-----Rökning under graviditeten-----

Du kan ge ditt barn psykiska besvär. Man hör så ofta om rökande mammor som säger att "mitt barn är friskt trots att jag rökte". Kan hända att barnet såg och verkade fysiskt friskt, men vem vet vad man har orsakat för hjärnskador och därmed psykiska problem för resten av barnets liv. Jag rökte själv under min graviditet, men nu skäms jag och önskar att jag inte hade gjort det, nu när jag förstått hur det kan påverka barnets psykiska välbefinnande. Jag tänker inte hålla käften med vad jag tycker. Det går att lägga av.

/En som nu är rökfri sedan tre veckor och som alltid kommer vara uppmärksam om hennes barn skulle visa minsta tecken på psykisk skada och som inte är så låg att hon förnekar att hon själv kanske orsakat sitt barn onödigt lidande, och om det visar sig vara så i så fall kommer att söka upp resurser så fort som möjligt för att i så stor utsträckning som möjligt lindra sitt barns eventuella lidande.

hallonflikka: Undrar om din syster har tagit med de psykiska problem hon eventuellt ger sitt barn i beräkningarna.

Hilla: Varför låter jag hård? Jo, för att det var moralkärringarnas hårda ord som i slutändan fick mig att börja fett tänka om. Tyvärr var min fåfänga över hur dum jag måste ha sett ut när jag stod där med mage och cigg i handen som först öppnade mina ögon. Sorgligt, men sant.

Och ts, om du vill sluta röka eller trappa ner så har du allt stöd från mig, men av vad jag kan läsa från din trådstart så försvarar du endast din rökning och verkar inte önska varken trappa ner eller sluta.

Hilla: Lycka till, hoppas det fortsätter lika bra och grattis till graviditeten!

emmies: Där har vi det igen, vikten läggs på hur mycket barnet vägde, som om att det skulle vara ett säkert friskhetstecken? Du säger att du inte skadats, men är du säker på att du själv har alla hästarna hemma? Det antar jag att man inte har om man försvarar nåt som så uppenbart skadar.

Hilla:

emmies: Det är möjligt att det är bättre att trappa ner. Men då ska man göra det också. Tål ändå inte snack om att ett barn är friskt bara för att den har normal födelsevikt, det är förbannat naivt och framförallt respektlöst mot barnet att tro att det är friskt för all framtid bara för det. Hur gör man sedan, om det visar sig att barnet får besvär? Sopar symptomen under mattan? Vissa verkar ju resonera som så att förnekar man så finns inte problemet. Vem vill växa upp med en sådan förälder?

emmies: "jag rökte själv under hela gravideteten (trappa ner dock) men jag gick 8 dar över tiden och fick en pojk som vägde nästan 4 kilo och var 51 cm lång.. dessutom ett A-barn enligt läkarn!"

Det där lät absolut som att du försökte få det att se ut som att barn inte tar skada.

Jag lyckades själv inte sluta under min graviditet, jag var under för stor stress just då. Men det hindrar inte att jag inte i efterhand har kunnat öppna mig för hur fel det var. Så om någon inte lyckas sluta eller ens trappa ner så får det stå för den, men den ska fan inte komma och försvara sin rökning genom att säga att "andra ju fått friska barn" för då blir jag förbannad. Fortsätter man röka trots att man är medveten om riskerna så FINE, men skäm inte ut er med att rationalisera ett sådant beteende. Det är pinsamt.

emmies: Nej samma här, jag kan inte göra saker och ting ogjorda, men jag kan ta ansvar för vad jag har gjort och förhoppningsvis förbättra mig själv i takt med att jag blir starkare och mår bättre. Man mår inte bättre enbart för att man slutar röka, man slutar röka för att man mår bättre.

emmies: Du skulle bara veta. Jag slutar aldrig predika för det jag vet och har lärt mig.