Skapar vi blyga och osäkra barn genom våra sovvanor?
Hej,
Inte utan att man blir lite ambivalent när man läser. Som sagt, det är så många do´s and doesn´t.
Vår dotter (8 veckor) sover i eget rum och började göra det tidigt eftersom vi upplevde att vi störde henne i hennes sömn. Nu har vi förvisso nära till hennes rum och öppna dörrar, vilket gör att jag i princip hör varenda andetag (man får vissa supermanegenskaper som nybliven farsa. Förmågan att höra sin dotter är helt klart en sådan).
Nu har jag förvisso inget dåligt samvete över det här eftersom min dotter får tokmycket kärlek. Jag upplever att hon är trygg i sin säng (o i övrigt oxå för den delen) och i vårt fall funkar det att vi nattar henne i hennes säng med en hand på hennes bröst och lätt vaggande av spjälsängen och pappas egenkomponerade vaggvisa på fyra rader. Jag tror helt enkelt att man kan bygga upp tryggheten genom att hon är trygg i sin säng. Sen är det givetvis så att ibland är det närhet hon behöver och då är i alla fall min dotter för liten för att ligga o skrika, det klarar inte mitt hjärta av.
För min del får var och en göra som den vill, inga fördömmande passerar mina läppar.
Men visst är det så att vad och hur man än gör så finns ett tvivel om det är rätt? Därför tror jag att lita på magkänslan är a och o. Till sist är det ju ändå varje förälder som känner sitt barn bäst.
Lycka till med ert faderskap. Det är så sjukt mäktigt att vara pappa
Men som Cerasus skriver var vi kanske för försöktiga i början och vande henne vid tystnaden när hon skulle sova.....