Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul

Alltså har han ändrat sig sedan ni skaffade barn tillsammans eller har han alltid varit sån? Nör jag läser dessa sorts trådar brukar jag tänka att ni valde ju den mannen..

Alltså har han ändrat sig sedan ni skaffade barn tillsammans eller har han alltid varit sån? Nör jag läser dessa sorts trådar brukar jag tänka att ni valde ju den mannen..

Hur sjutton jobbar man med det. Har två barn och är i ett förhållande där jag sen barnen är den som tagit mest ansvar för hemmet. Jag planerar, fixar och donar, gör allt för alla högtider eftersom mannen är totalt ointresserad. Jag fixar allt för barnens födelsedagar och alla högtider eftersom mannen inte skulle göra det helt enkelt. Kommer en julklapp eller födelsedagspresent inte fram i tid är det oviktigt i hans värld, det finns många dagar att ge den tycker han. 

Och jag är så trött. Gör jag inte saker blir de inte gjorda, och det var väl en sak när vi inte hade barn. Men skulle jag inte fixa med saker hade barnen varit de enda som varit outklädda på förskolans julmys, inte haft några tomtekläder, huset hade varit opyntat för jul och julklapparna hade varit obefintliga. Det här kommer sig har jag insett allt mer av hur vi är uppväxta, jag i en familj som alltid sett det som viktigt att fira saker, där jular var magiska med god mat och pynt och pyssel och en ivrig väntan på tomten. Mannen tvärtom i en familj där allt sånt här mest setts som besvärligt som liksom bryter av vardagen och stör.

Jag föredrar ju mitt vis just för att det faktiskt skänker glädje åt barnen som de annars inte fått. Visst behöver man inte pynta eller  uppmärksamma saker alls, men det är ju något särskilt när man är barn att gå det.

Jag har blivit rätt sliten att känna att hela ansvaret för allt sånt glitter i barnens liv faller på mig konstant, på en nivå att jag inte ser att jag kommer orka ha det såhär. Däremot känns det ju inte så kul om barnen skulle växa upp i varannan veckas hem med en förälder som bara totalt ignorerar allt sånt, och jag vill krasst sett inte att de ska smittas av pappans totala ointresse av allt sånt här och själva bli såna som ser det som tramsigt, banalt och onödigt.

Men vad gör man? Tar på sig ansvaret att vara den som ger barnen allt magiskt i sina uppväxter?  

Just nu känner jag i ärlighetens namn mest för att skicka iväg pappan över jul så att jag och barnen kan få pyssla ihop och skapa våra minnen utan Grinchen hemma.

Man blir ju lite tröttare med barn. Förstår att ni vuxit upp olika men lite engagemang för barnen kan han ju faktiskt visa. Kan du kanske sänka nivån lite? Vet såklart inte vad din nivå är haha men förstår du hur jag menar? För en person som aldrig brytt sig om högtider på det sättet kanske det blir svårare om det är så maxat jämt (om det nu är det), men låter lite så när jag läser. Annars kan du prata med honom och förklara att för barnen kan det vara roligt att i alla fall märka av att det är deras födelsedag, jul eller vad det nu är.