Få skulden för en mans otrohet

Som sagt jag skrev inte riktigt att ni var bästisar. Men nån relation har ni ju om du umgås med hela familjen, äter av hennes mat vid hennes bord. Det var därför jag skrev "vän" för jag fattar också att ni inte var kompisar på det sättet. Men märkligt ändå att du inte förstår att frun blir arg ledsen och besviken på dig när ni ändå träffats under hennes egna tak. 

Jo uppenbarligen men jag kan inte förstå hur det kan vara ett så stort sår så många år senare plus en massa terapi.

JAG har ju inte spekulerat i hur mannen kände. Det är det ju alla andra som har gjort som har bestämt sig för att han utnyttjade henne. JAG skrev ju att vi inte kan veta det. Vi vet ju inte ens om han kände till att hon haft ätstörningar och blivit utnyttjad titigsre. Det är ju andra i tråden som har en bestämd bild när vi faktiskt inte vet.

Jag har också haft ätstörningar och trasslig uppväxt och ingen av de män jag har haft ser jag det på det viset som att jag skulle ha blivit utnyttjad. 

Det jag stör mig på är att ts inte kan se sin del. Kan hon inte förstå att frun blev arg på henne? Hur kan man inte förstå det? Hon sätter sig själv i offerposion och skyller på sin uppväxt. Det är väl bara att tugga i sig att frun vars man man knullar blir arg. Hur kan det vara det man ältar flera år senare. Då har hon ju ingen förmåga att se det från fruns synvinkel. Hon utgår bara från sig själv som offer. Och självklart har mannen fått sin delnav fruns vrede också. Ts har väl inte varit i deras hem när de har bråkat om det. Ts har ingen aning om hur ledsen arg och besviken frun varit på sin man. Hur psykiskt dåligt frun mått efter det här. För hon är bara ledsen över sig själv. Som att det är henne det är synd om.

Det sista du skriver. Nej det där är en trådsanning. Vi har ingen aning om ifall mannen lagt all skuld på ts. Och även om han har försökt det; är det nån fru som innerst inne på riktigt går på det? "Jag ville inte, allt är den unga fräscha 18 åringens fel". " Är det på riktigt någon som skulle känna sig mindre sårad då? Som sagt, även om han har försökt så har jag svårt att tro att nån kvinna är så korkad att man tror på det.

Jo att ropa skällsord efter folk på gatan är att bete sig illa. Och att lägga skulden på en omogen 18-åring för vad en gott och väl vuxen man med familj och förpliktelser, gör är väldigt verklighetsfrånvänt. Så det är inte konstigt om kvinnor i tråden inte skulle bete sig som denna fru gjort.

Sen vad man tycker om TS beteende och mående efter alla år, det är en separat fråga som inte gör fruns beteende varken bättre eller sämre.

Ok men om ts enda probelm är att hon tror att hon ensam har fått ta skulden så kan jag komma med svaret att det har hon högst troligt inte gjort. Frun och mannen har säkerligen bråkat mycket och om de inte har det så har frun säkerligen mått dåligt, varit ledsen, varit arg, fått tillits problem till mannen etc etc. Så på ett eller annat sätt har mannen också drabbats av detta och fått skuld i det hela.

Det tror jag vi kan vara säkra på. Tror inte det tillhör vanligheten att man förlåter otrohet ena dagen och andra dagen är allt perfekt igen. 

Så ts kan lugn luta sig tillbaka och tänka att det inte bara var hon som fick skuld. 

Jag tror dock att problem är att hon inte vill ha skuld i det alls men det kan hon inte komma ifrån. 

Ja vi tycker olika. Omoget men inte nåt att hänga upp sig på. Jag skulle nog ändå förstå frun om jag var älskarinnan. 

Ja fortfarande om man tror att man fick all skuld så absolut. Men det är inte troligt så därför faller ju i så fall hela ts resonemang. Antagligen var frun arg på båda. 

Hänga upp sig på? Jag säger att det är bete sig illa, jag kallar en spade för en spade.

Det är fortfarande utifrån sett en orimligt stor skuld hon lägger på 18-åringen. Oavsett vad TS har för resonemang. Så det är inte konstigt heller att folk i tråden kritiserar det och tycker att frun agerade fel. Det betyder inte att man tycker om 18-åringens beteende heller.

Jag utgår endast från vad Ts skrivit i tråden och överlåter spekulationerna till andra

"Jag hade precis blivit utskriven från ett hvb hem för tjejer med ätstörning om sexuella övergrepp. Jag hade varit rejält utsatt innan, så det var inte min moraliska kompass det var fel på utan hur trasig ja var. Och tiden på behandlingshemmet hade inte gjort mig starkare heller. 

Men jag kan idag inte se hur jag kunnat göra något på ett annat sätt utifrån mitt 18 åriga jags förutsättningar. 

Så jag var trasig, på riktigt"  skriver hon.

Något som brukar känneteckna personer som varit utsatta för sexuella övergrepp som barn är just den där trasiga moraliska kompassen.  Det kan ta flera år av terapi att råda bot på.  

De ärr och känsligheten som övergreppen skapat kommer aldrig att försvinna men de lär sig att leva med dem. 

Det är vanligt med självhat och ångest över vad som har hänt. De tar på sig hela skulden själva vilket påverkar deras självbild och därmed självkänslan.  

I terapin jobbar man med att skapa en realistisk bild av vad som hänt och lägger skulden där den hör hemma. 

Tror inte att man kan jämföra erfarenheter av ätstörning med hennes situation.

Det är inte heller tal om att Ts vill känna sig som ett offer utan mera en reaktion på hur Ts under terapin får hjälp att inte ta på sig en skuld som inte är hennes, medan hon i vardagen möter på mannens hustru som anser att Ts bär hela skulden.

Det är så jag ser det.  Det handlar inte egentligen om hustrun vad hon känner, det vet vi ingenting om. 

Om jag skulle ge Ts ett råd så är det att försöka byta miljö så hon slipper riskera möta hustrun. Henne kan hon inte göra någonting åt 

Visst kan man förstå att frun blev arg. Men att stå och skrika hora efter en 18-åring ute på stan har,i alla fall jag,ingen förståelse för.
Speciellt inte när hon 3 år efter att otroheten hade uppdagats fortfarande kunde skrika efter TS på stan.
Så oavsett om hon var arg på båda eller inte så har hon ju uppenbarligen lagt en stor skuld på TS.

Ts en undran, du behöver intr svara om du inte vill men är det så att du har borderline?

Nej jag har inte borderline. Jag har haft komplex ptsd och blivit behandlad på en specialiserad traumamottagning som till största delen enbart tar emot folk som upplevt krig.

Om man dessutom blivit utsatt för så mycket sexuella trauman jag gjort så har mitt agerande inte varit särskilt märkligt? jag har inte förfört en gift man. Jag sökte trygghet och ville ha en familj?. Jag var 18 år gammal och hade ingenting?. 

Att du ens tänker i banorna om borderline visar inte på någon djupare empatisk förmåga från din sida. Borderline patienter är också en patientgrupp som upplevt trauma, har aldrig träffat någon med borderline som vuxit upp under trygga hemförhållanden och haft en stabil barndom. Dom jag känner som arbetar seriöst med den patientgruppen har inte heller den erfarenheten att det finns personer med det personlighetssyndromet som inte blivit skadade tidigt.