Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul

Skriv ett brev. Någonstans mot slutet av brevet skriver du "krullebulle-säg detta ord till mig när du läst klart, så jag vet att du tagit mig och det här brevet på allvar!".

I brevet så säger du att du är orolig för honom, eftersom familjelivet går lite på sparlåga. Säg att du gärna hör från honom vad han förväntar sig och tycker är värt att lägga tid och energi på, och du presenterar dina tankar i detta brev.

Säg att du sett fram emot att bilda familj med honom. Säg att du läst skäckexempel om män som bara låter sina fruar fixa allt i hemmet (typ mansbebisar på Instagram), men tänkt att du ju hittat en BRA man, en som lagar den mesta av maten och som myser med sina syskonbarn. Du hade en bild av hur han skulle vara som pappa. En engagerad pappa, som vill ge sina barn en underbar barndom.

Du vill att era barn ska vara lyckliga med många bra minnen. För att få det till stånd krävs det tid och energi och engagemang från er båda.

- Du vill se att han tar mer ansvar för t.ex. mat - men förstår vad barnen behöver OCH vad som gör dem glada. Han måste förstå att gammal gröt faktiskt är ett lågvattenmärke, vilket inte imposnerar på dig. Ni kan hitta på ett kod-ord som ni kan använda när ni tycker att den andra kunde ha lagt manken till lite mera, för att ge barnen en fin barndom.

- Minimi-krav två, är att han - om han nu inte vill steppa upp och BIDRA till att tex ge barnen en magisk jul - är att han åtminstone STÖTTAR DIG i det du försöker få till. Säger uppmuntrande saker, påpekar för barnen vilken bra mamma de har, låtsas vara glad över det som faktiskt gör barnen glada! Detta är ett minimikrav! Hur tror han att du påverkas mentalt av att få nertryckande kommentarer? Har han ens tänkt på det? Vad försöker han åstadkomma genom att vara en negativ röst i ert hem? 

Säg att du vill att han tar denna feedback på allvar. Det kommer från ditt hjärta - och kärlek är vääl att bry sig om det som personen man älskar bryr sig om? 

Säg att det tagit mycket tid av ångest och självrannsakan för att skriva detta brev, men du känner starkt att saker och ting måste vändas - för du vill iten ge dina barn en uppväxt med en sur pappa som är grinig och som itne stöttar sin fru. Er relation sätter en bild i barnens huvud om hur relationer ska se ut. 

Du vill att han ska vara din största fan och stötta dig, i alla tokigheter du kan komma på, och du gör då likadant för honom! Kan ni komma överens omd etta, krullebulle?

Typ.

Jag funderar på vad som är problemet här TS. Är det bara firanden? Eller er relation i stort? I senare inlägg beskriver du ju honom i ganska osmickrande ordalag, en person som alltid tycker sig ha rätt etc. Är det en person du vill leva ditt liv med? 

Gällande julen känns det nämligen mer som att du saknar någon att dela allt med, kanske mer mentalt än rent praktiskt. Du skriver ju själv att du dragit ner det till ett minimum och det du beskriver bör ju inte tarva så mycket i ren tid. Men jag förstår att det känns ensamt och att han avger negativ sinnesstämning som tär på dig.

Visst finns det lösningar som andra kommit med att han får steppa upp mer inom andra områden, exvis laga all mat (gör då matlista som han måste följa, handla och laga till). Men inget kommer ju att funka framåt bara genom en massa regler. Är han inte intresserad av att du ska må bra så kommer det ju inte funka ändå.

Om man är i en relation måste man kunna kommunicera om problem, beskriva hur man känner, lyssna in den andra och hitta kompromisser och lösningar. Kanske får du vara ok med mackor en dag i veckan. Och har han omsorg om att du ska må bra kanske han måste bidra med något till jul även om han inte själv tycker att det är viktigt.

Gör man inte detta i en relation finns ingen kärlek och omsorg längre och då skulle jag tycka att det är bättre att leva själv.

Jag hoppas du skriver på barnens julklappar att de bara är från mamma. 

Gå med i Mansbebisar på Instagram och få stöd där. 

Vilken skit han är!

Jag tycker du beskriver en kärlekslös man.

Du blir nog lyckligare och framförallt, mer kraftfull och kan vara en bra mamma, utan honom.

Men vad är det for man du lever med?!? Att han inte kan amma innebär ju bara att han får ta mer ansvar på andra områden, tex att byta blöjor, gå ut med barnet på barnvagnspromenader, ta morgnarna efter amning osv. så att du får vila. Han kan göra frukost medan du sover en extra halvtimme-timme eller sova middag medan de är ute. Ts, familjelivet ska inte vara så här, och han ska inte kunna komma undan med att du får ta största ansvaret. Det finns massor av bra män och pappor som tycker att det är alldeles självklart. 

Jag säger som nån annan här: Börja följa Mansbebisar på Instagram.

Din man är en mansbebis.

Så här kan du inte ha det i många år till. Tvinga honom till parterapi. Sexvägra tills han sagt ja till terapi.

Tack. Ja, jag har bett om att iaf få frukost fixad nån gång, men han säger bara att han inte ved vad jag vill ha. Även fast jag ätit samma frukost i flera år och han vet exakt vad det är. DET stör mig.

vem är du att säga att barnen inte skulle uppskatta att uppleva en mer sober approach till, säg julafton

som centreras runt materialism o en timme disneytrailers m ett måltidssortiment som är förutbestämt utan att nån vet varför, men det hela hänvisas till jesus kristus som ett sportloska i ansiktet på allt som är rätt o riktigt 

god fucking jul, du kämpar för ett skämt - men din man har säkert goda jävla argument för att låta bli..