Jag tar allt ansvar för att barnen får en jul
Hur sjutton jobbar man med det. Har två barn och är i ett förhållande där jag sen barnen är den som tagit mest ansvar för hemmet. Jag planerar, fixar och donar, gör allt för alla högtider eftersom mannen är totalt ointresserad. Jag fixar allt för barnens födelsedagar och alla högtider eftersom mannen inte skulle göra det helt enkelt. Kommer en julklapp eller födelsedagspresent inte fram i tid är det oviktigt i hans värld, det finns många dagar att ge den tycker han.
Och jag är så trött. Gör jag inte saker blir de inte gjorda, och det var väl en sak när vi inte hade barn. Men skulle jag inte fixa med saker hade barnen varit de enda som varit outklädda på förskolans julmys, inte haft några tomtekläder, huset hade varit opyntat för jul och julklapparna hade varit obefintliga. Det här kommer sig har jag insett allt mer av hur vi är uppväxta, jag i en familj som alltid sett det som viktigt att fira saker, där jular var magiska med god mat och pynt och pyssel och en ivrig väntan på tomten. Mannen tvärtom i en familj där allt sånt här mest setts som besvärligt som liksom bryter av vardagen och stör.
Jag föredrar ju mitt vis just för att det faktiskt skänker glädje åt barnen som de annars inte fått. Visst behöver man inte pynta eller uppmärksamma saker alls, men det är ju något särskilt när man är barn att gå det.
Jag har blivit rätt sliten att känna att hela ansvaret för allt sånt glitter i barnens liv faller på mig konstant, på en nivå att jag inte ser att jag kommer orka ha det såhär. Däremot känns det ju inte så kul om barnen skulle växa upp i varannan veckas hem med en förälder som bara totalt ignorerar allt sånt, och jag vill krasst sett inte att de ska smittas av pappans totala ointresse av allt sånt här och själva bli såna som ser det som tramsigt, banalt och onödigt.
Men vad gör man? Tar på sig ansvaret att vara den som ger barnen allt magiskt i sina uppväxter?
Just nu känner jag i ärlighetens namn mest för att skicka iväg pappan över jul så att jag och barnen kan få pyssla ihop och skapa våra minnen utan Grinchen hemma.
Så har vi löst det.
Min man är inte "totalt ointresserad" av julfix, men ganska ointresserad. Skulle han vara ensamstående skulle bara det viktigaste bli gjort. Jag lägger inte jättemycket tid på det heller, men gör mer, för både min och barnens skull.
Jag antar att din man inte är "totalt ointresserad" av mat på bordet? Av ett någorlunda rent och städat hem? Av att ta hand om sina barn?
Om han inte vill pyssla, pynta eller köpa julklappar alls, får han göra mer av vardagsbestyr. Han måste förstå att ett visst mått av julfix är viktigt för barnens skull. Även om han tycker det är onödigt.
Han har valt att bli förälder. Där ingår att sätta sig själv åt sidan ibland och se vad barnen faktiskt behöver och mår bra av. Detsamma gäller födelsedagar och andra högtider.