Du kan aldrig krama och trösta ditt barn för mycket. Att låta ett barn gråta sig till sömns anser jag kränker barnets mänskliga rättigheter.

  • Alshain

    Är helt på din sida. Väck med alla skrika-sig-till-sömns-metoder. Vi har alltid tagit hand om vår lilla kille och tagit upp honom och tröstat honom när han varit ledsen.

    Det verkar fungera för att skapa trygghet. Han har inga som helst problem med osäkerhet eller rädsla för människor och saker. När man träffar mycket folk på tex kalas känner man sig mest ivägen för att han tycker det är så kul att gosa med alla andra. =)

  • Ulfino

    Vi har gjort det sämst tänkbara. Vi började att mysa vår älskling till sömns och när vår sötnos mer agerat monster har vi övergått till 5-minuters metoden. Därefter har vi friskt blandat mellan gullning till sömns och 5-minuters metoden. Således kommer vi att få en totalt konfys unge.

    För det är egentligen det enda vi vet, att vi föräldrar senare kommer att få skulden för våra barns beteenden. Vi har därför beslutat att hela barnbidragspengen skall gå till en "psykolog terapi fond" för att reparera föräldrars skadliga påverkan på vårt barn.

    Det gäller att vara förutseende.

    Tillbaka till ämnet. Vad jag förstår så verkar även 5-minuters barn vara glada, nyfikna och inte minst pigga, ibland mer så än barn som har svårt att somna in med föräldrar som hanterar minsta gny från barnet. Det kan inte vara lätt för ett barn att tolka en trött och till slut irriterad förälder som något positivt heller, eller? Så är i sådana fall inte 5-minuters metoden att föredra?

  • Gnagarn

    Mycket intressant tråd med en klassisk frågeställning. Har själv en 5 veckors dotter. Har inte bestämt oss för vilken metod som vi skall använda men för mig personligen känns det instinktivt att ett spädbarn skriker inte om den inte vill nåt. Det enda sättet den har att kommunisera är via skriket. Närhet, blöjbyte eller mat.

    Sen att hon säkert skriker åt mig när hon e 15 bast och inte får sina de senaste byxorna är en helt annan femma....

  • Tyler Durden

    Vi har försökt med 5mm ett par ggr, men inte haft mage att fortsätta. Sonen får somna med oss och sedan tar vi honom till spjälsängen, om vi inte somnar.

    Sedan finns det så många tycka o tänkare inom barnområdet, kör med magkänsla och använd det som känns bäst! Är det 5mm så kör det, men jag anser att innan 6mån är för tidigt.

    se nu blev jag en sådan TT:are.

  • Ansgar

    Som jag har förstått det så är det den här liraren som har ett ganska stort finger med i spelet avseende femminutersmetoden.

    www.eckerberg.se/index.html

    Vi började använda metoden när Sigge var ca 8 månader och hamnade i en fas då jag satt uppe halva nätterna för att få honom att sova (tror som redan sagts av andra inte att metoden är lämplig under 6 månader). Metoden fungerade klockrent för oss...40 minuter första gången...20 minuter andra...5 tredje och sedan dess inga problem (utom rena underhållsaspekter och sjukdom).

    Sigge omvittnas ofta som att vara ett mycket tryggt, snällt och viljestarkt barn....så jag är lite osäker på om "terapeutfonden" kanske får gå till en sportbil till pappa istället...

    Vill dock avvakta med de totala hurraropen till dess att hustruns planer om införande av "riktig" säng slutförts...med spjälsäng vet man ändå var man har honom....

  • Jonas Hammar

    är pappa till en liten Thindra på snart 5 månader och kan med lite delad mening säga att en viss variation mellan dom olika metoderna har funkat bra för oss, Thindra får både närhet kärlek omtanke och blir ompysslad på alla möjliga sätt å vis, hon är alltså bortskämd på ett bra sätt -vill dock notera att även små barn mår bra av rutiner, under 6 månader säger vissa, jag skulle säga att redan runt 4 månader kan man börja tillämpa vissa rutiner!

    Att låta barnet skrika är ganska grovt draget, finns många föräldrar som nästan är för nojjiga med sina barn och minsta knyst resulterar i att dom tar upp barnet och börjar gosa, medans barnet kanske i själva verket är så trött att det blir gnälligt! har sett exempel på detta och det bör tas upp då det finns vissa gränser.. Som förälder så lär man sig ganska snart vad dom olika skriken betyder och som tidigare sagt så är juh dessa varierande synnerligen högljuda läten ända sättet för den lilla knodden att komunicera.

    Föräldrar har en tendens till att det första året gå runt med någon sorts kronisk trötthet som är ett resultat utav konstanta natt-promenader runt lägenheten\huset.

    vissa barn är knappt vakna när dom börjar gapa och kan någon minut senare somna om igen, barn i den åldern har juh växtverk och speciellt under den tiden då det är tand-dags kan dom vakna till och vilja gnälla en stund, dom dör inte av att somna om utan att man skall vara där å (ur en viss synvinkel) väcka barnet till ett mer vaket tillstånd än det tidigare var.. på så vis bidrar man juh nästan till raka motsatsen mot vad man vill eftersträva. dvs sömn på natten å vakenhet på dagen.

    Ett barn behöver känna sig trygg, men är ni så utpumpade och trötta dagtid pga alla natt-bestyr så resulterar det juh direkt i ert sätt att hantera barnet när det är vaket och kräver full uppmärksamhet! en pigg förälder är en bättre förälder än en slutkörd förälder.. att barnet verkligen SKRIKER i 5 minuter innan det somnar, kanske med bajs i blöjan eller nerspydd säng är något jag är HELT emot men att barnet ligger å smågnyr för att det vart uppe mer eller mindre hela dagen å shoppat med morsan eller liknande tycker jag är helt normalt.
    som sagt inte alla läten betyder att dom är missnöjda! i senare ålder (typ efter 3-4 månader) så börjar man höra skillnad på om barnet är glatt eller ledset men innan dess kan det vara klurigt, men är du medveten om att barnet ditt har fått kärlek i överflöd, precis har ätit rapat hickat och fått sitt pit-stop på skötbordet och du märker att ungen din är trött så kan du med ro låta barnet gny nån minut eller 3 innan det somnar, testa en varm napp!

    Summa sumarum är väl i stora drag att man bör skilja på skrik och skrik innan man säger att 5minuters-metoden är åt helsicke fel!

    våran dotter kan vara trött å skittjurig i säkert en halvtimme innan hon somnar, spelar igentligen inte så stor roll vad vi gör, plockar vi upp henne å myser så stretar hon emot och vaknar till och så får man börja om igen.

    Någon skrev tidigare att man skall köra på Magkänsla och jag kan inte annat än hålla med! känner ni att ni orkar med vardagen och ändå gå upp nattetid för varje minsta gny så kör hårt! barnet tar juh inte skada av det, men vill ändå påpeka att barnet inte tar någon skada av att inte konstant vara i armarna på föräldrarna heller! (den där biten med att vara självständig formas senare) Första levnadsåret är klurigt då det finns många do's and dont's som är antingen buffel och båg eller livsviktiga och alla skriver olika om hur man SKA göra. så gå på magkänsla, testa er fram -fungerar inte metoden ni kör med så våga testa något annat!

    Kör hårt å ta inte detta som att jag förespråkar 5minuters-metoden men jag tycker det finns lite fler nivåer mellan konstant tillgivelse och 5-min metoden som ingen verkar nämna..

  • Bumbo

    Här är en som provade allt från 5-minuter till att sova i samma säng. Inget fungerade. Vid 8-11 månader brukar de flesta barn få svårt att sova tryggt. Det visste inte vi. Alma är 3,5 idag. Hon sover fortfarande dåligt, men hon är en social och utåtriktad friskus på dagarna. Jag försöker inbilla mig att hennes sömnproblem beror på att hon är så intelligent att hjärnan går på högvarv för att bearbeta hela dagen, men kan inte riktigt släppa tanken på att om vi bara tagit det lite lugnt med alla metoder och FL-råd hade hon kanske sovit bättre idag.

    Någon sa "lita på magkänslan". Det ska jag göra med den som är på väg nu. Ang texten om att det kan vara farligt för barn att skrika utan att få respons måte jag säga att det stämmer helt. När ett barn upprepat dag efter dag inte får respons på när det uttrycker sina behov kan det hamna i spädbarnsdepression, eller som man idag kallar det - konsekvent tillbakadragande. Däremot kan man inte säga att 5-minuters etoden ger denna risk. Det handlar då om en begränsad tid under ca 1-2 veckor. Barnet får under dagen mycket stimulans och kärlek. Även under själva metoden får barnet trygghet av föräldern. Tror därför inte att man kan koppla ihop 5minuters med tillbakdragande.

    Att barn är blyga och otrygga är naturligt. Vissa mer än andra. Man ska inte använda deras mått av blyghet som en måttstock för ur bra uppfostran de fått. Ofta kan det vara ett bra tecken på en bra uppfostran att barn är blyga och tyr sig till sina föräldrar.

Svar på tråden Skapar vi blyga och osäkra barn genom våra sovvanor?